Slipfredag.

Än en gång har den allsmäktiga och högt respekterade fredagen tågat in i det svenska folkhemmets innersta.

Att den medellöse backstugusittaren, fredagen till ära, kommer att ta en klar till den salta strömmingen tar jag för givet.

För givet tar jag även att den sovande medelklassen fortfarande inte reflekterat över hur den gång på gång pungslås av den population lobotomerade extremliberaler som huserar i Rosenbad.

Varför skulle den egentligen bry sig? Rödvinstetran är ju nyöppnad, den klämmiga tv-underhållningen står för dörren och i bakgrunden spelar Fredrik We shall overcome på den slitna felan...

Den egna fredagen kommer att spenderas i ett garage, fyllt av lust och fägring stor, med slipning och polering på schemat. Sebban kompar med filtercigaretter och om Gud vill blir det dessutom både groggar och starköl.

Omedelbart efter hemkomsten från det lustspel jag kallar arbete, befallde jag min munskänk att tappa opp samt avsmaka en mahognygrogg beredd av Eau de vie och Trocadero. Efter kontroll tog jag vid och det smakade i vanlig ordning ljuvligt!

Eau de vie inhandlas numer som kvarter. Detta på grund av att systemaktiebolaget nu håller plast för att vara ett representativt emballage att paketera sjuttio centiliter brännvin i...?

-Skämmes! Skulle den traditionellt lagda bestämt utropa.

För egen del väljer jag den feges väg och köper fyra kvartingar i stöten, med den fördelen att kassören tror att det handlar om så kallad langning.

Som vanligt hungrar mitt arma inre efter LO-kollektivets osminkade vardagssagor och dövandet av det samvete som innerst inne gör sig påmint när den sociala koden inte längre närvarar.

Varsågoda.

Scenen är er!