Den självklara konsekvensen av en måttlig till hård etylintoxikation.

Efter att under gårdagen ha kvalitetskontrollerat ett antal flaskor ur Systemaktiebolagets standardsortiment, drabbades jag av en smärre etylintox.
Av den anledningen har jag under dom senaste sexton timmarna, för första gången på mycket länge, fått uppleva det mytiska och hänsynslösa "Grova bakruset"...

Det grova bakruset är att likna vid den bildliga frukten av ett smutsigt och kärlekslöst möte mellan nattsvart ångest och fysisk utmattning, ett möte sprunget ur flödande vin, promiskuöst leverne och den inbillade logiken i att köttets lustar skulle vara kapabla att döva själens eviga längtan efter kärlek.

Att befinna sig i bakrusets klor är att under kroppens opåskyndbara rening kastas mellan hopp och förtvivlan.
Hoppet över det eventuella tillfrisknandet och förtvivlan över situationens allvar och de oåterkalleliga, tidigare så genomtänkta och självklara, valen som gjorts.

Å andra sidan har bakruset en hel del att erbjuda en tillintetgjord människa i form av självrannsakan och utforskandet av den egna personen - med små expeditioner till både det sociala arvet och den högst personliga uppfattningen gällande verklighetsflykt, njutning, känsla och förnuft.
Att i medvetet tillstånd få uppleva kroppens rening och densammes stapplande första steg mot det efterlängtade normaltillståndet är ett tillfälle man bör närma sig med vördnad.

För egen del skattar jag delar av bakruset mycket högt, men att kunna uppskatta sin misär och sin ynklighet kräver dock en del träning och ett öppet sinne.
Det finns tvivelsutan något vackert i att ligga som en spillra i fållbänken, och att utan förvarning överraskas av isande frossa och kroppens spastiska försök att dra ihop sig till sin ursprungliga fosterställning, utan förmåga att vare sig kunna äta eller sova - känslan av att vara nära det mörkaste hos människan. Ångest. Smärta. Tvivel.

Att brännvinet besitter förmågan att plocka fram det bästa ur folk är ett välkänt faktum, men att det dessutom kan bidra till något så komplext och omvälvande som ett riktigt svårartat bakrus är inte lika uttalat.
Det jag söker beskriva med min trevande dikt, är inte följderna av att ha tagit ett glas vin för mycket innan man gjorde kvällstoalett för att sedan gå till sängs straxt efter tolv - på sin höjd en måttlig huvudvärk...
Min vers syftar till att beskriva något större, något som endast kan upplevas under den svårartade reningen av en kropp på väg mot nykterhet - paradoxalt nog samma nykterhet som tidigare fördrivits ur kroppen med vilje.

Som vanligt njuter jag fördelen av att Ljuset i mitt liv är mycket hänsynsfull i min tid av lidande.
Tack.