Den här stugan har varit kronslut så länge jag kan minnas, sist vi sågs höll den till och med på att bli ett med dalälven.
Idag när jag seglade förbi så noterade jag, till min stora glädje, att någon tagit fastigheten under sina beskyddande vingar och påbörjat en renovering av densamma.
Ett spritt språngande nytt avträde var en mycket gentil och välkomnande syn måste jag tillstå.
Att bedriva dylik verksamhet är inte att betrakta som någonting annat än en ren kulturgärning, en handling ämnad som en hyllning till den tid som flytt.
Att en stuga som uppstått ur en dröm om egen härd, ett arrendeavtal, några gamla sockerlådor och slutligen mankraft och svett, än i dag kan vara det nödvändiga andningshål och den påminnelse om svunna tider vi såväl behöver, är ett faktum långt mer glädjemättat än den dödlige har förmåga att begripa.
Idag när jag seglade förbi så noterade jag, till min stora glädje, att någon tagit fastigheten under sina beskyddande vingar och påbörjat en renovering av densamma.
Ett spritt språngande nytt avträde var en mycket gentil och välkomnande syn måste jag tillstå.
Att bedriva dylik verksamhet är inte att betrakta som någonting annat än en ren kulturgärning, en handling ämnad som en hyllning till den tid som flytt.
Att en stuga som uppstått ur en dröm om egen härd, ett arrendeavtal, några gamla sockerlådor och slutligen mankraft och svett, än i dag kan vara det nödvändiga andningshål och den påminnelse om svunna tider vi såväl behöver, är ett faktum långt mer glädjemättat än den dödlige har förmåga att begripa.
Ifall det är ett avträde så dumpar dom ju direkt i Dalälven. Hoppas du håller till uppströms.
SvaraRaderaFantastiskt trevlig holk, på min ära. Bilden kunde varit tagen 1963, om det inte vore för den röda lådan märkt Honda (elverk?).
SvaraRaderaPå tal om Dalälven, när blir det cigarrafton och Öhrn-studiebesök?