En intresserad tvivlares erfarenheter gällande jakten på hypotetisk sinnesro.

Eftersom det nya Sveriges primära mission ligger i att propagera för solidaritet med de sju miljarder svenskar som till största del inte bor i Sverige, så väljer jag istället att propagera för omtanke om den eventuella läsarens eget välbehag och reflektion över sin egen självbild. - Det betyder naturligtvis inte att jag uppmuntrar till en egoistisk hållning generellt.

Dagen före Julafton tjugohundrafjorton och den ultrasekulära Bingolottodyrkaren sitter sannolikt med en Mariestads i handen och skrockar åt programledarens makalöst dråpliga kommentarer till intet ont anande inringare. Vad kan då vara bättre än att abrupt avbryta allmogens dvalaliknande tillstånd med en liten saga om tankar?

18:30 - Avresa från Cheung Chau Island.
Dagen hade varit fantastisk och den hade inletts med en mycket trevlig båtresa från Hong Kong Island under förmiddagen och efter en lunch som varit något av det mest fantastisk hr.Boré någonsin ätit, hade han besökt Church of Christ China samt den Anglikanska kyrkans retreatcenter. Centret var beläget högt upp på en av alla dom oräkneliga bergssluttningar som vette mot Hong Kong och utsikten från den ca 50m2 stora altanen var inget mindre än fullständigt bedårande.
Efter att besöket avslutats var det åter dags för den kilometerlånga promenaden tillbaks till färjeläget, att det denna gång var nedförslut underlättade inte nämnvärt. Han tog farväl av sin fromme ledare då denne skulle leda en meditation på centret under kvällen för att återkomma först under morgondagen.
Väl tillbaks i färjeläget passade han på att köpa fem paket av de billigaste cigaretterna den lilla butiksboden hade att erbjuda, inte helt oväntat var dom tillverkade i fastlandskina och av priset att döma hade han svårt att tro att de ens innehöll spår av tobak. Han passade dessutom på att köpa fem flaskor kinesikt brännvin av olika smak, styrka och karaktär. - Visserligen begrep han inte ett dugg av vad informationstexten berättade om, men procenttecknet och siffrorna före detsamma begrep han fullt ut och enligt bilderna på flaskorna så fanns både ris, vete och bambu representerat i den smaksensation han med all säkerhet skulle få uppleva framgent. - Detta i kombination med det mycket fördelaktiga priset gjorde behållningen av transaktionen stor.
Väl ombord på färjan satte han sig längst in mot fönstret i en av de femsitsiga stolsraderna på babord sida. Han rotade fram hörlurarna och sin mobiltelefon ur ryggsäcken, kopplade ihop det hela och satte sig till rätta innan han startade musiken. Han blev nästan tårögd av känslan som grep tag om honom där han satt, i en båt på sydkinesiska sjön med Kris Kristoffersons "Help Me make it through the night" i öronen, medan skymningen lade sig över det kolsvarta havet. Det mörknade fort och genom glipan i det tvådelade fönstret såg han nu bara ljusen från alla de småbåtar som traffikerade öarna utanför Hong Kong. Alltsammans var så vackert att han blev tagen på ett sätt han inte kunde dra sig till minnes att han upplevt tidigare. Att musiken med största sannolikhet drog sitt strå till den emotionella stack han befann sig var han naturligtvis medveten om men han valde att inte låta det överskugga det storslagna scenariot utanför det fuktiga fönstret.
Att hans trevande försök att hitta svaret ang. existensen av en eventuell Gud skulle ge honom så mycket intryck och nya erfarenheter hade han aldrig kunna föreställa sig. Visserligen var de flesta upplevelserna av praktisk och helt oandlig karaktär men visst hade han också matats med en avsevärd mängd gudsord under den tid han varit i Hong Kong. - Med sekulärt svenska mått mätt hade nog bibelcitatens mängd hittills gott och väl överträffat den moderat religiöse medborgarens totala livskonsumtion. Inget av dessa hade dock haft någon större inverkan på det ganska solida fundament av rationellt tänkande och tvivel han stod på. Miljön han befann sig i hade däremot fått honom, om inte helt golvad så åtminstone rejält ur balans.
Han hade, med all önskvärd tydlighet, lärt sig att tankarna i den mest rationella hjärna kan komma att sättas i ett helt annat ljus om förutsättningarna och miljön för eftertanke byts ut. Huruvida detta var något bra eller något dåligt hade han inget svar på där han satt ett halvt jordvarv hemifrån, men han fick en behaglig känsla av att det var en väldigt nyttig erfarenhet...

Inkrementalism.

Självklart förstår den medvetne att en eventuell bloggläsare förvirras av en så pass komplicerad rubrik som dagens inlägg åtnjuter. Men låt er inte skrämmas av det språkliga frimodet - allt kommer att klarna...

Inkrementalism betyder ungefär "De små stegens förändringsstrategi" och är att likna med den välkända myten om grodan som låter sig kokas levande utan att märka det.

Anledningen till rubriken har ingenting med språkligt högmod eller koketteri att göra, den har heller ingenting med slumpen att göra utan den egentliga anledningen är att rubriken är en nödvändig ingrediens i den fekalietårta som nu kommer att serveras.

Iallafall!

Notis har tagits om att det förefaller pågå en masshysteri i samhället gällande att förändra detsamma på ett sätt och i riktningar som ligger vansinnigt långt ifrån vad den konservative skulle anse som klädsamt. Givetvis är den ena förändringsambassadören mer radikal än den andra och resonemangen påskiner att det måste ha varit en plåga och ett förtryck utan dess like att leva i sverige innan dessa vänsterliberala frälsare tågade in på Södermalm för att ikläda sig rollen som folkets fostrare.
Merparten av dessa tillhör naturligtvis den kategori människor som anser att alla människor med samma ideologiska övertygelse som dom själva är lika mycket värda. - Vilket är en alldeles superb uppfattning om man utgör en del av eliten i en totalitär diktatur men den är kanske inte lika självklart beundransvärd i en fungerande demokrati...

Inkrementalism, eller stegvis förändringsstrategi, är naturligtvis en viktig del i detta. Det är förstås inget som den genomsnittlige svensken uppfattar eller intresserar sig för eftersom han har fullt upp med att kolla på Idol och festliga filmklipp på Facebook.
OM den genomsnittlige svensken faktiskt hade intresserat sig för situationen utanför hans egna mikroskopiska sfär så hade han sannolikt märkt vissa påtagliga skillnader mellan dagens samhälle och mediaklimat och det som rådde för tio femton år sedan.

Han hade kanske märkt att och funderat på varför det talas mer om extrema feministers massiva insatser för att förändra det svenska "patriarkala" språket, än vad det talas om det utbredda judehatet/israelhatet i Sverige.

Han hade kanske märkt att och funderat på varför det är viktigare att ta bort vinster i skattefinansierad vård, omsorg och skola, än vad det är att ta bort vinster i skattefinansierad asylindustri. Och vart går gränsen för vinstförbudet? Får åkeriet som kör åt sjukhuset göra vinst? Får förlaget som tillverkar studiematerial göra vinst? Får rollatortillverkaren göra vinst?

Han hade kanske märkt att och funderat på varför den politiska makten vill skydda transpersoner med hjälp av Lagen om hets mot folkgrupp, medan heterosexuella etniska svenskar inte ska omfattas av samma skydd.

Han hade kanske märkt att och funderat på varför dagstidningarna gladeligen upplåter utrymme åt människor som föraktar traditionella värderingar medan de som värnar dessa värderingar lyser med sin frånvaro.

Han hade kanske märkt att och funderat på varför utländska medier ofta presenterar en mer objektiv bild av Sverige än vad de inhemska gör.

Han hade kanske märkt att och funderat på varför svenska barnprogram fokuserar mer på att presentera alternativ till kärnfamiljen och traditionella könsidentiteter än att lära barnen läsa, skriva och tänka på andra sätt än exklusivt "normkritiskt".

Han hade kanske märkt att och funderat på varför politisk ideologi har negligerats till förmån för populistiska affektvrål gällande den senaste, medialt uppmärksammade, "kränkningen".

Han hade kanske märkt att och funderat på varför kommunister har givits mandat att uttala sig om vad som är demokratiskt och inte.

Han hade kanske märkt att och funderat på varför den offentliga debatten befolkas av uppenbart verklighetsfrånvända pellejönsar istället för rationellt tänkande människor. - Som om det vore ett självändamål att vara extrem.

Han hade kanske märkt att och funderat på varför RFSL har en politisk agenda som långt ifrån alltid har med sexuellt likaberättigande att göra.

Han kanske hade märkt att och funderat på varför man från regeringshåll fördömmer religösa extremister utomlands medan man omfamnar dom i det egna partiet på hemmaplan.

Listan kan göras betydligt längre men den skulle sannolikt inte besitta något egentligt mervärde för den sakens skull.
Ett förslag till reflektion skulle kunna vara: Vad är meningen med detta? Vad är målet med den pågående samhällsförändringen? Varför är det så bråttom? Finns det ingen som gillar det Sverige som fanns för femton år sedan? Varför är det fult att vilja vara solidarisk med skattekollektivet?

Det skulle kunna uppfattas som ett stort problem att det ovan beskrivna förekommer dag efter dag, men något som de facto är betydligt värre än att vissa utnyttjar den demokratiska praxis det innebär att säga sin mening i det offentliga rummet, är att den genomsnittlige svensken inte tycks märka, förstå eller bry sig om det. - Oavsett vad som sägs där.
Det är precis vad detta ostrukturerade inlägg handlar om, nämligen inkrementalism. - Eller som Bantar-Björn uttryckte saken:
-Det smög sig på...

En spontan reaktion på grodans långsamma död skulle kunna vara att den är väldigt väldigt sorglig...

Imorgon är det val.

OM den eventuelle läsaren, vilket jag förutsätter, är medlem i Svenska kyrkan, så har den ynnesten att få avnjuta sina demokratiska rättigheter genom att rösta i kyrkovalet.
Detta sker imorgon och min rekommendation är att den berättigade deltar.