Örebro.

Häromdagen styrde jag och min livmedikus kosan till Örebro i ett tappert försök att dra in lite skattekronor till den stundande återuppbyggnaden av Fittja och Husby.
Eftersom jag har tydliga kyrkpundartendenser så blev jag ovanligt upplivad när jag noterade den högt belägna Olaus Petri kyrkan och jag beslöt mig för den sedvanliga kyrktitten.
Den nygotiska kyrkan är byggd i kalksten och stod färdig 1912 - för övrigt samma år som första numret av den Ryska tidningen Pravda kom ut.
Jag konstaterade kallt att kyrkans yttre överträffar dess inre, även om valvkonstruktioner alltid inponerar...

Hursomhelst.
Vad som slog mig vid besöket och vad som dessutom kan vara av fantomnostalgiskt intresse är gravarna, eller närmare bestämt gravstenarna.
Förr i tiden verkar det som att man levde längre efter sin död än vad man gör idag. Att man som aktad församlingsmedlem kunde förvänta sig ett visst bemötande även efter det att man fått uppleva rigor mortis.
Nuförtiden hör det till ovanligheterna att det finns mer än namn, födelsedatum och dödsdatum på en gravsten. Vissa undantag förekommer såklart - hemma vid farsgubben ligger byns legendariske bensinmacksägare och på hans sten är det inhugget en bensinpump. - Stenhårt och representativt.
Förr verkade det som att man hade en helt annan inställning till att delge eftervärlden att man minsann gjort nåt medan man var i livet, och framför allt vad man gjort.

Personligen kan jag inte dölja min förtjusning över en titel som "Telegrafkommissarie"
Synd att Bror Rexed skulle förstöra alltihop under sin tid på Medicinalstyrelsen...

Jag bjuder er några av mina personliga favoriter från Olaus Petri kyrkogård i Örebro - Varsågoda.