Mahognygroggar, Sängrökning och Fantomnostalgi: Är det bara jag eller...

En sak som har gäckat mig en längre tid är det faktum att det är ok att vara Kommunist men inte ok att vara Fascist eller Nazist?
Jag lägger ingen värdering i huruvida det är en sund uppfattning att sympatisera med någon av dessa politiska inriktningar utan använder dom bara som exempel i mitt resonemang.
Att glida runt på sin högstadieskola alt. Gymnasium med en Che´ Guevara T-tröja är helt ok och till och med vanligt förekommande på vissa håll. Hammaren och skäran ser man också pryda en hel del människors bröst. (Undrar om befolkningen på Kuba skulle tycka att det är ett bra sätt att "uttrycka sin identitet" på, att bära runt på ett porträtt på en kriminell människa som hela Kuba har att tacka för decennier av lidande.)

Det är ingen som verkar höja på ögonbrynen över detta fenomen (Vilket i sig är sjukt konstigt) men jag skulle vilja se dom högstadielärare och andra berörda som skulle ta en tröja med ett porträtt av te.x. Ernst Röhm eller varför inte självaste El Caudillo, med en lika avslappnad attityd...
Enligt min uppfattning så finns det nån slags semiromantisk, överslätande attityd mot människor som sympatiserar med den Kommunistska tanken eller specifika Kommunistiska ledare.
Varför är det då inte ok att ha tröjor med Pinochet, Franco, Batista eller andra diktatorer/tyranner som kanske tom. har gjort sig skyldiga till färre brott mot mänskligheten än vad Stalin, Mao, Pol Pot o Castro har gjort?
Kan det bero på att gemene man är så pass ointresserad av sin nutidshistoria att han helt enkelt inte fattar vilka människorna som avbildas är, eller är det så att dom Socialdemokratiska ledare vi har haft i Sverige har haft så starka principiella band med medlemmarna i Socialistinternationalen att dom alltid nödgats att mörka dom ev. övertramp som gjorts i "Socialismens" namn, och därför har folk inte kunna bilda sig en uppfattning om annat än sånt man matats med från en vänsterorienterad journalistkår? Dom eventuella politiska utspel mot diktaturer som kommer, riktas alltid, av någon konstig anledning mot högerregimer. (Nordkorea undantaget)
Alla i Sverige vet att den Nazistiska regimen mördade ca 6 miljoner judar, zigenare m.m. men hur många vet att Kommunismens offer uppskattas till mellan 63 och 93 miljoner människor? Hur kan det få vara så, varför lär man sig inte sånt i skolan? Är det här hemligt på nåt sätt eller?
Att vi i Sverige är färgade av att "Partiet" historiskt sett, har tagit hand om oss från Unga örnar till Fonus tror jag har en stor del i det hela. - Vi har liksom blivit invaggade i uppfattningen att Kommunismen som företeelse är lite "gullig" och att en dylik uppfattning är lite av en ungdomsuppfattning för människor med stort hjärta och mycket omtänksamhet/solidaritet. Lite på samma sätt som att det går mode i att vara Röd/Grön/Rosa och öppen, solidarisk & genusmedveten osv...
Hur kan man leva med sig själv idag, om man en gång i tiden högljutt har skanderat te.x. FNL´s ärliga uppsåt och USA´s imperialism. Eller om man har "stått upp" för det Demokratiska Kampuchea?
Tanken på att alla som hade dessa sympatier och fortfarande lever, faktiskt har rösträtt gör mig en smula illamående.
Med detta sagt vill jag ju naturligtvis inte uppmuntra till att folk ska börja bära T-tröjor med porträtt av diktatorer/massmördare, oavsett om dessa diktatorer kommer från samma politiska läger som den gode Che´, eller från någon annan del av den politiska cirkeln, men det skulle vara ett ystert inslag i debatten om det blev lika vanligt förekommande att se Mussolinis ansikte i skolor och på arbetsplatser som att se den Argentinske Doktorns nuna.

Återigen, detta är inte en politisk markering, det är bara ett försök att påvisa hur konstig världen är ibland...Och jag vet att Che´Guevara aldrig har varit exekutiv ledare för något land, men han är ett lysande exempel på min poäng och därför är han omskriven här.

Några av dessa herrar är det ok att gilla och några är det definitivt inte ok att gilla. - Kan du gissa vilka?