Altanbygget.

Ikväll började altanbygget. Min högt ärade svärfar tog, i egenskap av byggmästare, på sig rollen som arbetande arbetsledare.
Till sin hjälp hade han undertecknad och dennes mycket goda vänner Sebban och Jerker - eller FixarErik som han kallas ute i stugorna...

Det går onekligen ganska fort när man är några stycken som trampar på. Tyvärr så var jag lite kort om virke på slutet så arbetet avbröts men förväntas fortsätta imorgon.

Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag begåvats med världens bästa svärfar och en umgängeskrets som tangerar gränsen till det ofattbara när det kommer till att hjälpa en luffare som mig, att alla mina vänner besitter, visserligen vitt skilda men för den sakens skull inte mindre gentila, kunskaper och kvaliteter gör ju inte saken sämre.
T ex. Jerker med sitt levebröd som snickare och därmed vana att hantera jobbiga petimetrar som mig, och Sebban med sitt alltid sylvassa sinne för estetik och förmåga att göra mig på bra humör.

Mitt i alltihop så kom dessutom min advokat smygandes med en stark öl i handen, enligt egen utsago unnade han sig en malt efter att ha lagt ett par varv med motivsprutan på en kundhoj. - En Sportstertrike?!
Sportster med trikekit är inget som orsakar ett spänt läge framtill på gabardinbrallorna direkt, men jag är säker på att lacken kommer att göra den så bra som den kan bli. - Oavsett om man gillar motivet eller inte...
Till slut började advokaten och Sebban, som vanligt, med sitt samstämda mantra om Harmangafflar och "New York heroinist choppers". Naturligtvis är det inget jag missunnar dom, snarare att jag känner mig trygg och lugn när allt är som vanligt.

Stort tack och god afton mina vänner!