Folkligt.

Jag hittade en gammal trotjänare i garaget i dag. En Dollarpipa!
En sån trevlig "Folkpipa" måste ju vara nåt som var man med en gnutta självrespekt verkligen bör ha i sin ägo. Den har alla egenskaper för att nå upp till dom hårda kraven som görs gällande när man pratar om folklighet. - Inte på något sätt märkvärdig, prissatt efter rådande arbetarlöner, enkel att röka och att underhålla, både elegant och tuff på samma gång. - Det senare resulterar ju som ni förstår, i att kvinnor ur alla samhällsklasser och åldersgrupper kommer att gå bananer när pipan plockas upp ur fickan och, lite nonchalant, sätts till munnen. Med andra ord, exakt en sån pipa som jag antar låg Per Albin Hansson varmt om hjärtat.
Och vilken praktisk feature att kunna skruva av piphuvudet för enkel rengöring m.m. 

Efter att ha brotschat ur den lite försiktigt (Det fanns i princip inte plats för nån tobak alls!) var det dax att stoppa och tända.- Naturligtvis med Greve Hamiltons blandning.
Allt föll på plats! Den är verkligen så lättrökt som en folkpipa ska vara. Jag skulle kunna tänka mig att en helt oinvigd människa skulle kunna hala upp en Dollarpipa ur fickan, stoppa den och tända på ett så världsvant sätt att många skulle luras. Detta är en pipa för pöbeln! Fast på ett bra sätt... Varför röker folk cigaretter!?
Jag vet inte hur länge Dollarpiporna har funnits men dom säljs nya även idag så beviset för dess folklighet är i allra högsta grad påtagligt.
Det vore praktiskt om man fick lära sig grunderna för piprökning i gymnasieskolan så att man kan göra en rättvis bedömning ang. ehuru pipan ska vara en del av det framtida vuxenlivet.
Hur som helst. Den pipan jag hittade idag har ju inte behandlats särskilt varsamt av den tidigare ägaren, som f.ö. ansåg att alla pipor, oavsett pris eller utseende, är avsedda att användas och inte hålla på att pjolta med. Detta har ju naturligtvis satt sina spår, men eftersom det ligger i min natur att uppskatta grejer mer om dom har varit med om ett och annat så tycker jag bara att det ger lite extra känsla till den. Det gör heller inte pipan sämre rent funktionsmässigt.

Kontentan av dagen är alltså att jag har hittat en ny favoritpipa, som dessutom var gratis! Jag är helt säker på att vi kommer att ha många avkopplande möten framgent och det gläder mig väldigt mycket.
Dessutom blev jag påmind om pipans tidigare ägare, vilket också känns väldigt bra.
Hade det varit tillåtet att röka inne så hade Dollarpipan intagit sin självklara plats på nattduksbordet redan ikväll.
Satan va mysigt att puffa lite och kanske spexa till det med en och annan rökring medan Karlavagnen presenterar en hel parad av skapligt krokiga pratkvarnar som maler om ömsom självömkan, ömsom om hur livet hade sett ut om dom inte tagit det där beslutet om att göra slut med Barbro, den där Söndagsmorgonen, på järnvägsstationen i Finspång, i Augusti 1961.

Ett Albert Einstein citat sitter som en fläskläpp efter detta.
"Piprökning bidrar till en lugn och objektiv bedömning av allt som angår människor"

Historiska fakta om Dollarpipan mottages gärna.

Folkpipan!