The Hootenanny Swinger. - En kavalkad från sommaren som aldrig sade nej.

Det kräver en viss ödmjukhet att ta sig an att presentera något som till stor del kommit att existera enbart på grund av misstänkt narcissism. I just detta fall låter den odiagnostiserade sig roas av att han inte besitter den fundamentala insikt som ska till för en sådan bedömning utan istället söker han få sitt alster att själv bära skulden för dess tillkomst, allt i hopp om att tesen om ödets makt kommer att falla i god jord inom den nyandliga och socialt avskärmade, sekteristiska allmogen.

Iallafall!
The Hootenanny Swinger har haft sommaren för sig och naturligtvis har undertecknad suttit bakom rodret i de allra flesta fall. - Självfallet har två av mina bästa väninnor, tillika projektmedarbetare, också bjudits den obeskrivliga äran det innebär att grensla en såpass potent pjäs som en helt otrimmad strut från nittonhundrasjuttionio.
Under ett av sommarens otaliga festspel med inriktning på både bil och motorcykelraggning hade jag dessutom den stora fördelen att ha en världsmästare som kuriositet, denne tilltalades naturligtvis av The Hootenanny Swingers oerhört promiskuösa aura och jag erbjöd honom därför att nyttja den ett slag, detta som ett led i att bli kvitt den åtrå som så tydligt dolde sig under en i övrigt klanderfri yta.
Summan av detta mekaniska koppleri blev att världsmästaren så småningom tog en sväng och det var såklart inget anmärkningsvärt med det. Det anmärkningsvärda var dock följande:
För egen del så erbjöds jag att provköra dennes tvåhjuling som var av en alldeles särskilt gentil variant. - Omedelbart efter uppsittning konstaterade jag att den närliggande framtiden inte har ett uns att sätta emot ett dylikt vidunder!
Där fanns bromsar och styrning från en avlägsen framtid.
Där fanns en startanordning som hade fått självaste Jules Verne att brista ut i vild förtjusning.
Där fanns också nån slags aggregat som under belastning påverkade motorn på ett ytterst positivt sätt och näst intill uppmuntrade till att under färd befinna sig på den oekonomiska delen av varvräknaren. - Gällande detta aggregat ansåg jag mig inte tillräckligt bevandrad i vare sig rymdteknik eller praktisk fysik för att ens våga mig på en fråga om vare sig ursprung eller funktion...
Turen togs med andakt och jag försökte hålla mig inom ramen för gott uppförande trots det tilltagande glädjeruset.
Efter att motorerna kuperats och delar av den skyddsbetonade framtidsklädseln tagits av kändes det som att vi båda hade gjort en reell tidsresa. - Jag till framtidens glamour och världsmästaren till dåtidens armod...

Detta är visserligen bara en parentes i sommarsagan, men historien har ett så starkt symbolvärde att den förtjänar sin plats i kabinettets arkiv.

Ett motorras har åstadkommits under sommaren. - Givetvis under ensamfärd en bra bit hemifrån sent en lördagskväll...
Annat som spökat är en svårjusterad CV och en koppling som käkat kopplingsstång, i övrigt ingen anmärkning.
Jo just det! Jag glömde skruva fast bakaxeln en gång också...

Hur som helst så önskar jag presentera en orgie i ämnesrelaterade bilder.
Varsågoda.

Onsdagsfredag?

Dymmelonsdag.
Påskens kärna närmar sig med stormsteg och den brokiga skaran av tystade proletärer har sannolikt fått vittring på den annalkande ledighet de snart kommer att kunna njuta, detta tack vare den kristna tradition vi än så länge vidmakthåller inom det geografiska området sveriges gränser.
Med "påskens kärna" menas naturligtvis inte att Kreti och Pleti ska fara land och rike runt i avsikt att äta prinskorv med åldrande svärmödrar och fula kusiner från landet, utan vad som åsyftas är självfallet den egentliga anledningen till den kommande kyrkliga högtiden och den numer därtill hörande ledigheten.
Jag talar naturligtvis om Jesu lidande, död och uppståndelse.

Den folkskoleutbildade eventuelle läsaren besitter med största sannolikhet redan mycket goda kunskaper i kristendomslära och känner således till påskens skeenden. För den som av någon anledning hamnat utanför den kunskapssfär, till vilken inträdet erbjöds under den lagstadgade skolutbildningen, erbjuder jag nu en chans till bättring och återinträde i de allmänbildades gemenskap.

Med avseende på förklaringen nedan bör nämnas att den judiska kalendern och dygnslogiken under Jesu tid inte är fullt kompatibel med den kalender vi använder oss av och därför stämmer naturligtvis inte veckodagsangivelserna i den moderna tolkningen av påskskeendet.

Iallafall!
Under Skärtorsdagen samlade Jesus sina lärjungar till bords för vad som i folkmun kallas "Den sista måltiden" och vad som är ursprunget till den kristna nattvarden.
Senare samma kväll grips Jesus efter att ha förråtts av Judas Iskariot genom den beryktade "Judaskyssen"
Efter gripandet förhörs Jesus av Judéens romerska prefekt, Pontius Pilatus, som också dömmer honom till gissling och korsfästelse för "upprorsstiftande". Pilatus erbjuder dock den närvarade pöbeln att avgöra Jesus öde, pöbelns val faller inte på Jesus utan istället avser den att frige en mördare vid namn Barabbas och därmed står domen mot Jesus fast.
Det är i samband med detta som Pilatus "tvår sina händer" för att visa att han inte är delaktig i beslutet.

På Långfredagens morgon påbörjar Jesus, efter att ha piskats svårt och klätts i en krona av törne, sin golgatavandring där han på väg till avrättningsplatsen tvingas bära tvärslån till det kors han ska korsfästas på.
klockan nio korsfästs han och enligt den enda källan lever han ända fram till cirka klockan tre på eftermiddagen. På korset sitter också den numer smått legendariska skylten som anger vem som hängts upp.  - "Detta är Jesus från Nasaret, Judarnas konung."
För att slutligen försäkra sig om att Jesus verkligen är död, sticker en av de romerska soldaterna sin lans i sidan på Jesus. (Detta har kommit att bli en viktig detalj i sägnen om den heliga graalen, och det görs där gällande att Jesu blod droppat från lansen och ned i den heliga graalen.)
Innan solnedgången tas kroppen ned från korset och läggs i en grav som huggits ut ur berget, ingången förseglas av en stor sten och graven vaktas på order från Pilatus.

Innan Påskdagen grytt kommer tre kvinnor, däribland Maria från Magdala, till graven och finner den tom, Herrens ängel visar sig då för dem och berättar att Jesus uppstått från det döda.

Nedan följer en hastig förklaring från alltombibeln gällande uttrycket "...på den tredje dagen uppstånden från det döda..." och att tidslinjen inte riktigt tycks stämma.

"Tre dagar och nätter före lördagen innebär att Jesus avrättades på onsdagseftermiddagen och begravdes vid solnedgången på onsdagskvällen (det år då Jesus dog, inföll följaktligen tillredelsedagen, 14 Nisan, då påskalammet slaktades och åts, på en onsdag). Dagen därpå, torsdagen, var "stor sabbat" - den dag som inledde det osyrade brödets helgvecka. Dagen "efter sabbaten" (dvs på fredagen) köpte kvinnorna smörjelsen och den påföljande dagen - den vanliga veckosabbaten, lördagen - höll de sig i stillhet. Natten till söndagen begav de sig till graven och kom dit innan det ens hade börjat ljusna, för att finna att graven var tom och deras Herre uppstånden och försvunnen."

Nog om det, och glöm inte att han dog för Dig.

För egen del har jag, efter att ha repat upp pastoratets klockkläppar, spenderat dymmelonsdagen med att plocka bildliga motorcykelrelaterade russin ur den enorma livskakan. Aftonens russin utgjordes av något så alldagligt som påbörjad tillverkning av en fästplåt för tändningslåset. Annat som iordningställts på senaste tiden är avgasrörsfästen och kopplingsmontering.
som sagt, inga extravaganser eller tvesovlade choppersmörgåsar men detta till trots är jag som vanligt nöjd med det lilla...

Rapport: Moon Bike show 2014

Vägen till årets narcissistiska höjdpunkt var tyvärr inte på något sätt den dans på rosor som den nyknoppade dandyn önskat.

Halv fem på lördagsmorgonen betalade jag och mina nära stadstullen till Avestas tillförordnade tullvaktmästare. Några timmars sömn senare var lossningen av hojarna ett oundvikligt faktum, ett faktum som drabbade Johan, Sebban och Arnold betydligt hårdare än vad det drabbade mig eftersom jag inte var kapabel att bidra... Dom skötte naturligtvis saken mycket elegant. - Som vanligt.

"Verket" där utställningen äger rum, är en mycket gentil lokal och den tillför en ansenlig mängd gemytlighet till arrangemanget som, precis som vanligt, var mycket trevligt. En del bekanta ansikten dök upp och självfallet uppfylldes kvoten för både varmluft och mer avancerade samtal med såväl representanter ur allmogen, som med mer aktade medlemmar ur societeten.

Ett exempel på bekanta ansikten är till exempel Enköpings svar på Erik Fernström, som vann pris för sin mycket respektingivande turbo-sida.

I övrigt fanns en hel del raggarklubbar närvarande, Bland andra Hi-Revs - för att nämna en makalös glamourös sådan.

Väldigt många bra hojar kombinerades, precis som vanligt, med en del mindre bra eller rentav dåliga hojar. Att det blir på det viset beror naturligtvis på att tycke och smak är ytterst personliga särdrag, vilket i sin tur förmodligen är väldigt bra eftersom det uppmuntrar till mångfald. - Detta i sin tur, är bra då mångfald är det slutgiltiga målet för den världsomspännande plan som den faktiska globala makteliten slagit fast sedan tidigare.

Att Erik Ullenhag, eller någon annan representant för regeringen i egenskap av företrädare för den så ytterst nödvändiga mångfalden, inte fanns på plats beror sannolikt på att implementeringen av den motormässiga mångfalden under årets utställning inte innebar någon direkt "utmaning" för den gode Ullenhag och därmed ansågs hans närvaro överflödig.  Den kritiske skulle kanske drista sig att säga att hela hans uppenbarelse är en smula överflödig...

En rolig överraskning var att delar av motorfamiljen Jokers hade kuskat hela vägen upp till Avesta för att, genom uppvisandet av sina gentila åkdon, sprida sitt evangelium gällande motorcyklismens mångfacetterade frälsning.

För egen del är jag mer än nöjd över att jag, med fantastisk hjälp av de två giganterna Sebban och Arnold, över huvud taget fick ihop hojen till utställningen. Visserligen utan elsystem och utan tändning, men det hinner jag förhoppningvis få ihop innan det blir åkdags.
Hur som helst kommer Sebbans variant på brytarlock sannolikt att bli kvar för alltid.

Glitter och glamour.

Supertuppen risslad till tänderna.

En påminnelse om ett vedertaget faktum.

En sagolik skapelse.
Rörd av stundens allvar var tårarna svåra att hålla tillbaka.

Stilig, ond, smal och med en omisskännlig integritet.

Johans B33:a.

Packade och glada.

Tillbaka på brottsplatsen.

Sebban fixade ett klockrent brytarlock...

Det piggar opp med lite blankt.

Det tar en bra stund att förvandla vatten till vin...

Om vattnet dessutom är utav aluminium eller magnesium så återstår inget annat än att iklä sig de så kallade "hårdhandskarna" för att lyckas med förädlingen.

Jaja, nu är de flesta jobbiga prylar blankerade i alla fall.

Mental ärtsoppa och pannkaka.

Torsdagsmys.

Fräsning av gaffelben utfördes med primär hjälp av den sagolikt vänlige och omhändertagande fadersgestalten, gode vännen och tillika semiarbetskamraten Jocke. - En oomkullrunkelig obelisk i den mytomspunna metallbearbetningens stormiga värld.

Efter fräsningen togs beslutet att kvällens motion skulle bestå i att såga bort onödigt tingeltangel från framgaffeln och svarva gaffelbenen till en något mer cylindrisk form än tidigare. Självfallet fick jag tillfälle att svinga pansarfilen en stund däremellan.

Under tiden jag hölls med avverkning passade Arnold och Sebban på att plocka ur rödbetan ur ramen, vilket uppskattades.

Tiden går fort när man har roligt och har man dessutom en kamrat som håller låda medan man pysslar så raskar det på än värre...

Just!

Jag fick ett finurligt brev också! Det lilla kuvertet hade frankerats med veteranbilsfrimärken, vilket upplevdes mycket tilltalande och servilt. Tyvärr glömde jag, i mitt absoluta glädjerus, bort att öppna det för inspektion.

Om allt går vägen finns dock en chans till brevöppning under fredagens aftontimmar.