En intresserad tvivlares erfarenheter gällande jakten på hypotetisk sinnesro.

Eftersom det nya Sveriges primära mission ligger i att propagera för solidaritet med de sju miljarder svenskar som till största del inte bor i Sverige, så väljer jag istället att propagera för omtanke om den eventuella läsarens eget välbehag och reflektion över sin egen självbild. - Det betyder naturligtvis inte att jag uppmuntrar till en egoistisk hållning generellt.

Dagen före Julafton tjugohundrafjorton och den ultrasekulära Bingolottodyrkaren sitter sannolikt med en Mariestads i handen och skrockar åt programledarens makalöst dråpliga kommentarer till intet ont anande inringare. Vad kan då vara bättre än att abrupt avbryta allmogens dvalaliknande tillstånd med en liten saga om tankar?

18:30 - Avresa från Cheung Chau Island.
Dagen hade varit fantastisk och den hade inletts med en mycket trevlig båtresa från Hong Kong Island under förmiddagen och efter en lunch som varit något av det mest fantastisk hr.Boré någonsin ätit, hade han besökt Church of Christ China samt den Anglikanska kyrkans retreatcenter. Centret var beläget högt upp på en av alla dom oräkneliga bergssluttningar som vette mot Hong Kong och utsikten från den ca 50m2 stora altanen var inget mindre än fullständigt bedårande.
Efter att besöket avslutats var det åter dags för den kilometerlånga promenaden tillbaks till färjeläget, att det denna gång var nedförslut underlättade inte nämnvärt. Han tog farväl av sin fromme ledare då denne skulle leda en meditation på centret under kvällen för att återkomma först under morgondagen.
Väl tillbaks i färjeläget passade han på att köpa fem paket av de billigaste cigaretterna den lilla butiksboden hade att erbjuda, inte helt oväntat var dom tillverkade i fastlandskina och av priset att döma hade han svårt att tro att de ens innehöll spår av tobak. Han passade dessutom på att köpa fem flaskor kinesikt brännvin av olika smak, styrka och karaktär. - Visserligen begrep han inte ett dugg av vad informationstexten berättade om, men procenttecknet och siffrorna före detsamma begrep han fullt ut och enligt bilderna på flaskorna så fanns både ris, vete och bambu representerat i den smaksensation han med all säkerhet skulle få uppleva framgent. - Detta i kombination med det mycket fördelaktiga priset gjorde behållningen av transaktionen stor.
Väl ombord på färjan satte han sig längst in mot fönstret i en av de femsitsiga stolsraderna på babord sida. Han rotade fram hörlurarna och sin mobiltelefon ur ryggsäcken, kopplade ihop det hela och satte sig till rätta innan han startade musiken. Han blev nästan tårögd av känslan som grep tag om honom där han satt, i en båt på sydkinesiska sjön med Kris Kristoffersons "Help Me make it through the night" i öronen, medan skymningen lade sig över det kolsvarta havet. Det mörknade fort och genom glipan i det tvådelade fönstret såg han nu bara ljusen från alla de småbåtar som traffikerade öarna utanför Hong Kong. Alltsammans var så vackert att han blev tagen på ett sätt han inte kunde dra sig till minnes att han upplevt tidigare. Att musiken med största sannolikhet drog sitt strå till den emotionella stack han befann sig var han naturligtvis medveten om men han valde att inte låta det överskugga det storslagna scenariot utanför det fuktiga fönstret.
Att hans trevande försök att hitta svaret ang. existensen av en eventuell Gud skulle ge honom så mycket intryck och nya erfarenheter hade han aldrig kunna föreställa sig. Visserligen var de flesta upplevelserna av praktisk och helt oandlig karaktär men visst hade han också matats med en avsevärd mängd gudsord under den tid han varit i Hong Kong. - Med sekulärt svenska mått mätt hade nog bibelcitatens mängd hittills gott och väl överträffat den moderat religiöse medborgarens totala livskonsumtion. Inget av dessa hade dock haft någon större inverkan på det ganska solida fundament av rationellt tänkande och tvivel han stod på. Miljön han befann sig i hade däremot fått honom, om inte helt golvad så åtminstone rejält ur balans.
Han hade, med all önskvärd tydlighet, lärt sig att tankarna i den mest rationella hjärna kan komma att sättas i ett helt annat ljus om förutsättningarna och miljön för eftertanke byts ut. Huruvida detta var något bra eller något dåligt hade han inget svar på där han satt ett halvt jordvarv hemifrån, men han fick en behaglig känsla av att det var en väldigt nyttig erfarenhet...

Örebro.

Häromdagen styrde jag och min livmedikus kosan till Örebro i ett tappert försök att dra in lite skattekronor till den stundande återuppbyggnaden av Fittja och Husby.
Eftersom jag har tydliga kyrkpundartendenser så blev jag ovanligt upplivad när jag noterade den högt belägna Olaus Petri kyrkan och jag beslöt mig för den sedvanliga kyrktitten.
Den nygotiska kyrkan är byggd i kalksten och stod färdig 1912 - för övrigt samma år som första numret av den Ryska tidningen Pravda kom ut.
Jag konstaterade kallt att kyrkans yttre överträffar dess inre, även om valvkonstruktioner alltid inponerar...

Hursomhelst.
Vad som slog mig vid besöket och vad som dessutom kan vara av fantomnostalgiskt intresse är gravarna, eller närmare bestämt gravstenarna.
Förr i tiden verkar det som att man levde längre efter sin död än vad man gör idag. Att man som aktad församlingsmedlem kunde förvänta sig ett visst bemötande även efter det att man fått uppleva rigor mortis.
Nuförtiden hör det till ovanligheterna att det finns mer än namn, födelsedatum och dödsdatum på en gravsten. Vissa undantag förekommer såklart - hemma vid farsgubben ligger byns legendariske bensinmacksägare och på hans sten är det inhugget en bensinpump. - Stenhårt och representativt.
Förr verkade det som att man hade en helt annan inställning till att delge eftervärlden att man minsann gjort nåt medan man var i livet, och framför allt vad man gjort.

Personligen kan jag inte dölja min förtjusning över en titel som "Telegrafkommissarie"
Synd att Bror Rexed skulle förstöra alltihop under sin tid på Medicinalstyrelsen...

Jag bjuder er några av mina personliga favoriter från Olaus Petri kyrkogård i Örebro - Varsågoda.

Att låta sig imponeras...

av mästerligt hantverk är ingen konst om man befinner sig i rätt miljö. Jag gjorde en blixtvisit i Västerås domkyrka idag. Jag hade aldrig varit där tidigare och eftersom kyrkor i allmänhet, och domkyrkor i synnerhet, är ett lysande exempel på forna tiders mycket begåvade hantverkare, så unnade jag mig fördelen att få insupa lite av den åldriga hantverkskvalitet Västerås domkyrka har att erbjuda.
Undrar vad dylika träskulpturer skulle kosta att låta tillverka idag?
Dessa saker är i och för sig tillverkade under en tid då den kristna kyrkans roll i samhället var betydligt mer självklar än den är nu, och dessutom en statlig angelägenhet, kyrkan hade således mer pengar att lägga på utsmyckningar av det heliga rummet än vad dom har idag och folk var nog betydligt stoltare över sina kyrkor än vad dom är idag. Jag antar dock att grejerna var ganska kostsamma även på den tiden...?
Att miljöer där den här typen av konst förekommer dessutom påminner oss om den livsåskådning som hela det Svenska samhället bygger på, ända sedan Gustav Vasas reformation av kyrkan i mitten på 1500-talet, är ju bara ytterligare en anledning till ett besök. - Oavsett om man är religiös eller inte.
 Jag vill även passa på att påminna om Svenska Kyrkans existens - Är man inte med så är man emot!
Man behöver inte stirra sig blind på biblar och gudstjänster, det enda man behöver göra är att ställa sig frågan om man gillar den Svenska samhällsstrukturen och rådande samhälleliga värderingar, eller om man hellre ställer sig till förfogande för en annan typ av samhällsstruktur? - Busenkelt.

Extremt välgjorda och schuckert formgivna verk iaf. Man blir tamig faan tårögd! (Jag kanske är lite väl uppe i varv, men det är nog bara en yttring för min dödskallesvaghet...)
Kättare och andra - Varsågoda och Halleluja!