Men vafan... Jaja, här kommer inlägget Mek.Fredag i alla fall.

Jag måste ha fipplat till det en aning när det här inlägget skulle postas men då jag anser att kabinettets besökare har rätt till en haltande fredagsepistel erbjuder jag nu den tjattrande massan att återuppleva den gångna fredagen.

Fredag igen! - Dagen då strömmingsvällingen reds med grädde istället för vatten...
Som vanligt hoppas jag att den eventuelle läsaren kommit hem ordentligt från fredagsbönen och allt som hör därtill.
Om så är fallet hoppas jag dessutom att hemmets härd är det slutgiltiga målet för kvällen?
Att i skydd av egen borg bjudas äran att få rå om ljuset i sitt liv är vackert såväl i tanke som i handling och kanske finns det genetiskt snarlika arvtagare som behöver öm tillsyn medan dom rofyllt och sansat leker på golvet framför radiomottagaren och hoppas att pappa snart ska presentera ett stick från den tid han som ung och oerfaren matros på en spannmålsbåt blev bekant med en hottentott som kunde kasta kniv...

För egen del blir det antagligen tafatta försök att fixa koppling och förgasare på The Hootenanny Swinger inför morgondagens eventuella resa till Turbo. - En plats som för övrigt inte ligger så långt ifrån min vän Gunnars residens.

Om lyckan står mig bi och jag lyckas få ihop sysakerna så blir det med största sannolikhet en lättgrogg och uppriktiga samtal om livets salt och det stora i att uppskatta värdsliga saker som till exempel raggning eller att supa lite lite för mycket.
Min ambition är att ta tidig kväll så att jag slipper försova mig och därmed bli morgondagens driftkucku. - Sannolikt blir jag det ändå eftersom jag åker med komfortchassie och modern puffra...

Jaja!
Nog om mig, det är sannolikt inte för att ta del av min torftiga och innehållslösa imitation av livet som ni tagit er hela vägen till kabinettets murriga inre - där det svaga oset från pyrande filtercigaretter blandar sig med den sötaktiga doften från nyss utspilld mellanöl och otvättade nylonskjortor, det ligger betydligt närmare till hands att ni kommit för att, om än för ett ögonblick, njuta av den gemenskap och värme som står till buds inom kollektivet.
Att begära trasproletariatets lojalitet är nturligtvis alldeles för mycket begärt, men att få insupa dess stank och genuina upplevelser av fackpamparnas och partiets avsky är en önskvärd upptakt till den mentala ejakulering som morgondagens övningar kommer att innebära.

Så varsågoda!
Kabinettets predikstol är i ordningställd för socialrealistiska skildringar av dryckesdisciplin och strävsamt leverne - och glöm inte att mellan skål och vägg finns inga tabun.