Sagan om det unika statsskicket.

Det var en tisdag i slutet på Juli som det hände. Det var då han på allvar insåg att det nya statsskicket, Idiotin, hade slagit klorna i nationen. - En nation han tidigare känt stor samhörighet med och alltid ansett sig vara en visserligen väldigt liten men ändå viktig del av.
Han satt vid det mörkbetsade köksbordet och försökte förstå. Förstå varför allt ställts på ända på så kort tid? Förstå varför samtliga politiska eller allmänna debatter kunde bli så polariserade? Förstå varför sakliga argument som alltid varit fullgoda tidigare nu viftades bort med nonsensord och känslomässiga argument helt utan saklig eller faktisk grund? Förstå varför en avvikande åsikt nu ansågs vara ett tecken på ondska eller brist på kunskap istället för just vad det var - en avvikande åsikt..
Han hade under den senaste tiden upplevt att den fördumning och den naivitet som samhället visserligen börjat visa tecken på redan för tio femton år sedan, nu accelererat avsevärt. Saker som han och hans lika lågutbildade vänner skojat om som fullständigt absurda för bara ett par år sedan stod nu som solklara fakta på tabloidernas förstasidor dag efter dag.
Nyhetsrapporteringen i samtliga vedertagna medier var numer så vinklad att han dagligen förvånades över att normalbegåvade individer fortfarande inte lockades att konsultera utländsk nyhetsförmedling som referens, han var dock inte helt säker på att massan ansåg sig skyldig att informera sig om läget i sin egen närhet och avlägsenhet...
Under aftonen hade han roat sig med att läsa den skattefinansierade organisationen RFSLs principprogram och efter det informerat sig om den enormt effektiva lobbyapparat som verkar i RFSLs namn. Han konstaterade att lobbyverksamheten varit en framgångssaga utan like och det brydde honom en smula. Anledningarna till hans bryderier angående RFSLs extrema inflytande på samhället var flera.

För det första kände han obehag över att en organisation, som i ett remissyttrande till justitiedepartementets sexualbrottskomitté angående lagändringar gällande sexuella övergrepp mot barn(SOU 1982:61)skriver att barn har ett "behov av sexualitet som behöver tillgodoses".
Organisationens krav i yttrandet blev därför att barns "frivilliga eller på eget initiativ tillkomna sexuella umgänge med en vuxen" inte skulle vara straffbart över huvud taget.
Som grädde på moset skrev RFSL i en bilaga till yttrandet bl a följande:
"Vem är förbrytaren? Pedofilen som skänker ömhet och kärlek och främjar en naturlig sexual- och personlighetsutveckling eller så kallade normala människor som orsakar förvirring och med tabuterror hindrar den naturliga köns- och personlighetsutvecklingen... "

För det andra upplevde han att en organisation som har haft en "pedofil arbetsgrupp" under sina vingar inte kan anses vara en naturlig del av ett civiliserat samhälle. I synnerhet inte då företrädare för denna "arbetsgrupp" fortfarande var aktiva inom organisationen eller hade väldigt täta band till densamma.

Den tredje anledningen till hans, enligt honom, välgrundade misstro var att RFSL jobbat aktivt (tillsammans med RFSU) med att avskaffa informationsplikten för HIV. - Dvs att man som HIV-smittad inte har nån skyldighet att informera en eventuell sexpartner om att man bär på ett dödligt virus som smittar genom sexuell kontakt.
Anledningen, enligt RFSL, till att denna informationsplikt skulle avskaffas var att HIV-smittade stigmatiseras i samhället och att alla har lika stort ansvar för säker sex.

Ytterligare en detalj i sammanhanget var hur RFSLs ideologiska/politiska gren prisats för sin mycket lyckade  lobbyverksamhet, visserligen var priset välförtjänt eftersom dom uppenbarligen vunnit väldigt mycket mark de senaste tio åren.
Vad som gjorde det hela anmärkningsvärt var att RFSL bara hade runt 5000 medlemmar...
En uppskattning skulle kunna vara att ca tre procent av befolkningen tillhör den grupp människor som RFSL säger sig agera språkrör åt och eftersom landet har nio miljoner invånare så skulle ett grovt antagande vara att den gruppen består av ca 270.000 personer i faktiska tal.
Således representerar RFSL ungefär 1,9 procent av landets största sexuella minoriteter.
Hur kunde en organisation som i stor utsträckning finansieras med skattemedel, och som inte företräder fler än dryga fem promille av den totala befolkningen ha ett så stort mandat?
En snabb reflektion över hur stort inflytande ett politiskt parti med stöd av fem promille av befolkningen skulle ha fick honom att le, eller hur stort inflytande fackförbundet Byggnads skulle ha i olika förhandlingar om dom representerade mindre än två procent av alla landets byggnadsarbetare...

Att det nya statsskicket, Idiotin, hade en roll i det svaret var tvivelsutan och han fortsatte att le åt det hela medan han tog en mun av kaffet som nu börjat vandra från ljummet till kallt. Han reste sig och gick ut i köket med den halvfulla koppen och tömde ut det kalla kaffet i vasken, koppen lät han stå brevid bryggaren eftersom han antog att hans analys av det nya statsskicket skulle tarva både påtår och tretår.
Han återgick till sin plats på stolen invid fönstret och tittade ut över gårdsplanen. Han hade en gång i tiden köpt en gammal fårhage i avsikt att bygga ett hus åt sig och sin familj där. Han hade hoppats och trott att det skulle vara en bra plats för hans barn att växa upp på, på den tiden fanns inte Idiotin mer än som en marginalföreteelse allra längst ut på de politiska kanterna och därför hade han precis som alla andra skrivit under skattsedeln och på heder och samvete intygat att det förtryckta beloppet var med sanningen överensstämmande och han hade gjort det med övertygelsen att pengarna skulle gagna de som redan hade utfört sin arbetsplikt eller av någon anledning inte kunde utföra den. Nu var huset färdigt sedan länge och hans illusioner om det rättvisa samhället hade varit demonterade ungefär lika länge...

En annan företeelse som bekräftade hans teori om det nya statsskicket var den halsstarrighet och den prestige som numer genomsyrade den nationella politiken.
Folkets företrädare i landets högsta politiska organ betedde sig mindre och mindre som statsmän och statskvinnor, istället tenderade dom att framstå som ett gäng "Motvalls kärringar" som inte ens är kapabla till att hålla reda på vilken politik man själv står för och vilka löften man gett.
Retoriskt och kunskapsmässigt var riksdagen på en nivå som borde göra medborgarna nervösa - trots att man med lätthet kunde ordna statistik och fakta gällande i stort sett vad som helst i samhället så avsåg merparten av de 349 att inte bemöda sig, trots att riksdagen hade flera funktioner vars uppgift var att utföra just detta. Om man nu lyckades skramla ihop nåt material som byggde på fakta så läste man materialet som Fan läste Bibeln. - Antingen för att man var såpass obildad att man inte kunde tillgodogöra sig texterna och dra logiska slutsatser baserat på vad som delgavs däri, eller för att man redan hade bestämt sig för hur verkligheten skulle vara och därför inte behövde ta del av hur den egentliga verkligheten var.
Det sistnämda trodde han berodde på att människor med mental ohälsa iform av psykopati eller narcissism lätt intresserade sig för den politiska banan på grund av de fördelar den bjöd.
"All makt utgår från folket" sa han för sig själv...
"All makt utgår från folket" - I helvete heller!
Att riksdagens ledamöter, eller åtminstone delar av dom, hade mage att anse sig "valda med förtroende" fick honom att må illa. Politiska broilers som curlats fram genom livet utan att överhuvudtaget behövt bekanta sig med den vanliga människan och dennes vedermödor. Ofta hade dom aldrig haft ett arbete, på sin höjd hade dom som hastigast roat sig med en blek kopia av arbete. - En statsminister som käkat smörgåstårta med fackklubben hela sitt yrkesliv men hävdas vara "metallarbetare", en skolminister som skryter vitt och brett med att han "är lärare" när sanningen är den att hans yrkeserfarenhet är jämförbar med den hos en lärarpraktikant.
Dessa vedervärdiga fakta fick honom att avbryta sin analys för stunden men han var övertygad om att han snart skulle återuppta den...

Finlandsfredag. Alt. Ett av många referat från Helsinki Kustom Kulture Show.

Eftersom slarvet med kabinettets öppettider nu passerat alla tänkbara gränser  tänker jag inte ens försöka urskulda mig, däremot kan jag konstatera att tiden nu är mogen för en kungörelse om att kabinettet från och med nu kommer att hålla öppet i mån av tid.

I vanlig ordning ser jag fram emot att höra den eventuelle besökarens berättelser om historiskt närstående händelser från det strävsamma livet på samhällets respektive sidor. Inget är för smått eller för stort för att, i all sin prakt, presenteras i dunklet på kabinettets scen, inget är för nobelt eller för sjavigt för att blottas inför de syndare man kan skönja i det blekt bärnstensfärgade ljuset som sköljer över de små borden i kabinettets inre.
Här behöver den vanligtvis hunsade pöbeln inte bry sig om annat än den eviga sanningen gällande mänsklig svaghet och det faktum att vi är lika dåliga allihop. - Eller som Nils Johan Einar Ferlin uttryckte saken:

En skål, I bröder, som vilse vandra,
en skål för livet som rullar här.
Vi är väl lika så bra som andra
ty andra är inte som dom är.
Ty andra köper sig etiketter
och sätter på sig och tar en ton
som om de vandrat på Juda slätter
i smått profetisk inkarnation.
Och andra skiljer för guld och ängar
och skiljer ända till hundradel,
men skiljetecknet som heter pengar
är alltid interpunkteringsfel.
Och dessa blinda som tror sig stora
de blåser upp sig och drar ihop
med andra blinda sin storhets fora
och står på huvut i samma grop.
Och skiljetecknen de står vid graven
och säger: här ligger stor mans ben!
Men döden skrattar och bryter staven
snabbt över allt som var lögn och sken.
För svarta, vita och röda, gula
fattiga, rika är samma folk,
och allihopa är vi lika fula
och allihop är vi bara smolk.
Och allihop är vi skrämda råttor
som girigt knaprar i livsens bod,
och allihop är vi undermåttor
och ärligt värda en syndaflod.
En skål, I bröder, som vilde vandra
hur säkra vägar ni än beträr.
Er skål, I bröder, som alla klandra
och skål för livet varthän det bär!

I och med att Ferlins dikt reciterats hoppas jag att det allmänrådande armodet gällande svensk kultur kanske berikas en aning och att den eventuelle läsarens åtrå efter detta eventuellt gör sig påmind...

Hur som helst!
Finland.
Under den gågna helgen hade jag tillsammans med ett antal mycket goda vänner äran att vara bjuden till en sagolikt gentil tillställning med fokus på motorkultur och i viss mån därtill hörande konstformer. Spektaklet gick av stapeln i en före detta kabelfabrik i Helsingfors och vad hade väl varit mer passande än en gammal industrifastighet när det kommer till att hålla hov för den motorburna ungdomen?
En passus är att Sebbans magnifika skapelse ÄklPäkl nu skulle komma att se offentlighetens ljus för första gången...
På fredagskvällen hamnade vi hos Blackheads MC utanför Helsingfors. - Att dricka lonken i en trevlig miljö omgiven av trevliga människor var inte det sämsta och som lök på laxen stod en JAP driven speedwayhoj i ett hörn som man kunde vila ögonen på om man behövde fokusera en stund...

Under lördagen hade jag och det sällskap jag tillhörde äran att, under en paus från allt det blanka, bli bjudna på sightseeing i Helsingfors. Den som ledde turen var ingen mindre än Petri från Pistons KK och självfallet åkte vi i hans Cadillac limousine som jag tror är från -48... Efter turen konstaterades att det är minst lika lustfyllt att ragga i Finland som i Sverige.
Ytterligare en detalj som är värd att nämna är att jag, då jag under lördagskvällen skulle unna mig ett bloss, stötte ihop med Teddyboy Alan - en av de mest berömda i sin genre. Alan har varit med sen Gerda gick med Hans, han är äkta och han har alltid en klanderfri klädsel. Det är skräddarsytt som gäller.
Tyvärr hade Alan drabbats av nån slags lättare åkomma och jag ville därför inte besvära honom med porträttfotografering.

Detaljbeskrivningar av utställningen känns överflödiga så jag väljer att beskriva lite olika spontanreaktioner från en vistelse i det Euro-drabbade Finland...
Det är dyrt att vara alkoholist/charmolist i Finland om man inte nöjer sig med stark kortburk från livsmedelsbutiken.
Det verkar inte finnas några tiggande zigenare i Helsingfors. - Inga andra tiggare heller för den delen..
Det finns ingen uppenbar mångkultur i Helsingfors, däremot verkar det finnas en ganska gemytlig monokultur.
Man varnas inte för ficktjuvar och annat sattyg när man stiger av båten i Helsingfors, självklart varnas man för sånt i Stockholm. - Undrar varför...?
Helsingfors vintertid är sannolikt den kallaste platsen på jorden.
Den svenska kronans värde börjar mer och mer likna vita stenar.

Gentilt.

De tre bockarna Bruse...

Äventyret börjar.

Äntligen inne i värmen.

Niklas Trajja - En finsmakares dröm.

Platus Riviera.

Hi-Revs monter

Hi-Revs monter

Idrottsgrej.

Vulgär Honda

Gasser

Gasser

Fenomenal Trajja chopper med norrskenslack av Painter Jude

ÄklPäkl

ÄklPäkl

Enl uppgift Finlands första hotrod. Byggd -57

Tuff... Alltså riktigt Tuff!

Petris limo

ÄklPäkl

En gammal Norrtäljevinnare?

Massor med envishet kan man anta?

Snitsigt Platu

En sagolikt bra Kustom

Hemåt...

Alan.

I dag är en glädjens dag.

I dag tillkännagavs att en av de mest namnkunniga företrädarna för den svenska femtekolonnen avlidit för fem dagar sedan, och som den nutidsorienterade läsaren redan vet är det naturligtvis den före detta polisen, FN soldaten, spionen och landsförrädaren Stig Bergling som lagt på luren.

Stig Bergling är enligt vissa bedömmare den människa som orsakat mest skada gentemot Sverige i modern tid, dessutom uppges hans flirt med Sovjet ha kostat miljardbelopp i form av flytter och ombyggnader av militär infrastruktur och omorganisationer inom försvarsmakten.
Att han fick bli sjuttiosju år gammal är att se som ett bevis på den världsliga orättvisan...
Den vakne är såklart medveten om att det även i dagens Sverige finns människor vars beslut får lika långtgående konsekvenser som Berglings brott och som dessutom kostar skattebetalarna långt mer än dom kostnader som drabbade skattebetalarna i kölvattnet efter Bergling, den enda praktiska skillnaden är att dessa människor faktiskt styr Sverige, vilket inte Bergling gjorde.

Vidden av Berglings dåd är såklart överspelade idag då det svenska försvaret inte existerar annat än som mikropost i regeringarnas budget, men under sjuttiotalet åtnjöt Sverige en väl utvecklad försvarsförmåga. -  En förmåga mer eller mindre framtvingad av bland annat vår geografiska placering samt det ständigt närvarande kalla kriget.
Denna försvarsförmåga decimerades dock avsevärt i och med Berglings kontakter med den Sovjetiska krigsmakten, framförallt var det kust och marinförsvaret som Bergling avsåg att informera Sovjet om men även säkerhetspolisen och andra delar av försvaret veks ut. - Förmodligen till Brezjnevs stora förtjusning.
Information om det Svenska flygvapnets förehavanden fanns det dock ingen anledning för Bergling att engagera sig i eftersom ett annat avskum, Stig Wennerström, redan femton år tidigare hängett sig åt att göra den informationen känd för Warzawapaktens medlemmar.

Turerna kring Bergling är många efter att han greps av Shin Bet på Ben Gurions internationella flygplats i Israel den tolfte Mars nittonhundra sjuttionio:

Han dömdes till livstids fängelse för grovt spioneri.
Han drog en vals där han erbjöd sig att bytas ut mot Raol Wallenberg.
Han sattes på Karsudden.
Han gifte sig i fängelset med Elisabeth Sandberg.
Han ansökte om nåd nittonhundraåttiofem och nittonhundraåttiosju - båda ansökningarna avslogs.
Han flydde, tillsammans med sin fru, under en bevakad permission den sjätte Oktober nittonhundra åttiosju. Flykten gick via Åland och Eckerö till det Sovjetiska konsulatet i Mariehamn, vidare till Helsingfors och slutligen kördes paret i Sovjetisk diplomatbil till den Finsk-Ryska gränsen.
Under sin tid utanför Sverige levde Bergling i Moskva, Budapest och  Moukhtara i Libanon.
Den tredje Augusti nittonhundranittiofyra hade han mage att återvända till Sverige på grund av hälsoproblem! - Givetvis tog vi emot honom trots att det bästa hade varit att göra honom statslös och hoppats på att Ryssarna snart skulle ledsna på att mata den lama hästen.

En viktig detalj är att Stig Bergling blev medlem i Vänsterpartiet tjugohundrasex. - Man kan anta att han saknade att ha kamrater...

En retrospektiv önskan skulle kunna vara att Stig Bergling i ett tidigt skede efter sitt gripande insåg vad han faktiskt gjort och att han plågades svårt under resten av sitt liv på grund av det, men sannolikt insåg han aldrig detta faktum. I de dokumentära skildringar som finns av Bergling och hans brott förefaller han heller inte särskilt ångerfull.
Vid gripandet hade Bergling drygt sextio tusen kronor på ett konto i Schweiz, det motsvarar ungefär trehundrafemtiotusen kronor i dagens penningvärde. Valserna om att han utförde dessa oförsvarbara handlingar för pengarna är således att betrakta som rena lögner - förutsatt att han var mentalt tillräknelig, vilket det råder delade meningar om.

Stig Bergling.
Född i Sala den första Mars nittonhundratrettiosju.
Avliden i Stockholm den tjugofjärde Januari tjugohundrafemton.

Ingen saknar dig Stig. (Med viss reservation för dom som har röstat, röstar eller kommer att rösta på Vänsterpartiet.)

En eventuell felprioritering?

Efter att aftonspisen avnjutits i sällskap med min bländande familj, och till ackompanjemang från ett lätt snöfall utanför fönstret, stod mitt val mellan att utföra ett antal sedan länge negligerade sysslor inom hemmets fyra väggar eller att svetsa fast bakaxeln och demontera bladfjädrar på uncle Martys gamla trotjänare.

Valet blev vare sig lätt eller rätt men innan jag visste ordet av så stod jag i full färd med det senare...

Axeln mättes in en sista gång för att sen svetsas fast i ramen, bladfjädrarna förpassades därefter till den ständigt växande "bra att ha högen" som numer utgör en betydande del av den disponibla garageytan. - Sänkblocken och kramporna till dessa behövde Sebban till sin Ranchero så dom blev jag befriad från omedelbart.

Efter detta ytterst modesta uppdrag ansåg jag mig vara värd att ta kväller, följden blev att verktyg och bil byttes mot kafferep med Sebban, Arnold och Ljuset i mitt liv.

Som en värdig avslutning trakterades ett kräftfat innan tiden var inne för aftonbön och sömn.

Man undrar ju lite vad de tidigare ledamöterna i vad som då benämndes som RFSLs Pedofila arbetsgrupp (PAG) gjorde i går kväll?

Raggning. - Långt ifrån en dans på rosor...

Eftersom företrädare för den så kallade allmogen delgivit mig sina misstankar om att mitt kabinett skulle ha övergivits av sin skyddspatron vill jag inleda denna epistel med att be den eventuelle gästen om ursäkt om jag genom min frånvaro orsakat känsla av vanmakt eller annat obehag.
För er som insinuerat att servicen varit minst sagt undermålig för ett etablissemang av kabinettets forna kaliber tar jag tillfället i akt att begåva er med en förklaring till den urusla service som praktiserats här under den senaste tiden...

Alltså!
Min mycket gode vän Sebban bestämde sig under hösten för att bygga om sin registershovel till något mycket mer vulgärt än hur den då gav sig till känna. Den skulle förvandlas från strippad och tillpundad original till en något burdus chopper, en ide som föll i mycket god jord hos både mig och min gode vän och tillika advokat Arnold och vi erbjöd oss båda två att hjälpa till med vad det nu kunde vara som Sebban ansåg att vi kunde bistå honom med.
Efter att hojen rivits och de vitala delarna flyttats till det garage där förvandlingen skulle ske så skred vi till verket och när min "att göra" lista blev klar stod där bland mycket annat:
Fjollpinne.
Ta bort onödigt material på gaffelbenen.
Bygga tank.
Bygga en sadel för både kungen och drottningen.
Fippla med baklyset, bygga ett styre och pyssla lite med ram och fästen.

Det ovanstående är härvid utfört och Sebban och Arnold hålls nu med spackling och målning inför stundande montering.

Hade detta varit mitt eget projekt hade jag såklart bjudit den hågade massan på både bilder och litterära beskrivningar om projektets avancemang, men nu är situationen en annan och byggherren har tydligt signalerat att han önskar behålla ett mystikens skimmer över sin skapelse tills den är färdig.
Naturligtvis är jag bunden att tillmötesgå hans önskan, allt annat vore fullständigt barockt.

Jag har dock fått ett muntligt löfte att göra ett enklare och mer komprimerat inlägg om hela projektet när det är färdigställt.

Så!
Det är alltså anledningen till att mitt kabinett varit underbemannat och i princip legat för fäfot på senare tid.
En annan förklaring, som i och för sig inte haft lika stor inverkan på inaktiviteten som hojfipplet, är att jag tenderar att hänfalla åt mycket negativt laddade inlägg gällande det rådande läget i konungariket Sverige. Som tur är hamnar dessa manus i regel i soptunnan istället för att framföras på kabinettets scen...

Med det avklarat går vi, förhoppningsvis tillsammans, vidare till något mer komplicerat än att bistå sina vänner i deras strävan att blänka för brudar på en schucker hoj. - Nämligen att själv blänka för brudar i en schucker bil.
I avsikt att bli framgångsrik på det området har jag nu tagit mitt förnuft till fånga och återstartat mitt Plymouth Coupé projekt som legat vilande ett antal år.
Först ut är installation av k-länk och luftfjädring med allt vad det innebär.
Montering av nya WW Firestone 6.70x15" var nödvändigt för att få rätt utgångsläge när jag skulle "sätta" bilen på ett tilltalande sätt. Detta åtföljdes av att skuffgolvet sågades upp så att jag kunde placera bakaxeln i ett läge som motsvarar en framtida "åkhöjd" och därefter svetsa fast axeln i ramen medan jag bygger k-länken och kickupen på ramen.
Kvällens övning har dock varit väldigt hovsam och bestått i kapning och svarvning av bussningshylsor till infästning i axel och ram, samt ett besök hos Prinsbo Mekaniska för att beställa bussningar och lite annat av Micke. (Ja, jag vet att jag kan beställa bussningarna från Speedway själv och att det dessutom blir billigare då, men jag uppskattar folk som försöker överleva på sin konst och är gärna en del av deras överlevnad.)

Gentilt.

En intresserad tvivlares erfarenheter gällande jakten på hypotetisk sinnesro.

Eftersom det nya Sveriges primära mission ligger i att propagera för solidaritet med de sju miljarder svenskar som till största del inte bor i Sverige, så väljer jag istället att propagera för omtanke om den eventuella läsarens eget välbehag och reflektion över sin egen självbild. - Det betyder naturligtvis inte att jag uppmuntrar till en egoistisk hållning generellt.

Dagen före Julafton tjugohundrafjorton och den ultrasekulära Bingolottodyrkaren sitter sannolikt med en Mariestads i handen och skrockar åt programledarens makalöst dråpliga kommentarer till intet ont anande inringare. Vad kan då vara bättre än att abrupt avbryta allmogens dvalaliknande tillstånd med en liten saga om tankar?

18:30 - Avresa från Cheung Chau Island.
Dagen hade varit fantastisk och den hade inletts med en mycket trevlig båtresa från Hong Kong Island under förmiddagen och efter en lunch som varit något av det mest fantastisk hr.Boré någonsin ätit, hade han besökt Church of Christ China samt den Anglikanska kyrkans retreatcenter. Centret var beläget högt upp på en av alla dom oräkneliga bergssluttningar som vette mot Hong Kong och utsikten från den ca 50m2 stora altanen var inget mindre än fullständigt bedårande.
Efter att besöket avslutats var det åter dags för den kilometerlånga promenaden tillbaks till färjeläget, att det denna gång var nedförslut underlättade inte nämnvärt. Han tog farväl av sin fromme ledare då denne skulle leda en meditation på centret under kvällen för att återkomma först under morgondagen.
Väl tillbaks i färjeläget passade han på att köpa fem paket av de billigaste cigaretterna den lilla butiksboden hade att erbjuda, inte helt oväntat var dom tillverkade i fastlandskina och av priset att döma hade han svårt att tro att de ens innehöll spår av tobak. Han passade dessutom på att köpa fem flaskor kinesikt brännvin av olika smak, styrka och karaktär. - Visserligen begrep han inte ett dugg av vad informationstexten berättade om, men procenttecknet och siffrorna före detsamma begrep han fullt ut och enligt bilderna på flaskorna så fanns både ris, vete och bambu representerat i den smaksensation han med all säkerhet skulle få uppleva framgent. - Detta i kombination med det mycket fördelaktiga priset gjorde behållningen av transaktionen stor.
Väl ombord på färjan satte han sig längst in mot fönstret i en av de femsitsiga stolsraderna på babord sida. Han rotade fram hörlurarna och sin mobiltelefon ur ryggsäcken, kopplade ihop det hela och satte sig till rätta innan han startade musiken. Han blev nästan tårögd av känslan som grep tag om honom där han satt, i en båt på sydkinesiska sjön med Kris Kristoffersons "Help Me make it through the night" i öronen, medan skymningen lade sig över det kolsvarta havet. Det mörknade fort och genom glipan i det tvådelade fönstret såg han nu bara ljusen från alla de småbåtar som traffikerade öarna utanför Hong Kong. Alltsammans var så vackert att han blev tagen på ett sätt han inte kunde dra sig till minnes att han upplevt tidigare. Att musiken med största sannolikhet drog sitt strå till den emotionella stack han befann sig var han naturligtvis medveten om men han valde att inte låta det överskugga det storslagna scenariot utanför det fuktiga fönstret.
Att hans trevande försök att hitta svaret ang. existensen av en eventuell Gud skulle ge honom så mycket intryck och nya erfarenheter hade han aldrig kunna föreställa sig. Visserligen var de flesta upplevelserna av praktisk och helt oandlig karaktär men visst hade han också matats med en avsevärd mängd gudsord under den tid han varit i Hong Kong. - Med sekulärt svenska mått mätt hade nog bibelcitatens mängd hittills gott och väl överträffat den moderat religiöse medborgarens totala livskonsumtion. Inget av dessa hade dock haft någon större inverkan på det ganska solida fundament av rationellt tänkande och tvivel han stod på. Miljön han befann sig i hade däremot fått honom, om inte helt golvad så åtminstone rejält ur balans.
Han hade, med all önskvärd tydlighet, lärt sig att tankarna i den mest rationella hjärna kan komma att sättas i ett helt annat ljus om förutsättningarna och miljön för eftertanke byts ut. Huruvida detta var något bra eller något dåligt hade han inget svar på där han satt ett halvt jordvarv hemifrån, men han fick en behaglig känsla av att det var en väldigt nyttig erfarenhet...

En helt insnöad och outbildad torpares tankar om feminism.

Eftersom det inte råder konsesus gällande vad feminism egentligen innebär så bör väl inledningen till ett stycke som detta, åtminstone i grova drag, redogöra för vad den sansade anser om ordet och dess användning?

Feminism handlar inte om jämställdhet.
Hade det haft med jämställdhet att göra hade man såklart valt att använda sig av ord som redan har en allmänt vedertagen betydelse för att poängtera just detta. - Till exempel ordet "jämställdhet".
De som trots detta hävdar att feminism är kampen för jämställdhet mellan könen, har naturligtvis full frihet att inom ramen för god ton och konsekvent logik, förklara orden rasism, nazism, kommunism, sionism och globalism för kabinettets besökare.

Feminism är inte en inkluderande ideologi.
Hade feminismen eller kanske snarare dess företrädare varit inkluderande, så hade sannolikt de allra flesta som av någon outgrundlig anledning befunnit sig i den feministiska sfären sagt ifrån när man började tala om SCUM-manifestet och dess upphovskvinna Valerie Solanas, med samma geist som när man talade om Mary Wollstonecraft eller Fredrika Bremer.

Om man ponerar att definitionen av feminism är en strävan efter att människor inte skall begränsas eller ha ett sämre utgångsläge i sina liv på grund av att man fötts som kvinna, så är det min fasta övertygelse att nästintill samtliga människor i den sekulariserade västvärlden håller med om detta och att dom gör vad dom kan för att eventuella hot eller hinder ska undanröjas. - Naturligtvis förutsatt att man räknar sig som en del av den sekulära västvärlden eller åtminstone skriver under på att män och kvinnor har exakt samma mänskliga rättigheter, saker som tyvärr inte är helt självklara nuförtiden.
Om man däremot ponerar att definitionen av feminism är en strävan efter varje människas rättighet att få bli brandman, tror jag i min enfald att det är lättare att vara feminist om man bor på markplan och väger som en storväxt huskatt än om man väger hundrafem pannor och sover på manskapsbarackens loft.
Den fysiska kravbilden är ju heller inte fullt ut anpassad efter att samtliga kvinnor eller män ska kunna bli brandmän utan istället syftar den till att få den mest lämpade personen till yrket och detta är naturligtvis mycket bra.
Detta tankeexempel må vara banalt men illustrerar med önskvärd tydlighet att det inte alltid är relevant vad den enskilde vill, sålänge fysiken finns med i leken. Att det är skillnad på kvinnors och mäns fysik kanske kom som en överraskning, ett påstående ur luften, för vissa av er som smugit sig in i mitt kabinett, men det är faktiskt sant.
De fysiska skillnaderna går, hör och häpna, igen även inom det egna könet och även om vi gemensamt ansåg det vara alla människors rätt att vara världsmästare i sprinterlöpning så kommer den tesen sannolikt inte att uppföras på agendan med samma stridslystnad. Att idrottsevenemang skulle göras könsneutrala förefaller också fullständigt barockt eftersom det skulle innebära att de fysiska förutsättningarna enbart blev ett ensidigt hinder.

Anhängare av den mer "radikala" feminismen (i den mån det nu finns någon icke-radikal feminism...) brukar göra en poäng av att man helst inte ska överföra samhällets könsroller/könsnormer på sina barn och allra helst kanske en helt könsneutral uppfostran är att föredra... Detta samtidigt som samma människor svamlar om att barn måste ges förutsättningar att bli trygga i sig själva? - Hur i helvete ska barn kunna bli trygga i sig själva om dom inte ens ges utrymmet eller ansvaret att hantera sin fysiska könstillhörighet? - Att det senare blir en jobbig uppgift ter sig självklart för en lågutbildad, arbetslös, etnisk svensk mitt i livet. Den nyfikne undrar om det egentliga svaret blir annorlunda bara för att barnets föräldrar, på grund av fler genuspoäng, huvudstadsmeriter eller gillande av olika, anser sig stå över den lågutbildade i fråga om konsekvensanalys?
Som den vakne förstår så insinuerar jag naturligtvis inte att det vore av godo att uppfostra sina döttrar till att okritiskt utföra till exempel samtliga hushållssysslor, jag insinuerar heller inte att det vore av godo att uppfostra sina söner till att okritiskt utföra underhåll av hushållets bilar och fastigheter.
Feministiskt språkbruk och implementering av nya ord kommer jag att lämna därhän denna gång.

Att de feministiska språkrören inte sällan går hand i hand med rörelser som verkar för allt annat än den feministiska ideologin och i många fall inte ens för jämställdhet, borde vara ett problem för dom som faktiskt tillskriver sig titeln feminist i ren välvilja. Att samma språkrör allt som oftast placerar sig bland extremistpartier som VPK och Mp gällande sin partipolitiska tillhörighet borde också vara ett problem eftersom OM feminismen enbart handlade om kvinnans rätt till samma fri och rättigheter som männens, så borde antalet borgerliga företrädare för feminism höras och synas i samma utsträckning...

Den skeptiske skulle påstå att feminismen är att anse som en klasskampsvariant för en rabiat socialism som numer letar febrilt efter nya "förtryckta" minoriteter att värna.

Iallafall!

Jag har sedan en tid tillbaka haft för avsikt att undersöka det åländska samhällsklimatet eftersom Åland, strax före Finland, kommit att utgöra en plats som förefaller lämplig att bosätta sig på när det svenska experimentet havererat fullt ut. Hittills har jag trott att det åländska sinnet varit en aning mera sansat än det ibland sjukligt uppskruvade på gränsen till hysteriska svenska ditot, nu vet jag bättre. Det finns en del debatt om "ickefrågor" även där, och med ickefrågor menar jag såklart inte debatten gällande ett önskat lyft av lönerna i kvinnodominerade yrken utan snarare vilken retorik man använder sig av för att göra sin poäng i samma debatt, samt en hel del annat vänstertrams.
Den åländska pressen verkar iaf ha sundare ägarförhållanden än den svenska. Där föreligger heller inte en lika uppenbar folkfostran som den vi erbjuds här. - Men så har dom inget presstöd heller...

Ibland känns det som om ålänningarna tittar västerut när dom söker inspiration till sitt framtidsbygge. - Den känslan skrämmer mig. Dom borde nog titta österut istället.

Lov ske pris!

Fredagen, dvs veckodagarnas svar på det absolut vackraste tamburinsolo du någonsin hört, har återigen lagt sin björnfäll över de småborgerliga medelklasshemmen och min misstanke ligger i att en och annan familjeförsörjare kommer att fukta sin strupe med den gyllene vätska som under så många år varit synonymt med fredag i dessa kretsar. - Den kvinnliga intutionen säger att det numer är Systemaktiebolagets dyraste Ipa, som dukas upp på fredagens altare...

För majoriteten av lottköparna i livets lotteri, det vill säga alla dom som sitter med nitlotten i sin smutsiga, knutna näve, är det förmodligen en annan verklighet som är rådande.
Att det kan kostas på med luxiösa drycker i samma utsträckning som i de tvesovlande hemmen är med största sannolikhet en utopi långt ifrån dessa träldömda hjons vildaste fantasier. Närmast sanningen ligger nog en luskammning och sen bums isäng.
OM det mot förmodan blir ett offer till fredagen så gissar den förstående på en klar, en ytterst oansenlig sådan.

Kabinettets precidium undrar förstås vad den mycket föraktade allmogen kommer att blötlägga tonsillerna i, i samband med att arbetsveckan övergår till välsignad helg?

För egen del funderar jag på att plocka fram den gamla Technics 1210:an i avsikt att spisa lite nya heta vax. Häromdagen fick jag nämligen levererat inte mindre än tre stycken vinylskivor - en splitsingel, en split-ep och en singel. Det finns som bekant inget trevligare i musikväg än riktigt tunga vinyler... Alltså tunga i den bokstavliga meningen.
Den gemensamma nämnaren för dessa skivor är Five Finger Discount, en tvåmanna rotbluespunkrocknrollslide-orkester från Småland som inte går av för hackor. Att dom bjuder på riktigt brottarsväng är bara förnamnet... Eller som dom själva hävdar:
"Rock´n roll that could make a blind pig see" - vilket är engelska och betyder ungefär "Har du inte helt fel skor ska du banne mig dansa till detta"
Medan funderingarna kring 1210:an maler så låter jag mig roas av samma orkester i en inte lika genuin digital tappning och dricker mahognyfärgade lättgroggar som om det inte finns någon morgondag. - Vilket man för övrigt aldrig kan vara helt säker på att det faktiskt gör...

Gentilt.

Just det!

Jag tar tillfället i akt att återigen visa den löpsedel, inklusive tidningens egen kommentar, som presenterades i samband med styrelseledamot Maos död. Detta är alltså samma tidning som idag trevar efter att få skattebetalarna att under tvång finansiera dess verksamhet, då inte ens det enorma presstödet räcker till att täcka upp de för uteblivna intäkter som lögnerna och folkföraktet resulterat i.

 

 

The Hootenanny Swinger. - En kavalkad från sommaren som aldrig sade nej.

Det kräver en viss ödmjukhet att ta sig an att presentera något som till stor del kommit att existera enbart på grund av misstänkt narcissism. I just detta fall låter den odiagnostiserade sig roas av att han inte besitter den fundamentala insikt som ska till för en sådan bedömning utan istället söker han få sitt alster att själv bära skulden för dess tillkomst, allt i hopp om att tesen om ödets makt kommer att falla i god jord inom den nyandliga och socialt avskärmade, sekteristiska allmogen.

Iallafall!
The Hootenanny Swinger har haft sommaren för sig och naturligtvis har undertecknad suttit bakom rodret i de allra flesta fall. - Självfallet har två av mina bästa väninnor, tillika projektmedarbetare, också bjudits den obeskrivliga äran det innebär att grensla en såpass potent pjäs som en helt otrimmad strut från nittonhundrasjuttionio.
Under ett av sommarens otaliga festspel med inriktning på både bil och motorcykelraggning hade jag dessutom den stora fördelen att ha en världsmästare som kuriositet, denne tilltalades naturligtvis av The Hootenanny Swingers oerhört promiskuösa aura och jag erbjöd honom därför att nyttja den ett slag, detta som ett led i att bli kvitt den åtrå som så tydligt dolde sig under en i övrigt klanderfri yta.
Summan av detta mekaniska koppleri blev att världsmästaren så småningom tog en sväng och det var såklart inget anmärkningsvärt med det. Det anmärkningsvärda var dock följande:
För egen del så erbjöds jag att provköra dennes tvåhjuling som var av en alldeles särskilt gentil variant. - Omedelbart efter uppsittning konstaterade jag att den närliggande framtiden inte har ett uns att sätta emot ett dylikt vidunder!
Där fanns bromsar och styrning från en avlägsen framtid.
Där fanns en startanordning som hade fått självaste Jules Verne att brista ut i vild förtjusning.
Där fanns också nån slags aggregat som under belastning påverkade motorn på ett ytterst positivt sätt och näst intill uppmuntrade till att under färd befinna sig på den oekonomiska delen av varvräknaren. - Gällande detta aggregat ansåg jag mig inte tillräckligt bevandrad i vare sig rymdteknik eller praktisk fysik för att ens våga mig på en fråga om vare sig ursprung eller funktion...
Turen togs med andakt och jag försökte hålla mig inom ramen för gott uppförande trots det tilltagande glädjeruset.
Efter att motorerna kuperats och delar av den skyddsbetonade framtidsklädseln tagits av kändes det som att vi båda hade gjort en reell tidsresa. - Jag till framtidens glamour och världsmästaren till dåtidens armod...

Detta är visserligen bara en parentes i sommarsagan, men historien har ett så starkt symbolvärde att den förtjänar sin plats i kabinettets arkiv.

Ett motorras har åstadkommits under sommaren. - Givetvis under ensamfärd en bra bit hemifrån sent en lördagskväll...
Annat som spökat är en svårjusterad CV och en koppling som käkat kopplingsstång, i övrigt ingen anmärkning.
Jo just det! Jag glömde skruva fast bakaxeln en gång också...

Hur som helst så önskar jag presentera en orgie i ämnesrelaterade bilder.
Varsågoda.