En avslappningsplats för dig som tycker att det var bättre förr. - Vare sig du existerade förr eller inte...
Förhoppningsvis kommer tidstypiska företeelser att avhandlas på ett mycket förutfattat, personligt och godtyckligt vis.
Vem vill egentligen leva i ett samhälle där man inte kan hävda, på fullt allvar, att det var bättre förr?
söndag 6 april 2014
Toppmassage.
Fredagen avslutades med Renat och Grappo efter uppfylld arbetskvot.
Stellan. Alltså Söderman, eller Södergren som han heter, är långt ifrån den saltstänkta och skinntorra fiskargubbe som jag vet att du hoppas han ska vara. Nej, han är svetsare till yrket, slöjdare och inte minst hemmansägare vid sidan av. Dessutom har han den framlidna svenska läskedrycksbryggerinäringen i blodet, vilket utgör en positiv bieffekt.
Men nu pratar du ju om modern svartkonst. Förr i världen gjorde man säkert på nåt genuint sätt... Läskedrycksfabrikerna kallades åtminstone för bryggerier alternativt svagdricksbryggerier. Var är Acke när man behöver honom!?
I verkstan Lester, I verkstan. Men visst var det från bryggeriet man fick läsken åxå. Eftersom jag själv aldrig har utvecklat nån smak för kolsyrade drycker så har jag ju bara begränsade minnen av själva produkterna. Jag minns ju dom flask-klirrande bryggarbilarna varifrån man fick fick konka hem farsans svagdricka och alla backar med öl och läsk som stod på flaket som vi dock aldrig köpte. Men det var ju en utdöende företeelse, bryggarbilen slutade komma och farsan fick gå över till vichy-vatten. Men så flyttade vi till Tumba 1959 och där fanns ett litet lokalt bryggeri, vid en liten bäck som porlade ner från Storvretsbergen och den var väl grunden till verksamheten. Där kunde man återigen handla svagdricka till farsan och en kolsyrad hallondricka som faktiskt sas vara gjord på riktiga hallon. Det var väl kolsyrad hallonsaft antar jag. Mina kolsyre-tåliga kompisar sa att den var god. Öl bryggde dom åxå så nog fanns hela sortimentet från öl över svagdricka till läskedryck hos bryggarn. Själv höll jag mig till morsans hemkokta saft och mjölk. Mer avancerad i mina dryckesvanor har jag inte blivit utan håller mig fortfarande till det sortimentet. Jag måste säga att jag fortfarande saknar den strålande tid då man kunde köpa skummjölk i affärerna, det som utbjudes nu är lite för mycket starkmjölk i min smak. Men sådan är nu tidens gång att favoriterna försvinner från butikens hyllor och ersätts med ett alltmer likriktat och intetsägande utbud. Varför finns tex inte Upplandskubben längre, eller den största saknaden av alla Gomans Göingekorv! Hur kan man få göra så mot människorna utan att hamna framför skranket?
Acke. Naturligtvis är fisken i vattnet. - Var annars...? :) Stort tack för uträtandet av eventuella frågetecken kring den insomnade lokalbryggerinäringens verksamhet. Mjölk och kubb är för övrigt vansinnigt gott.
Asså, den där Söderman som stekte ihop ventilkåporna som du inte klarade av, är det han från Saltkråkan?? Riktig sjögubbe!
SvaraRaderaStellan.
SvaraRaderaAlltså Söderman, eller Södergren som han heter, är långt ifrån den saltstänkta och skinntorra fiskargubbe som jag vet att du hoppas han ska vara.
Nej, han är svetsare till yrket, slöjdare och inte minst hemmansägare vid sidan av. Dessutom har han den framlidna svenska läskedrycksbryggerinäringen i blodet, vilket utgör en positiv bieffekt.
Läskedryck?
SvaraRaderaJo, han har en diger skara läskedrycksbryggare och bryggarbilschaufförer i släkten.
SvaraRaderaBrygger man läskedryck? Blandar man inte olika E-ämnen och socker bara? Eller är det det som kallas att brygga?
SvaraRaderaMen nu pratar du ju om modern svartkonst. Förr i världen gjorde man säkert på nåt genuint sätt...
SvaraRaderaLäskedrycksfabrikerna kallades åtminstone för bryggerier alternativt svagdricksbryggerier.
Var är Acke när man behöver honom!?
I verkstan Lester, I verkstan.
SvaraRaderaMen visst var det från bryggeriet man fick läsken åxå. Eftersom jag själv aldrig har utvecklat nån smak för kolsyrade drycker så har jag ju bara begränsade minnen av själva produkterna. Jag minns ju dom flask-klirrande bryggarbilarna varifrån man fick fick konka hem farsans svagdricka och alla backar med öl och läsk som stod på flaket som vi dock aldrig köpte. Men det var ju en utdöende företeelse, bryggarbilen slutade komma och farsan fick gå över till vichy-vatten.
Men så flyttade vi till Tumba 1959 och där fanns ett litet lokalt bryggeri, vid en liten bäck som porlade ner från Storvretsbergen och den var väl grunden till verksamheten. Där kunde man återigen handla svagdricka till farsan och en kolsyrad hallondricka som faktiskt sas vara gjord på riktiga hallon. Det var väl kolsyrad hallonsaft antar jag. Mina kolsyre-tåliga kompisar sa att den var god. Öl bryggde dom åxå så nog fanns hela sortimentet från öl över svagdricka till läskedryck hos bryggarn.
Själv höll jag mig till morsans hemkokta saft och mjölk. Mer avancerad i mina dryckesvanor har jag inte blivit utan håller mig fortfarande till det sortimentet. Jag måste säga att jag fortfarande saknar den strålande tid då man kunde köpa skummjölk i affärerna, det som utbjudes nu är lite för mycket starkmjölk i min smak. Men sådan är nu tidens gång att favoriterna försvinner från butikens hyllor och ersätts med ett alltmer likriktat och intetsägande utbud. Varför finns tex inte Upplandskubben längre, eller den största saknaden av alla Gomans Göingekorv! Hur kan man få göra så mot människorna utan att hamna framför skranket?
Acke.
SvaraRaderaNaturligtvis är fisken i vattnet. - Var annars...? :)
Stort tack för uträtandet av eventuella frågetecken kring den insomnade lokalbryggerinäringens verksamhet.
Mjölk och kubb är för övrigt vansinnigt gott.