Björn Ranelid!

Jag kollade precis på Björn Ranelid och Sara Li´s bidrag i Melodifestivalen och kan bara konstatera att jag inte delar den uppenbart rådande uppfattningen av vad som är bra musik/underhållning.
För att förkovra mig lite drog jag in på Björnes hemsida och kollade lite. - Vilken man! Här snackar vi verkligen om en människa som inte räds för att dela med sig av sin sanning i en utsträckning som saknar motstycke på den här sidan Cassius Clay! (Jag föredrar att använda hans "slavnamn", som han själv uttryckte sig, eftersom att han måste ha fått en psykos som resulterade i att han blev konvertit. Således är användandet av namnet Muhammed Ali ren och skär lyteskomik.)
Jag känner inte till nån nu levande människa som har ett så fruktansvärt stort behov av att berätta för andra människor om hur extremt framgångsrik och exceptionellt duktig han är. Det blir på gränsen till komiskt när man matas med fakta om denna mans oerhörda arbetstempo och hur oklanderlig han är i sin yrkesroll och även i sin roll som samhällsstöttepelare, föreläsare, mediahora, morotsfärgad danskung, m.m.

Att Björne har stora problem med den s.k. Jantelagen förstår man ju snabbt och jag kan iofs hålla med honom i sak om att man ska kunna prata om att man är duktig eller framgångsrik utan att uppfattas som märkvärdig, men om man ska prata om sig själv på det sättet så krävs ju såklart både sunt förnuft och en viss social kompetens, eftersom människor älskar att prata med kunniga och duktiga människor, men hatar att prata med uppblåsta skrytpellar som i princip bara har sig själva som ambassadörer för sin oumbärlighet, även om skrytpellen är både artig och verbal.

Såvitt jag kan förstå efter ca åtta sekunder av amatörpsykologi är att Björne har så extremt stort självhävdelsebehov att det inte finns nån motsvarighet i vårt land.
Jag vet inte om det är en sjukdom eller en fix idé som drabbat honom?

Avslutningsvis vill jag bara förtydliga att jag inte har nåt emot Björn Ranelid som person eftersom vikten av hans vara eller icke vara är ungefär lika betydelsefullt för mig som kunskapen om Fläskängerns sovvanor, plus att jag inte känner honom. Hela inlägget är bara en reflektion av det faktum att Björn Ranelid personifierar den absoluta definitionen av både Anti-Jante och framförallt Hybris.
Så, hoppas att Björne kryar på sig och att han får ro så småningom. - Han har ju skrivit många böcker medan jag inte har skrivit en enda. Således är han ju bättre än mig, och ärligt talat så tycker jag faktiskt att han är duktig och väldigt underhållande. (Jag tycker förmodligen att han är underhållande på ett helt annat sätt än vad han vill/tror, men som sagt, underhållande...)
En sak som fascinerar mig är hur han alltid lyckas se sådär lite lätt solbränd, fräsch och naturlig ut när han är med på TV o så...? Är den egenskapen ytterligare en enorm styrka hos Björn eller är det bara slumpen?

Helt naturlig.