Sommarfredag.

Veckans vinnare är här igen, för att fira detta kommer jag att njuta en iskall Gin och Tonic invid entrén till mitt överdådiga palats, i väntan på att lusten att göra nånting ska falla över mig.

Medan jag dinerade, som vanligt med Ljuset i mitt liv och de framtida arvtagarna till den Boréska kvarlåtenskapen, kom jag att tänka på att jag inte har en fungerande motorcykel. Detta är ett aber som inte under några omständigheter går att negligera, att jag under dagen lät investera i en hjälm gjorde inte saken ett dugg bättre eller lättare att utstå.

På tal om något helt annat och avsevärt mycket mer intressant...
Mitt sällsamma intresse för dryckenskap,och naturligtvis alla de Bacchi förkämpar som vigt sitt liv åt att predika det modesta traditionssupandets omisskännliga godhet, har gjort att min fantasi under dagen tagit sin tillflykt till det imaginära paradis som ett lagom antal lättgroggar utgör. I samband med dessa villfarelser har frågan om vad den svenska folkstommen kommer att låta svalka sig med under fredagens afton?

Vad väljer den växande svenska aristokratin att använda för att få fortsatt uppehållstillstånd i det uppsluppet nonchalanta lynnet? Hur önskar den brådmogna realskolestudenten fira sitt intåg i vuxenlivets ekivoka irrgångar? - Kanske att den låter en liten Curacao blomma på sin runda kind och barm, eller varför inte det lite mindre exotiska alternativet, två vita och en brun?

Som vanligt sitter jag som på nålar när det gäller kvällens presumtiva rapporter gällande den gemene kabinettbesökarens försök till berusning, avslappning eller kraftsamling för fortsatt leverne...
Så, låt höra!
Och kom ihåg. - I kabinettet finns ingen prestige, bara sanning.