onsdag 26 juni 2013

En förlägen avbön, men också ett vittnesmål om den sanna glädjens effekt på en förminskad individs förmåga till rehabilitering.

Jag vill med detta inlägg återta de på gränsen till oacceptabla påhopp och ohyfsade utfall jag tidigare riktat mot min ARD modifierade Fairbanks Morse magnet. - F.ö en av dom mest genuina produkter som någonsin tillverkats och saluförts i det land som hos gemene man starkast förknippas med frihet och tapperhet.
Magneten har sannolikt gjort sitt jobb klanderfritt under hela den senaste tidens känslomässiga bergochdalbana, problemet verkar istället ha legat hos det brittiska imperiets absoluta skamfläck. - Jag tänker naturligtvis, som den världsvane och högst medvetne läsaren redan listat ut, på Amal!
Efter att jag tillintetgjorts mentalt ett flertal gånger av trajjans oförmåga att fungera enligt de för förbränningsmotorer rådande normerna, valde jag att helt sonika köpa ett par nya förgasare. Den här gången föll valet på Wassell´s version av den klassiska Concentric modellen.
Efter att förgasarbytet ägt rum blev det ett helt annat ljud i skällan och motorcykeln går numer ganska rent på båda burkarna - lite justeringar kommer nog att ge resultat framöver.

Grovjustering utfördes under gårdagens senare timmar och till min hjälp hade jag min gode vän Jerker och naturligtvis min advokat. - Som en passus bör också nämnas att dessa två herrar har ett förflutet inom såväl "trajja med långt framhjul"svängen som inom den något mer folkliga "vanliga choppers och bobbers med tyngdpunkt på hemgjort"svängen.

Lite mindre grova justeringar utfördes av undertecknad efter att jag njutit en uppsjö av så kallade "starka korvar" som aftontraktering.
Att starka korvar har smugit sig in i den svenska livsmedelsfloran under dom senaste åren har säkerligen inte undgått någon, dessutom verkar den starka korven ha tagit svensken med storm och dess popularitet är i det närmaste gränslös. -  Personligen väljer jag som vanligt internationalistspåret och tolkar det som att svensk flyktingpolitik ännu en gång visat var skåpet ska stå.
Utan inblandning från utomstående nationaliteter - ingen stark korv.
Som tur är så slipper vi nu bry oss om hur Sverige hade sett ut utan den starka korvens segertåg över landet.

Efter att det nödvändigaste i justeringsväg utförts kunde jag inte hålla mig längre så jag tog mitt blindbygge på en liten tur ner till byn.
Frambromsen låg på en del, kopplingen slirade och det gick inte att koppla ut ordentligt. Framgaffeln var något svajjig vid låga hastigheter och  den korta bakskärmen, avsaknaden av kedjeskydd samt den öppna transen är en trygg borgen för att man heller inte ser ut som en konfirmand när man har kört en sväng.
Sammantaget funkade hojen bra och det var väldigt roligt.
Tyvärr säger den mycket modeste läsarpredikanten inom mig att det inte är okej att brassa runt med raka rör i byn när folk kanske vill sova, på grund av det så blev det bara en sväng och jag får vänta till en annan dag innan jag förkovrar mig vidare i ämnet Tonton Macoute. - Mina egna barn behöver tydligen också sova om man ska tro Ljuset i mitt liv...

För att bl.a. fira mitt delvis läkta psyke och att min något stukade stolthet riktats upp en smula, passade jag, efter provturen, på att ta ett par bilder i utomhusmiljö.
Jag bör sanningsenligt tillägga att en annan anledning är jag fick halvseg av hojens utseende framifrån.

Emmellertid är det skönt att kunna tänka på nånting annat än en trajja som står hemma i garaget och hånskrattar åt en hela dagarna!
Nu är jag äntligen, om än bara för ett litet tag och inte fullt ut, befriad från den av grubblerier gestaltade mara som ridit mig varje natt den senaste tiden. Att vakna som en spillra av sitt forna jag, i ett hav av svett och med den alltför bekanta känslan av en klart försämrad tarmfunktion, är något som jag hoppas att jag kommer att slippa en tid framöver.
Synd att min makalösa karaktär hindrar mig från att ta mig en drink eller två, det hade varit kronan på verket.

Varsågoda!




8 kommentarer:

  1. Mycket vackert. Det har varit en stor dag i det Boréska hemmanet verkar det. Gratulerar!

    SvaraRadera
  2. Grattis.

    Du är förstås medveten om att detta kräver att du uppfyller ett visst åtagande, å det snaraste.
    När fotar vi?

    SvaraRadera
  3. Mycket glädjande att höra att du fick en provtur till sisst .
    Starkt jobbat !
    Nu är det bara åka ,justera. Åka ,modifiera. Åka ,efterdra. Åka...

    Ska bli trevligt att åka en sväng ihop.
    Återigen bra jobbat.

    SvaraRadera
  4. Se där!
    Nu är han glad igen :D

    Men att det är något fel med Amal "den sofistikerade bensinkranen" är ju lite orättvist. Bristande drift & skötsel är väl huvudproblemet, även om slitage kan påverka, i vissa fall.

    Var hittade du de gamla, i någon skrotlåda?
    Hoppas att Wassel's version är bättre än de Spanien-tillverkade. Sådana spikade en bekant triumphägare upp på garagevägg. Dom var nya men han fick dem aldig att fungera så han bytte till annat märke.

    SvaraRadera
  5. Vad hände med gamle Wal:s förnämliga bränsleblandare?
    Hojen, är mycket fin förövrigt!

    SvaraRadera
  6. Peter.
    Sanna mina ord en minnesvärd dag. - Tackar.

    Gunnar.
    Tack.
    Jag skäms en smula över min talanglöshet, men nu kan vi skrida till verket så fort det passar reportern.

    Jerker.
    Jag vet inte om jag vågar ge mig iväg med en såpass erfaren motorman?
    Sist jag gav mig i lag med en erfaren man så slutade alltsammans med att jag fick stryka på ett tunnt lager Lidokain och beställa en Bussola... Men visst fan var det roligt, det är inte tu tal om det!
    Tack och bock.

    grogg.
    Dom gamla Amalerna såg skapliga ut men hade nog huserat i en skrotlåda innan jag fick tag i dom. Jag skulle ha köpt nya fuggar från början men eftersom stålar inte är en del av floran där jag bor så fick jag rätta munnen efter matsäcken den gången. - I det fallet innebar det att jag i princip inte hade någon matsäck alls utan jag fick helt sonika äta direkt ur den publika latrinen.
    Jag hoppas att Wassell-versionen är bra men jag vet eller kan ju inget om nåt så det får väl visa sig.
    Jag hörde en liknade saga om en juvel som spikade upp sin Huntmagnet och skrev "DÖD ÅT JOE HUNT" med spray på garageväggen. Sannolikt hade dom haft en dispyt något tidigare...

    Stellan.
    Wal´s olika varianter av blandare ligger på hyllan och vilar tillsammans med gubben Gardner´s grabbar. - Synd att latheten tar ut sitt, i annat fall hade man ju kunnat bygga nåt fullvarvsbetonat att sätta grejerna på.
    Det värmer att du tycker att hojen är fin, tack. - Jag inbillar mig att det är lite samma känsla som den man skulle få om Lennart Skoglund talade om att han tyckte man var vass på att fota boll, eller kanske till och med att man var Du med trasan?

    SvaraRadera
  7. jag tycker att det blev en väldigt fin hoj.bra jobbat en fröjd för ögat. o21håkan

    SvaraRadera
  8. Talanglöshet: Bullprat, stul kan drabba den bäste.

    SvaraRadera