En annan kräver inte så mycket arbete.

Jävlar vad schuckert att, en Tisdagskväll som denna bara ligga på soffan och låta sin blekfeta lekamen få lite ro.
Det blir ju heller inte sämre av att "Deck of cards" alldeles nyss framfördes lite smäktande i bakgrunden. Den låten flirtar ju för övrigt lite med den så kallade "Amerikanska kåkfararreligiositeten" den typ av Gudstro som tilltalar mig en smula...
Det enda som grämer mig lite är att jag inte har hunnit invigningsröka mina två nya pipor som dök upp igår, enligt plan så skulle jag göra det idag men det sket sig så jag får väl se om morgondagen har lite piprökning i sitt sköte? Iofs så har jag ju haft kontroll före körning på dom idag och det är ju som alla förstår, A och O.

Jag kom att tänka på en riktig sköning häromdan. - Nat King Cole.
Inte nog med att han har (eller säger man hade?) ett fruktansvärt bra namn! Förresten, varför heter bara afroamerikaner King i andranamn?! Man kan dra fram en hel del justea grejer när det gäller Nat, te.x. så rökte han, enligt sägnen tre! paket KOOL Menthol om dagen. - Det är jävlar inte kattskit! Jag tvekar inte ett ögonblick på att han, utan att tveka rev upp en KOOL och drog den i ett skapligt tempo varje gång den godartade prostataförstoringen gjorde sig påmind om natten. Han var dessutom en hängiven kämpe mot den Amerikanska segregationen och en av medborgarrättsrörelsens förkämpar. Han hade också en helt oklanderlig frisyr, nästan sjukligt exakt. Men det viktigaste är ju naturligtvis att han sjöng fantastiskt fint.
Nat King  Cole dog i lungcancer den 15:e Februari 1965. 
Det som slog mig när jag satt och funderade på Nat var det roliga i att bedöma samtida, Svenska artister när man redan har Nat i huvudet som referens. Alltså när Nat King Cole radade upp succéer på ställen som Carnegie Hall så drog ju te.x Harry Brandelius förmodligen runt i folkparkerna och lirade schlagers som "Han hade seglat för om masten" och "Med en enkel tulipan" ihop med Calle Jularbo. Den jämförelsen är ju naturligtvis inte, vare sig relevant eller rättvis men den är lustig och man kan konstatera att "Det Svenska musikundret" inte direkt låg i pipen just då.
Ja jag vet att Jussi Björling säkert stod på - som Thor Modeén säger, Mettropolittan, och sjöng "Till havs" för full strupe, men det alléna räcker, enligt mig inte för att det ska klassas som en stor Svensk exportvara.

En annan intressant fundering är det här med artisters motsvarighet i andra länder, alltså, vem är te.x. USA´s motsvarighet till Östen Warnebring eller Englands motsvarighet till Trio Me´ Bumba? Alternativt, vem är Sveriges motsvarighet till Ray Charles? - Jag röstar självklart på Charlie Norman! Således borde ju Ella Fitxgerald´s Svenska motsvarighet vara Britta Borg?

Alla dessa funderingar och tvivelaktiga klargöranden tarvar en Mahognyfärgad lättgrogg! Det blir nog Grönstedts och Pommac... Ähhh lättgrogg, vilken ynnest att kunna smaska i sig, sittande i soffan, på stående fot, med eller utan huvudbonad, precis hur fan som helst. Men kom ihåg - Det heter Lättgrogg av en anledning, inte fokus på att bli vimsig nu, det får man bli på Lördag mha "Vanlig" grogg.

Just det! Kolla in piporna! ( Precis nu spelas Ricky Nelson, hans musik går ju under epitetet "femtiotalspappamusik"  - Tänk ett Amerikanskt femtiotalsvardagsrum där femtiotalspappan sitter i sin efter jobbet fåtölj och läser tidning och röker en rak pipa. All annan bakgrundsmusik till den scenen än Ricky Nelson är helt otänkbart och på gränsen till skrattretande,)
Snuggan är extremt tjänlig och blir en perfekt "sitta på trappan och dricka kaffe och lyssna på fåglarna när försommaren kommer smygande och det är sådär mysigt som det bara kan vara när körsbärsträden blommar och det är lite ljummet i luften" pipa.
Den raka Art Deco aluminiumpipan kommer att fungera mycket bra som ett instrument för att framhäva min enorma pondus och mitt världsvana sätt när jag smyger omkring på dom stora Europeiska galoppbanorna, såklart med ett antal avundsjuka blickar konstant riktade mot mig och min pipa.

Känner ni hur det bränner i näsroten?!

Ja jävlar, pöbeln är inte representerad precis.