Fräsning av gaffelben utfördes med primär hjälp av den sagolikt vänlige och omhändertagande fadersgestalten, gode vännen och tillika semiarbetskamraten Jocke. - En oomkullrunkelig obelisk i den mytomspunna metallbearbetningens stormiga värld.
Efter fräsningen togs beslutet att kvällens motion skulle bestå i att såga bort onödigt tingeltangel från framgaffeln och svarva gaffelbenen till en något mer cylindrisk form än tidigare. Självfallet fick jag tillfälle att svinga pansarfilen en stund däremellan.
Under tiden jag hölls med avverkning passade Arnold och Sebban på att plocka ur rödbetan ur ramen, vilket uppskattades.
Tiden går fort när man har roligt och har man dessutom en kamrat som håller låda medan man pysslar så raskar det på än värre...
Just!
Jag fick ett finurligt brev också! Det lilla kuvertet hade frankerats med veteranbilsfrimärken, vilket upplevdes mycket tilltalande och servilt. Tyvärr glömde jag, i mitt absoluta glädjerus, bort att öppna det för inspektion.
Om allt går vägen finns dock en chans till brevöppning under fredagens aftontimmar.
Hela kavalleriet inkallat , inte konstigt att det händer grejor !
SvaraRaderaIdag när en kund var och lämnade lite skrot som skulle riktas på verkstan så berättade han världsvant om vilka motordelar som var kvallitet och inte medans han stirrade på en likadan klump som Sebban kramar på bilden ,sen säger han : "jaha vad är dehär för motor då?"
Det blev tyst en stund...