onsdag 12 juni 2013

Rapport från himlen. - Förvisso en halvklar till mulen himmel, men ändå...

Igår kväll gjorde jag och min mor en utflykt till släktens sommarresidens, delikata uppgifter såsom klippning av gräsmattan och blomplantering stod på agendan.

När jag väntade på att min ömma moder skulle plocka upp mig i Uppsala fick jag syn på, vad jag vid första anblicken trodde var, en gammal Morgan tre-hjuling.
Givetvis blev jag uppspelt och begav mig i riktning mot bilen i hopp om att få se en bedårande JAP-vinkel, när jag kom närmare stod det klart att det naturligtvis var en flång ny Morgan.
Fronten hade krönts med en mustig men alldeles otroligt intetsägande S&S puffra och det som kunde ha blivit en stund av ångande åtrå blev inget annat än en kalldusch.

På vägen upp stannade vi till för att avlägga en liten artighetsvisit hos min farbror. Han hade tidigare gjort en liten röjning i sitt barndomshem, dvs mina farföräldrars hus, och där hittat en produkt som, när den den tåtågade in på den svenska marknaden, måste ha gjort en makalös succé.
Produkten jag talar om är, som ni såklart redan listat ut, Liktornsmedlet Döda Lätt!
En swinjuste produkt i en förpackning som på samma gång som den insinuerar en ganska omild behandling av liktornarna, också förmedlar en ytterst sober känsla av finess.

Så jävla synd att man inte har liktornar!

När gräsklippningen efter mycket om och men väl kommit till skott hände det som inte fick hända.
Storsidan slutade driva!
Efter ett kortare depåstopp konstaterades att rem och remhjul var helt kronslut, som tur var är vinkelväxeln fortfarande i ett skick som motsvarar mina ganska högt ställda krav.
Klippningen fick därför färdigställas med min egna fysik som enda källa till framdrivning.

Just det!
Tvåtaktar´n behövde som vanligt inte mer än ett "Tjenare!" och ETT, vänligt men bestämt, ryck för att stå till min tjänst. Angenämt.




Makalös trofévägg!

Det är inte utan att man undrar hur
många liktornsmedel det fanns att välja på?


Det ligger ett skimmer av missbruk över prylarna när
man mekar på grus.

6 kommentarer:

  1. Har du en gräsklippare med Storsida i? Nu blev jag impad! Undra vad Björn tycker.
    Vad satt tvåtaktarn i?

    SvaraRadera
  2. Stor och stor. - Det är ju ingen åttiotummare men det är den näst största sidan jag äger...
    Tvåtaktarn sitter på en plastbåt som varit med sen åttiotalets början.

    SvaraRadera
  3. Storsidan ser ut som en Tecumseh - Briggs&Strattons fattige kusin från landet. Jag har en på min snöslunga och förgasaren lider av svår inkontinens.

    /J B

    SvaraRadera
  4. Häpp! Nu blir inte Björn glad! Storsida är en benämning på en H-D motor och inget annat! Nu nästan kräver jag att du skrapar så där nervöst med foten, tittar nedåt och väser ett skamset förlåt!
    Är det dessutom så illa som J B tror, då blir jag nästan, men bara nästan, besviken på dig.

    Med önskan om bättring och bot,
    Stellan.

    SvaraRadera
  5. J B.
    Näst största sidan är faktiskt en Tecumseh. - Du kan onekligen din trädgårdsutrustning.

    Stellan.
    Såhär i efterhand förstår jag naturligtvis att mitt urbota dumma försök att vara lustig, genom att dra paralleller mellan min gräsklipparmotor och en legendarisk motorcykelmotor, inte går att uppfatta som någonting annat än en ren provokation.
    Att jag skäms begriper du säkert, men att jag dessutom kommer att straffa mig själv genom att inte delta i fredagsbönen imorgon hade du nog aldrig kunnat gissa...?

    SvaraRadera
  6. Äh skruva i gruset är bonnmek från sin bästa sida- obegränsat med gänglåsning överallt

    SvaraRadera