Där ser man!

Jag läste just om att den nigerianska föreningen Boko Haram haft avlivningsgille under gårdagen. Detta resulterade i att mellan femtio och hundra människor fick lämna jordelivet på grund av de nigerianska fredsälskarnas föreningspamflett.

Egentligen är det ju inget konstigt eller märkvärdigt med den saken, men döm av min förvåning när det tydliggjordes att Boko Haram har exakt samma valspråk som den svenska ärkebiskopen...

Vilket sammanträffande.

Man lär sig nåt nytt varje dag.

Gentilt.

Övermäktigt.

Härligt att få njuta slipningens mångfacetterade värld på allvar.

Att ägna sig åt detta storartade värv är en rent kalejdoskopisk upplevelse och en sann ynnest!

I en glädjens stund som denna, går mina tankar naturligtvis till alla dom som inte lever ett lika rikt liv som jag...

Mental ärtsoppa och pannkaka.

Torsdagsmys.

Fräsning av gaffelben utfördes med primär hjälp av den sagolikt vänlige och omhändertagande fadersgestalten, gode vännen och tillika semiarbetskamraten Jocke. - En oomkullrunkelig obelisk i den mytomspunna metallbearbetningens stormiga värld.

Efter fräsningen togs beslutet att kvällens motion skulle bestå i att såga bort onödigt tingeltangel från framgaffeln och svarva gaffelbenen till en något mer cylindrisk form än tidigare. Självfallet fick jag tillfälle att svinga pansarfilen en stund däremellan.

Under tiden jag hölls med avverkning passade Arnold och Sebban på att plocka ur rödbetan ur ramen, vilket uppskattades.

Tiden går fort när man har roligt och har man dessutom en kamrat som håller låda medan man pysslar så raskar det på än värre...

Just!

Jag fick ett finurligt brev också! Det lilla kuvertet hade frankerats med veteranbilsfrimärken, vilket upplevdes mycket tilltalande och servilt. Tyvärr glömde jag, i mitt absoluta glädjerus, bort att öppna det för inspektion.

Om allt går vägen finns dock en chans till brevöppning under fredagens aftontimmar.

Delrapport.

I ämnet avgasrör kvarstår helsvetsning, slipning och naturligtvis polering. Tyvärr fick jag slut på gas under kvällen men jag hann punkta ihop piporna i alla fall.

En mycket angenäm händelse var att mitt problem med uppbringandet av ett representativt baklyse till swingern löste sig i och med att jag hittade ett gammalt "Guide light" bland finsakerna. Att lyset, till råga på allt, satt som en mockaloafer på hojen fick både Sebban och mig att bli utom oss av okonstlad glädje. - Made in USA, som lyset tydligt förkunnade, borgar som vanligt för kvalitet och inte minst integritet.

Nu återstår bara att sopa i sig det sista dosettfacket i måndagens rad, innan det är dags att placera den utmärglade lekamen i fållbänken och be till en högre makt att i natt slippa sadlas inför marans obarmhärtiga rytt...

Gentilt.

Rondering.

Som den eventuelle kabinettbesökaren säkert vet så är det a och o inom det praktiska bilägandet att man startar upp sitt fordon emellanåt.
Detta görs oftast för att ägaren vill försäkra sig om att motorn är i ett representativt skick. Andra vinster med dessa schematiska uppstarter är att batteriet erhåller laddning samt att olja och kylarvätska får tillfälle att snurra runt lite.
I praktiken går det till som filmen visar, man startar fordonet, man håller ett lagom varv under en kort tid och lyssnar efter eventuella missljud och annat som skulle kunna indikera eventuella brister eller felaktigheter.
Vid det här specifika tillfället är det en veteranbil som ronderas.

Raggarfest.

Gårdagens afton spenderades i sällskap med en bunt utomordentligt trevliga människor i ett garage, även starkt öl och  Rom närvarade under i stort sett hela kvällen.

Sebban hade dessutom, kvällen till ära, iordningställt en burk med sommarfrukost. - En mycket gentil gest, trots att den enbart smakade lakrits...

En annan uppskattad detalj i sammanhanget var att festplatsens yttre är en exakt replika av det sedan länge insomnade Lugnets industriområde.

Den eventuelle läsaren undrar naturligtvis varför tid och text slösas på triviala saker som en raggarfest?

Svaret är att jag under festen stötte på en puffra som jag lät mig imponeras av och därför önskar förevisa i mitt kabinett.

Varsågoda.

Ryssfredag!

Fredag igen.
Fredagens lyra är bestyckad med en ansenlig mängd strängar, och dagen trakterar naturligtvis sitt  instrument med självklar grace och fingerfärdig finess. En av melodierna ur aftonens repertoar är en tröstande visa vilken avser att låta den LO anslutne arbetaren få en stunds respit från sina mörka tankar...

Tankar om det "Rättvisa" och "Solidariska" i att skänka delar av den, ur egen svett och möda sprungna, fackavgiften till Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti. - En avgift avsedd att värna skråets bröder och systrar...
Tankar om hur ett hobbyprojekt kan ta över helt.
Tankar om varför det ens existerar ord som Genuspedagog, Könsmaktsordning, Feministlobbyist och en massa andra finurliga motsatsord till Jämställdhet.
Förmodligen kommer den LO anslutne arbetaren att döva dessa tankar genom att i vanlig ordning fly mot andlig ro och ett etylosande Nirvana...

För egen del har jag, trots mitt makalösa ointresse för sport, njutit av invigningen av de Olympiska spelen.
Den ryska björnen skäms inte för sig på något sätt! - Härligt.
Att den ryska björnen skulle kunna äta upp oss innan vi vet ordet av är jag naturligtvis medveten om, samtidigt inbillar jag mig att det ligger långt utanför dennes intresse eftersom det inte finns något här som björnen tarvar.
Eftersom Ryssland och indirekt dess yttersta företrädare Vladimir Putin nu är på tal, kommer jag osökt in på en fundering jag har haft ett tag.
Varför kritiseras Ryssland så sagolikt mycket för "antigay-lagen", som den felaktigt kallas i folkmun?

Den ordningsamme skulle till att börja med önska att saker kallades för sitt rätt namn och således berätta att det är en lag mot "Propaganda för icke-traditionella sexuella relationer för minderåriga"
Med detta gjort så kan man fortsätta...
Att rikta propaganda mot barn är väl principiellt förkastligt och inte nåt som är specifikt för Ryssland eller att propagandan är sexuell?
Eller tycker Svenska medier och politiska företrädare för folket att propaganda riktat mot barn är grunden för ett bra samhälle? Eller något som vi på den här sidan östersjön inte skulle kunna leva en dag utan?
Kopplingen mellan den populistiska kritiken och de utrikespolitiska och mediala uppkasten är inte helt solklara.

Att Ryssland uppfyller kriterier för att bli kritiserat inom en mängd områden är naturligtvis fullt möjligt, men det som primärt basuneras ut är kritik gällande lagen om "Propaganda för icke-traditionella sexuella relationer för minderåriga".
Dessutom vill den ordningsamme upplysa om att homosexualitet inte är förbjudet i Ryssland.

Att klimatet för homosexuella i Ryssland har hårdnat under senare år är naturligtvis mycket beklagligt, den allmänrådande åsikten bland upplyst folk borde ju vara att vuxna människors sexuella fallenhet är deras ensak och inget som ska vare sig straffbeläggas eller mötas av skepsis då det inte "drabbar" tredje man.
Men påståendet att en lag, som förefaller fullständigt verkningslös i praktiken, om förbjuden propaganda mot barn skulle vara boven i det dramat kan nog kultureliten småprata om medan den kläcker nya planer gällande utrotandet av det traditionella levernet istället för att försöka lura i allmogen att så skulle vara fallet.
Ett annat alternativ skulle kunna vara att dra igen käften angående andra länders förehavanden och istället koncentrera sig på det egna landets problem.

I vanlig ordning är gemene mans litterära stilleben gällande dryckesval samt färgglada levnadsteckningar mycket välkommet...

Moskvas Kreml

Originalkopian med mera.

Oljetanken är i det närmaste färdigpolerad och om jag lyckas få till lite glans på oljerören under morgondagen är det snart dags för fabikation av avgasrör, vilket i sin tur betyder att det blir mer grejer att polera. - Sagolikt.
Man blir väldigt lortig av att polera, det kan ju aldrig vara nyttigt att dra ned all den där lorten i lungorna. Tur att man har musche...

Vid hemkomst ifrån förvärvsarbetet väntade ett paket från Amerika innehållandes lysen.
När jag öppnade paketet slungades jag bakåt i tiden och mindes min barndoms leksaker vilka uppenbart tillverkades i samma land som det vuxna jagets dito.

Just det!
Min kamrat Johan har sin BSA på besök. - Stenhård!

En bild från den privatiserade psykvården.

Det piggar opp med lite blankt.

Mellanmål.

Trevligt att kunna uppleva både himmel och helvete inom loppet av några timmar.

Insjöprimörer. Gentilt.

Äntligen!

Så var det äntligen dags för den bitterljuva golgatavandringen från matt till blankt.

Det är inte utan att man lekmansdiagnostiserar sig själv i dessa lägen...

Som ett tillägg i sammanhanget vill jag klargöra att man blir väldigt varm av att fila rostfritt. - Synd att man inte har ett båttält att svalka sig i...

Nåväl, det är nog bara till att fälla ned visiret och börja veva. Speldosan bjussar på Dr. Feelgoods "Madman blues" och var skulle kunna vara mer passande med tanke på vad som komma skall?

En Lördag där barnen och hbtq-rörelsen står i centrum. OBS! VARNING! INNEHÅLLER TOTALITÄR MUSIK.

Att fredagen övergått i Lördag har säkert inte undgått någon, eftersom lördagen av sin natur mer än gärna basunerar ut sin ankomst med vulgär självsäkerhet och omisskännliga överdåd.
Säkerligen ska det, dagen till ära, spisas oxe och den finaste svagdrickan i de mellansvenska statarstugorna. Efter avslutad spis är det inte osannolikt att far i huset njuter ett pipstopp medan barnen, likt små änglar, leker med djuren de byggt av kottar och stickor på golvet nedanför radiomöbeln.
I en annan och betydligt mer välställd del av landet kommer det inte att vara riktigt lika fridfullt...
I dessa hemman kommer aftonen med största sannolikhet att domineras av vad som, av vissa, populärt kallas för "schlagers".
Den populära musiktävlingen Melodifestivalen påbörjar ikväll sin resa mot en mycket avlägsen final och den spontana reaktionen från kabinettets egen kapellmästare får tala för sig själv...

-Melodifestivalen är en tävling där själlös musik som komponerats och framförs av själlösa människor ska bedömmas av en själlös lyssnare, allt för att slutligen vinna övriga europas hjärtan.

Som ja-sägare håller jag naturligtvis med utan krångel. - Det krävs dessutom en människa med Zarah Leanders mod och pondus för att gå i klinch med kapellmästare Hülphers...

Då jag alltid värnar den förbisedde och manipulerade medborgaren vill jag presentera ett alternativ till att vältra sig i glitter och glamour, sminkade män med fjäderboa, sexuella anspelningar till en publik som till största del sannolikt består av barn eller Christer Björkmans pompösa uppenbarelse.
Nämligen ett par antimelodifestival-bitar och ett par före detta nationalsånger.
Varsågoda!

Projektstyrning.

Sebban kontrollerar om körställningen är så bra som undertecknad vill göra gällande.

Han var nöjd och efter godkännandet återstår nu petitesser som svetsning och slipning. 

Gentilt.

Kärnfredag.

Om man ponerar att veckan är den svetssträng som sammanfogar ett fästöra av sämre konstruktionsstål med spannmålskärrans bakaxel av stålgjutgods ,en svetssträng som den åldrande jordbrukaren haft i åtanke och våndats över under lång tid, så skulle fredagen med en oomkullrunkelig säkerhet utgöra själva fogen.
Alla andra dagar är följdaktligen slagg vars egenskap är att skydda fredagen.

För att synliggöra fredagen krävs naturligtvis en slagghacka och den bildliga slagghackans fysiska uppenbarelse är i sanning ett högst personligt val.

Det utarmade Trasproletariatet, som inte ens enses vara dugligt revolutionsmaterial, skulle kanske använda sig av rött vin ur ekonomiförpackning, medan den utblommade dandyn kanske skulle forma sin slagghacka av en tredelad kostym, fickur, hatt, en hela Renault och ett par cigarrer?
Att det står var och en fritt att utveckla metoder för att avlägsna fredagens slaggkapsel är tvivelsutan och ingen metod som leder till att fredagen blottas kan avfärdas som olämplig.

I egenskap av stor beundrare av vårt östra grannland kommer jag att hylla den finska ryggrågen och därtill hörande integritet genom att njuta den flaska Rosita jag anskaffat tidigare under dagen.
Uppepå det kommer jag även att fortsätta forceringen av iordningställandet av The Hootenanny Swinger.

En parentes...
Rositan får mig osökt att tänka på det ödesmättade tillfälle under förra veckan då jag besökte en av Systemaktiebolages butiker i Stockholm, i Hornsberg närmare bestämt, och kände mig lite vilsen i butiken...
-Ursäkta mig fröken, Var hittar jag brännvinet?
-Det står här borta, följ med mig.
Vi går mot en hylla längst in i butiken.
-Här har vi brännvin, vilken sort ska du ha?
-Renat.
-Renat... Hmm, jag tror inte vi har det?
-VA?
-Nej, det verkar inte finnas,det kanske inte säljer så bra. Vänta så ska jag kolla...
Jag väntar otåligt medan den mycket trevliga representanten reder ut saken för att efter en liten stund återvända.
-Neej, tyvärr... Den har utgått ur vårt standardsortiment men du kan beställa den om du vill.
I det ögonblicket insåg jag att huvudstaden, i likhet med den svenska brännvinstraditionen, är förlorad.
-Nej tack, men jag ska ha en flaska Eau De Vie också, vart finns det?
-Eau de vie... Vi kan titta här borta.
Vi går till en hylla precis intill för att inse att det inte finns någon Eau de Vie heller!
-Nej det verkar vara slut, vänta så ska jag kolla.
Hon återkommer återigen med det ytterst olustiga beskedet att även denna dryck svikits av huvudstadens befolkning.
Jag tackar henne för visat intresse, tar mig samman för att kunna slutföra de transaktioner jag trots allt avser att genomföra och går till kassan för att betala.
Det är med nöd och näppe jag kan hålla tillbaka tårarna där jag står i hissen på väg ned mot markplanet.
Smärtsamt påmind om att jag just blivit frånåkt av alkoläsk och lådvin. Ensam i min mission att upplysa den stinkande allmogen om brännvinets intensitet och friska spänst.

Den nyss utsprungna domedagsevangelisten undrar naturligtvis var det kommer att sluta? Vilken av samhällets absoluta grundfundament står näst i tur att motta folkets skoningslösa dom?

För att slita mig loss från dessa mörka tankar önskar jag att den givmilde och broderlige kabinettbesökaren delar med sig av aftonens eventuella utsvävningar, såväl liquida som fysiska sådana...

Rörigt.

Kvällspasset i garaget hade fabrikation av smörjsystem i sitt sköte. Som vanligt resulterade mina tafatta försök att närma mig skötet i ett bildligt öppnande av pandoras ask, och jag överrumplades bryskt av alla olika vinklar och böjar som tydligen måste till för att anrättningen ens ska bli representabel.
Arbetet påbörjades åtminstone...
Aftonens sekundant var ingen mindre än Eddie Meduza som bjöd på så kallade örhängen i en aldrig sinande ström. - Mycket gentilt!

Ovidius tårar.

Gårdagen bjöd allt annat än färdigställande av swingern, men istället för att gräva ned mig i ångestens ljumma träckhög tog jag mitt förnuft till fånga och gladde mig åt att spendera dagen och kvällen med den yngre generationen.
Under eftermiddagen och den tidiga aftonen hade jag dessutom äran att njuta sällskapet av min gode vän Arnold, vilken även är verksam som advokat och lackör.
Förenande diskussioner om färgsättning och hur man, med hjälp av en hård hoj, blir den ballaste killen på psykakuten, varvades med ett rumänskt starkvin som saknar motstycke i den här världen.
Att två vuxna karlar sitter vid ett köksbord och dricker dessertvin som om det inte fanns någon morgondag, måste ses som ett tecken på att den tidigare könsmaktsordningen brutits ned totalt eftersom den nämnda sysslan tidigare varit vigd åt semialkoholiserade damer i åttioårsåldern.
Dessertvin och sherry har fram till nu varit likställt fotriktiga skor, kappa samt hatt med flor. - Nu är ordningen en annan och matriarkatets dagar på kaffeskvallrandets tron är räknade.