Onsdagsfredag?

Dymmelonsdag.
Påskens kärna närmar sig med stormsteg och den brokiga skaran av tystade proletärer har sannolikt fått vittring på den annalkande ledighet de snart kommer att kunna njuta, detta tack vare den kristna tradition vi än så länge vidmakthåller inom det geografiska området sveriges gränser.
Med "påskens kärna" menas naturligtvis inte att Kreti och Pleti ska fara land och rike runt i avsikt att äta prinskorv med åldrande svärmödrar och fula kusiner från landet, utan vad som åsyftas är självfallet den egentliga anledningen till den kommande kyrkliga högtiden och den numer därtill hörande ledigheten.
Jag talar naturligtvis om Jesu lidande, död och uppståndelse.

Den folkskoleutbildade eventuelle läsaren besitter med största sannolikhet redan mycket goda kunskaper i kristendomslära och känner således till påskens skeenden. För den som av någon anledning hamnat utanför den kunskapssfär, till vilken inträdet erbjöds under den lagstadgade skolutbildningen, erbjuder jag nu en chans till bättring och återinträde i de allmänbildades gemenskap.

Med avseende på förklaringen nedan bör nämnas att den judiska kalendern och dygnslogiken under Jesu tid inte är fullt kompatibel med den kalender vi använder oss av och därför stämmer naturligtvis inte veckodagsangivelserna i den moderna tolkningen av påskskeendet.

Iallafall!
Under Skärtorsdagen samlade Jesus sina lärjungar till bords för vad som i folkmun kallas "Den sista måltiden" och vad som är ursprunget till den kristna nattvarden.
Senare samma kväll grips Jesus efter att ha förråtts av Judas Iskariot genom den beryktade "Judaskyssen"
Efter gripandet förhörs Jesus av Judéens romerska prefekt, Pontius Pilatus, som också dömmer honom till gissling och korsfästelse för "upprorsstiftande". Pilatus erbjuder dock den närvarade pöbeln att avgöra Jesus öde, pöbelns val faller inte på Jesus utan istället avser den att frige en mördare vid namn Barabbas och därmed står domen mot Jesus fast.
Det är i samband med detta som Pilatus "tvår sina händer" för att visa att han inte är delaktig i beslutet.

På Långfredagens morgon påbörjar Jesus, efter att ha piskats svårt och klätts i en krona av törne, sin golgatavandring där han på väg till avrättningsplatsen tvingas bära tvärslån till det kors han ska korsfästas på.
klockan nio korsfästs han och enligt den enda källan lever han ända fram till cirka klockan tre på eftermiddagen. På korset sitter också den numer smått legendariska skylten som anger vem som hängts upp.  - "Detta är Jesus från Nasaret, Judarnas konung."
För att slutligen försäkra sig om att Jesus verkligen är död, sticker en av de romerska soldaterna sin lans i sidan på Jesus. (Detta har kommit att bli en viktig detalj i sägnen om den heliga graalen, och det görs där gällande att Jesu blod droppat från lansen och ned i den heliga graalen.)
Innan solnedgången tas kroppen ned från korset och läggs i en grav som huggits ut ur berget, ingången förseglas av en stor sten och graven vaktas på order från Pilatus.

Innan Påskdagen grytt kommer tre kvinnor, däribland Maria från Magdala, till graven och finner den tom, Herrens ängel visar sig då för dem och berättar att Jesus uppstått från det döda.

Nedan följer en hastig förklaring från alltombibeln gällande uttrycket "...på den tredje dagen uppstånden från det döda..." och att tidslinjen inte riktigt tycks stämma.

"Tre dagar och nätter före lördagen innebär att Jesus avrättades på onsdagseftermiddagen och begravdes vid solnedgången på onsdagskvällen (det år då Jesus dog, inföll följaktligen tillredelsedagen, 14 Nisan, då påskalammet slaktades och åts, på en onsdag). Dagen därpå, torsdagen, var "stor sabbat" - den dag som inledde det osyrade brödets helgvecka. Dagen "efter sabbaten" (dvs på fredagen) köpte kvinnorna smörjelsen och den påföljande dagen - den vanliga veckosabbaten, lördagen - höll de sig i stillhet. Natten till söndagen begav de sig till graven och kom dit innan det ens hade börjat ljusna, för att finna att graven var tom och deras Herre uppstånden och försvunnen."

Nog om det, och glöm inte att han dog för Dig.

För egen del har jag, efter att ha repat upp pastoratets klockkläppar, spenderat dymmelonsdagen med att plocka bildliga motorcykelrelaterade russin ur den enorma livskakan. Aftonens russin utgjordes av något så alldagligt som påbörjad tillverkning av en fästplåt för tändningslåset. Annat som iordningställts på senaste tiden är avgasrörsfästen och kopplingsmontering.
som sagt, inga extravaganser eller tvesovlade choppersmörgåsar men detta till trots är jag som vanligt nöjd med det lilla...

Snabbvisit.

Kortsväng i garaget.

Polering av trynet och påbörjad fabrikation av fäste till voltpacken var ungefär vad som åstadkoms.

En pikant detalj som uppdagades var att jag har köpt fel voltpack! Att jag inte är knivskarp visste jag redan men att gå från det till att vara fullständigt imbecill som i ett trollslag överrumplade mig faktiskt en smula...

Hona i blocket borde betyda hane i kontakten på voltpacken - inte hona på voltpacken, som jag valde att köpa.

I och för sig, hbtd är ju modernt och vem är då jag att sätta stopp för två honors samliv?

Kvasipolitisk agitation.

Jo, jag är medveten om att mitt kabinett den senaste tiden har framstått som något av en klagomur.
Anledningen till det är att jag förfasas över att den Melodifestivalbejakande ickepolitiska allmogen fortfarande tycks vara tillfreds med att makthavare, och till viss del allmogen själv, titt som tätt rapar ur sig den numer bevingade frasen "Sverige är ett rikt land..."
Sverige är inte rikt!
Sverige lånar ofantliga summor varje dag för att karusellen ska snurra.
Om den eventuelle läsaren skulle intressera sig för exakt hur "rikt" det geografiska området Sverige är så finns det en mycket pedagogisk vy HÄR.

Sådär! Nu är det nog med tråkigheter och vi raskar vidare till något mycket mera glädjande, och kanske framförallt mer glättigt och lättsmält...

Jag har under mina resor i den rymd som internet erbjuder, tid efter annan stött ihop med en sjusärdeles trevlig motorcykel. En motorcykel som regisserats av Sunrise Cycles och enligt min egen uppfattning borde vara berättigad något slags regipris.
Som om inte motorcykelns servila framtoning vore nog så är det ett oomkullrunkeligt faktum att den baserats på ett så kallat komfortchassie.
Varsågoda.

Gränsen för tjat tangeras.

Mitt upplyftande äventyr i fotpinnarnas glamourösa värld fortsätter och ikväll hade turen kommit till det kritiska momentet att foga samman bitarna av fotpinne medelst svets.
En vän påminde mig häromdagen om att slipa ur ordentligt så att fogen blir tillräckligt stark, det gjorde jag naturligtvis eftersom jag absolut inte vill ramla av när jag kör omkring med min motorcykel.
Även bromsprylarna fick sig en liten mängd kärlek och enligt mina beräkningar kommer det att fungera finfint.

Svarfning.

Den tjugofemte November tjugohundratretton.
Det är en bister afton och jag hålls vid min svarfstol. Jag förvaltar mitt uppdrag att tillverka fotstöd och bromsdetaljer till min motorcykel.
Att bromsens funktion på en dylik tingest är av yttersta vikt är uppenbart och det framgår dessutom med all önskvärd tydlighet av §42:mom 2. i den mycket tongivande skriften, Kungliga Majestätets förordningar om automobiltrafik jämte Kungliga automobilklubbens trafikreglemente för stad och landsbygd.

"För motorcykel, varom här är fråga, gäller dessutom, att den skall vara försedd med minst en snabbt och säkert verkande broms."

Min förhoppning är naturligtvis att frukten av mitt arbete kommer att vara just "snabb och säkert verkande".
För övrigt är det snart dags att såga ut "pedaler" och grejer ur en sex millimeter tjock rostfri plåt. Det kommer sannolikt att bli både avkopplande och mycket intressant.

God afton.

Brydsamhet i drömfabriken...

Att utrusta ett strutmotorförsett komfortchassie med så kallade "mid-controls" är inte swinenkelt då varken placering eller utformning är självklart. Visserligen finns mid-controls som original men då den fabriksmonterade optionen är förkastlig ur såväl estetisk som praktisk mening måste problemet lösas på annan väg.
Avsaknaden av både inre och yttre transmissionsskydd gör originalmontering på transsidan omöjlig, och på registersidan sitter original fotpinne och broms monterat i en enorm plåt som i det närmaste definierar uttrycket "amerikanskt bondsmide". Original fotpinnar kommer jag trots allt att använda, dock med ett par smärre modifieringar.

Att värma och böja rundjärn och fiffla ihop en egen bromspedal får bli den inledande handlingen i hopp om att komma till rätta med problemet. Växelspakens placering och dess funktion måste jag dock fundera lite på. - Funderingar passar dessutom ypperligt nu då ryggjäveln bestämt sig för att både upphöra att fungera och att bjussa på en betydligt intensivare smärta än vanligt.
Menmen, skit ska skit ha brukar man säga och vem är jag att söka hindra gamla ordstäv från att vinna laga kraft?

Axelmakt.

Det är minsann ingen dans på rosor att montera ihop en motorcykel med egenskaper värdiga den kräsne frihetsnjutaren med ålderstecken såsom en något förstorad prostata eller liknande...
Jag har sedan tidigare informerats om att Harley Davidson är motorcykeln för den begåvningshandikappade, och jag vill passa på att tillägga att det, i utförandet med komfortchassie, även är motorcykeln för den som drabbats av till exempel ryggmatist, och därmed faller under kategorin "rörelsehindrade"

Gårdagen vigdes åt att modifiera en original framaxel från dålig passform till god passform. Dessutom svetsades det tanktunnel. - Även denna gång blev resultatet avskyvärt.
Efter att hjulen satts på plats plockades hojen ner från sin vagn och ställdes på golvet i avsikt att kolla hur den satt.
Både Arnold och jag tyckte att den satt juste och därför passade vi på att skapa en förnimmelse av ett eventuellt slutresultet genom att hänga dit delar av karosseriet.

Idag blev det tyvärr inget garagebesök då Ljuset i mitt liv firade sin tjugofemårsdag och jag förväntades tillse att samtliga av de tillresta gästerna fick en fullständigt makalös vistelse under sin tid på fastigheten. - Jag briljerade naturligtvis i detta då min lättsamma och subtilt ekivoka jargong regelmässigt brukar få den mest tillknäppta döddansare att blomma ut i en fullständigt översvallande munterhet.

Någonting för finsmakaren.

Mitt kabinett står, som den erfarne besökaren redan är varse, inte till förfogande enbart för det miserabla proletariatet och dess svans av mer eller mindra ljusskygga varelser, utan kabinettets varma gemenskap är naturligtvis öppen även för de absoluta topparna i det svenska samhället.
Att deras vansinnigt giriga rovdrift på svenska företag i jakt på ekonomisk tillväxt och skönt klirr i egen kassa håller på att driva vår ypperliga nation rakt ned i fördärvet får ju inte tillåtas ligga dem i fatet när det kommer till andlig vila. Således väljer jag istället att, mellan skål och vägg, låta dem ta del av hur allmogen ser på det pågående debaclet...

Att dessa, socitetens gunstlingar, är riktiga läckergommar när det kommer till teknik och motorestetik är ju sedan länge ett vedertaget faktum, och vad skulle kunna uppväga högadelns och magnaternas sviktande aktieportföljer bättre än ett fotografi föreställande något av det absolut vackraste som framförts på någon av Svea rikes allmänna vägar?

Min mycket gode vän och psykoterapeut har komponerat verket som talar för sig självt.
Varsågoda!

Min spensliga lekamen återfylls sakta med liv.

Den mentala motvind som piskat mitt ansikte den senaste tiden börjar så sakteliga avta och garagekvällarna duggar allt tätare. - Dom står dock inte som spön i backen riktigt än...tyvärr.

Det började mojna i söndags kväll när jag, tillsammans med mina mycket goda vänner och understundom också dryckesbröder, Sebban och Arnold, begav mig till Nyköping. Avsikten var att besöka den mycket välrenommerade chopperköpmannen Rille.
Väl där införskaffades en 39 millimeters Showagaffel, lagerskålar med invändig styrstopp och en BDL koppling. Dessa produkter är noggrant utvalda för att tillgodose de krav som ställs på en motorcykel av den kalibern jag håller på att iordningställa - dvs en så kallad "komfortchopper".
Arnold köpte lite prylar till sitt showbygge och Sebban drog på för full mutter och tjackade upp sig på en gammal tillsnitsad stelbensram till sin pundarshovel.
Övriga detaljer som har införskaffats är stötdämpare och aluminiumplåt till oljetanken - även dessa delar är speciellt utvalda med fokus på komfort.
Som om inte det ovanstående vore nog så har jag till råga på allt lämnat in topparna på renovering hos det legendariska Motorrenovering D. Bergenfors AB.

Onsdagskvällen har bjudit på mindre pyssel iform av att klippa plåtar att lappa ihop soppatanken med, röka filtercigaretter, snusa Grovsnus och lyssna på Turbonegro. Insikten om härlighetens komplexitet var en uppmuntrande bonus.

Trots att livet drar på smilbanden finns det en liten detalj som lägger sitt svarta sorgeflor över tillvaron.
Onsdagsdrinken jag brukar njuta tillsammans med Arnold, medan vi talar om livets allvar, uteblev.

-Oseriöst! Skulle den offensiva traditionsivraren utropa, men då min djupa kunskap om människans ofullkomlighet gett mig tidigare exempel på liknande lägen, konstaterar jag bara att den första stenen sannolikt aldrig kommer att kastas i den här frågan. - Vare sig av den traditionalistiska eliten eller av den växande allmogen.

Det var inte bara färgen som var fel.

Om Gud vill och byxorna håller så kommer det här att bli bra...
och naturligtvis komfortabelt.

Komfortkoppling.

Huvuddelarna i ett komfortchassie.

Tungrott.

Kvällen har, bland annat, bjudit på den makalöst ungdomligt friska doften av spritpenna, en hel del gnistor och uppriggande av motorcykelkarosseri.
Den mycket trevliga Super Glide skärmen jag kom över under gårdagen fick ikväll äran att uppleva hur det kan kännas att bli fullständigt skändad. - Det är nog lika bra att spara det som blev över om man skulle vilja bygga tillbaks till original...

Bygget går dock fruktansvärt tungt, hoppas att det lossnar snart.

Tankar för dagen.

Ingenting duger!
Oljetanken får bli en nytillverkad i papp, men hur ska jag göra med soppatanken? - Bensin är ju så flyktigt...

Custom Bike Show 2013.

För den intresserade kommer här ett litet axplock från dagen.
Detta är inte på något sätt representativt för helheten och dom bästa hojarna saknas tyvärr...
Menmen, håll till godo.

Patinerad järnsporre.

Hydet verkar ha en skaplig uppförsbacke till sitt garage?

Kylningen var för bra så en modifiering var nödvändig.





En gammal trotjänare, numer hemmahörande på Åland.

Trist när det blir bubblor i nya lacken.

Tur att styret blev bra iaf...

Stenhård turbosida från Åkerlind Engineering.



Det är aldrig försent.

Trots att jag hunnit bli sjuttiofem år fyllda innan det blev dags kan jag nu deklarera att jag under dagen lyckats tillse att A-behörighet kommer att finnas tryckt på mitt nästa körkort.
I praktiken innebär detta att jag från och med nu tillåts köra motorcykel på allmän väg.

Sannolikt kommer jag att fira denna historiska händelse tillsammans med Ljuset i mitt liv, mina barn och min advokat samt eventuellt dennes barn.
En flaska Cava passar alltid när man ska fira och så även idag, saft får duga till barnungarna.

Det enda smolket i glädjebägaren är att jag inte har nån hoj som står färdig och väntar på att bli utbjuden på en sväng... Av just den anledningen har jag drabbats av en mycket märklig inre känsla.
En känsla bestående av en del enorm glädje och en del lite moloken saknad. - Jag kan inte beskriva den närmare än att den är EXAKT som basgången i Kris Kristofferson´s "Help me make it through the night".

Jaja.
Jag dricker väl upp Cavan innan jag går ut och sätter mig vid postlådan i väntan på magnetdelarna.

Tidstjuven.

Så här ser magneten ut inuti - rotorn är dock bortplockad vid fototillfället.
Jag stoppade tillbaka den konding som satt i från början och kollade brytaravstånd och gapet i stiften en gång till, satte dit kablar och stift och testade lite mer, jag tycker mig nu kunna skönja att gnista på stiften skulle kunna framkallas med hjälp av kicken...
Nu har jag satt tillbaka registerkåpan och ska till att ställa tändningen, jag kommer dock att vänta med det till i morgon då min advokat, som är en vänlig själ, skulle bistå mig.

Notera den finfina apparaten vars uppgift är att håla i vevskivan vid TDC. - Som ni säkert ser är det en kopia på Triump´s D571/2 så jag hoppas att jag inte blir stämd för piratkopiering nu.