Magneten har sannolikt gjort sitt jobb klanderfritt under hela den senaste tidens känslomässiga bergochdalbana, problemet verkar istället ha legat hos det brittiska imperiets absoluta skamfläck. - Jag tänker naturligtvis, som den världsvane och högst medvetne läsaren redan listat ut, på Amal!
Efter att jag tillintetgjorts mentalt ett flertal gånger av trajjans oförmåga att fungera enligt de för förbränningsmotorer rådande normerna, valde jag att helt sonika köpa ett par nya förgasare. Den här gången föll valet på Wassell´s version av den klassiska Concentric modellen.
Efter att förgasarbytet ägt rum blev det ett helt annat ljud i skällan och motorcykeln går numer ganska rent på båda burkarna - lite justeringar kommer nog att ge resultat framöver.
Grovjustering utfördes under gårdagens senare timmar och till min hjälp hade jag min gode vän Jerker och naturligtvis min advokat. - Som en passus bör också nämnas att dessa två herrar har ett förflutet inom såväl "trajja med långt framhjul"svängen som inom den något mer folkliga "vanliga choppers och bobbers med tyngdpunkt på hemgjort"svängen.
Lite mindre grova justeringar utfördes av undertecknad efter att jag njutit en uppsjö av så kallade "starka korvar" som aftontraktering.
Att starka korvar har smugit sig in i den svenska livsmedelsfloran under dom senaste åren har säkerligen inte undgått någon, dessutom verkar den starka korven ha tagit svensken med storm och dess popularitet är i det närmaste gränslös. - Personligen väljer jag som vanligt internationalistspåret och tolkar det som att svensk flyktingpolitik ännu en gång visat var skåpet ska stå.
Utan inblandning från utomstående nationaliteter - ingen stark korv.
Som tur är så slipper vi nu bry oss om hur Sverige hade sett ut utan den starka korvens segertåg över landet.
Efter att det nödvändigaste i justeringsväg utförts kunde jag inte hålla mig längre så jag tog mitt blindbygge på en liten tur ner till byn.
Frambromsen låg på en del, kopplingen slirade och det gick inte att koppla ut ordentligt. Framgaffeln var något svajjig vid låga hastigheter och den korta bakskärmen, avsaknaden av kedjeskydd samt den öppna transen är en trygg borgen för att man heller inte ser ut som en konfirmand när man har kört en sväng.
Sammantaget funkade hojen bra och det var väldigt roligt.
Tyvärr säger den mycket modeste läsarpredikanten inom mig att det inte är okej att brassa runt med raka rör i byn när folk kanske vill sova, på grund av det så blev det bara en sväng och jag får vänta till en annan dag innan jag förkovrar mig vidare i ämnet Tonton Macoute. - Mina egna barn behöver tydligen också sova om man ska tro Ljuset i mitt liv...
För att bl.a. fira mitt delvis läkta psyke och att min något stukade stolthet riktats upp en smula, passade jag, efter provturen, på att ta ett par bilder i utomhusmiljö.
Jag bör sanningsenligt tillägga att en annan anledning är jag fick halvseg av hojens utseende framifrån.
Emmellertid är det skönt att kunna tänka på nånting annat än en trajja som står hemma i garaget och hånskrattar åt en hela dagarna!
Nu är jag äntligen, om än bara för ett litet tag och inte fullt ut, befriad från den av grubblerier gestaltade mara som ridit mig varje natt den senaste tiden. Att vakna som en spillra av sitt forna jag, i ett hav av svett och med den alltför bekanta känslan av en klart försämrad tarmfunktion, är något som jag hoppas att jag kommer att slippa en tid framöver.
Synd att min makalösa karaktär hindrar mig från att ta mig en drink eller två, det hade varit kronan på verket.
Varsågoda!
