Fira Lördag med mig!

Vad skulle kunna vara mera fruktbart än att spendera Lördagen med handarbete?

Att Sebban dessutom underblåser arbetsmoralen genom att presentera mängder med gammal Ska är att se som en ren bonus.

En Lördag där barnen och hbtq-rörelsen står i centrum. OBS! VARNING! INNEHÅLLER TOTALITÄR MUSIK.

Att fredagen övergått i Lördag har säkert inte undgått någon, eftersom lördagen av sin natur mer än gärna basunerar ut sin ankomst med vulgär självsäkerhet och omisskännliga överdåd.
Säkerligen ska det, dagen till ära, spisas oxe och den finaste svagdrickan i de mellansvenska statarstugorna. Efter avslutad spis är det inte osannolikt att far i huset njuter ett pipstopp medan barnen, likt små änglar, leker med djuren de byggt av kottar och stickor på golvet nedanför radiomöbeln.
I en annan och betydligt mer välställd del av landet kommer det inte att vara riktigt lika fridfullt...
I dessa hemman kommer aftonen med största sannolikhet att domineras av vad som, av vissa, populärt kallas för "schlagers".
Den populära musiktävlingen Melodifestivalen påbörjar ikväll sin resa mot en mycket avlägsen final och den spontana reaktionen från kabinettets egen kapellmästare får tala för sig själv...

-Melodifestivalen är en tävling där själlös musik som komponerats och framförs av själlösa människor ska bedömmas av en själlös lyssnare, allt för att slutligen vinna övriga europas hjärtan.

Som ja-sägare håller jag naturligtvis med utan krångel. - Det krävs dessutom en människa med Zarah Leanders mod och pondus för att gå i klinch med kapellmästare Hülphers...

Då jag alltid värnar den förbisedde och manipulerade medborgaren vill jag presentera ett alternativ till att vältra sig i glitter och glamour, sminkade män med fjäderboa, sexuella anspelningar till en publik som till största del sannolikt består av barn eller Christer Björkmans pompösa uppenbarelse.
Nämligen ett par antimelodifestival-bitar och ett par före detta nationalsånger.
Varsågoda!

Lördagslunch.

Egentligen skulle jag ha smort mitt krås med dovhjortsadel och ändamålsenliga tillbehör, men eftersom hushållerskan bad om ledig lördag fick jag och familjen klara oss bäst vi kunde idag.
Att få uppleva allmogens vardag på nära håll var både spännande och lite pittoreskt. - Både jag själv och Ljuset i mitt liv njöt i fulla drag av den konserverade korven!
Såklart gäller det att passa sig när det kommer till att konsumera traditionella arbetarrätter och när det kommer till detta vill jag höja ett varningens finger.- Jag menar, vad vore mer fasansfullt än att kosten slog sig på lynnet med den följden att man börjar propagera för löntagarfonder och annat...?
Sannolikt skulle mina kamrater i Rotary låta skrattsalvorna gällande den Judas som låtit sin vekhet ta över det rationella, dåna kring bridgebordet i det gamla ordenshuset. Skammen vore naturligtvis övermäktig och till slut skulle jag tvivelsutan ta mig själv av daga.
Men ojojoj vad det smakade bra!

 



Lackeringen av burken känns påkostad då den är i det
närmaste oförändrad efter en avsevärd tid i lågorna.

Undrar vad Hr. Andersson hade gjort?

Emedan Kung Bore underhåller mig med sitt bistra skådespel utanför fönstret, ett skådespel där sydosten förvandlar mjuka flingor till vass och svidande is, kan jag inte hindra mina tankar från att landa i den makalöst fina Sizzi - en del av den nationalskatt Dan Andersson lämnat efter sig.

Jag kommer senare under dagen sannolikt att nödgas ta igen det jag inte hann med i garaget igår, och eftersom jag då inte satte min fot i garaget är det ju en del att hämta upp... En god start och ett bra sätt att gaska upp sig är att spisa ömsom punk, ömsom svensk visa, medan man mellan de nedplitade raderna fuktar strupen med kaffet som dagen till ära innehåller ett uns Konjak.

Mitt mentala armod gör sig dock påmint i situationer som denna, att alltid vilja vara där man inte är är onekligen en outtömlig källa till svårmod.
Att vara i garaget och i alla fall försöka göra något kreativt resulterar, så gott som alltid, i att den inbillade rofylldheten som uppstår då man ligger i sin fållbänk och läser en trevlig pamflett eller annan upplyftande lektyr, uppfattas som ett mycket trevligt alternativ till att fila på något som har till enda uppgift att lyfta den egna fåfängan till nya höjder - sett ur ett rent materialistisk perspektiv alltså.
Skulle man hoppa över garaget, och på så sätt förfördela det faktum att allt som behöver göras inte kommer att göra sig självt, dröjer det inte lång stund innan den mycket välbekanta känslan av oduglighet och inaktivitet kommer krypande...
Moment 22.

Jaja... Skaffning till att börja med, sen är det bara att fälla ned visiret på kravallhjälmen och börja veva, så får man se hur länge man kan hålla sig stången mot dom inre demonerna?
Tur att den charmoliserade alltid har Bacchus vid sin sida.

Dan hade naturligtvis gett fan i allt och diktat lite istället.

Äntligen!

Eftersom oljerören till trajjan är färdiglödda belönas undertecknad med ett stann kräftor.
Till detta njuts Renat brännvin och Grappo samt kallvatten.

Så vackert att det sältar ur ett gammalt rövaröga...

Bra grejer från Kina.

Hoppas att jag överlever tillräckligt länge för att hinna njuta dessa primörer - dvs några timmar till...

Djävulskt intressant.

Lördagen har bjudit på träning i att flytta en jordhög från A till B.
Det är verkligen inte, vare sig vilsamt eller särskilt roligt men det är mycket intressant!
Även om det, som alltid, är en makalöst rar upplevelse att få uppleva känslan av att sätta skyffeln i den absolut prima myllan, så är det inte utan att man blir lite halvgrinig efter ett tag.
När halvgrinigheten slog till passade jag på att ta en Antico, och i samma veva öppnade sig himlen och bjöd på en ordentlig rotväta.
Således ingen mer jordskottning idag, jag undrar vad jag ska ta mig för nu?

Published with Blogger-droid v2.0.6

Hög fidelitet.

När lördagskvällen kom vankande kände jag att det skulle pigga upp med lite dansmusik. Men det fanns ett litet aber, mitt dansmusikspelverk hade ju ingen förstärkning och dög därför inte till annat än att spela på i ett knäpptyst rum - Förutsatt att man skulle höra vad som spelades alltså...

Efter att detta akuta problem konstaterats fanns det inget annat att be för än att ge sig iväg ut i garaget för att bygga en hög-fidelitetsfärstärkare, eller som dom flesta säger - en HöFi.

Sagt och gjort. - Ut i garaget.
Jag började med att malla upp en kona, som sedan fabricerades i 0,6 eller 0,7 mässingsplåt. När det så var dags att sammanfoga konan så tänkte jag att den skulle nitas, men dels var konan så liten så nitning hade varit alldeles för bökigt och dels hade jag ingen passande nit hemma. Hmm... Att tennlöda kändes för futtigt, silverlöda kändes för förutsägbart, vad göra? - Svetsa kanske!?
Eftersom jag vet att mässing är ett lite...trixigt material så tog jag beslutet att ringa till en bekant och förhöra mig om mässingens svetsbarhet, han är duktig på att svetsa och kan en del om material och jag har hört att han dessutom har tagit Kommunala Vuxenskolans motsvarighet till "Datakörkortet" - fast på svetsapparat.(Ehuruvida det är sant eller inte vet jag egentligen inte, men det är definitivt möjligt.)
Han berättade iaf   att det mest gurglar och lever jävel men sa att det kanske kan gå så jag provade.
Alla svetsarna jag lade på mina provbitar blev bra, men när det blev skarpt läge så kukade det ur helt! Jag drabbades av envishetsdjävulen och gjorde så många som fem konor som jag förstörde med TIGen. - Till slut fick jag panik och gjorde en sista kona som jag falsade och tennlödde...

Efter tennlödningen skämdes jag så pass mycket att jag var tvungen att vila psyket med en lättmahogny och ett stopp GHB medan jag smygtittade lite på slidsexan - undrar om den bilen någonsin kommer att bli färdig...?
Resten av speldosan silverlöddes - förutom trattjäveln som jag tennlödde fast. När jag var klar passade jag samtidigt på att dra av lite oxid med sisalskivan. innan jag provspelade.

Även om jag stött på en del patrull på vägen så  blev jag iaf färdig, tyvärr lite för sent för att jag ikväll ska kunna dansa till palatsets nya underhållningsmaskin. Oavsett vissa problem har jag ändå fått mitt lystmäte - blivit skitig, spisat både punkrock och Dolly, rökt, druckit mahognygroggar, svetsat, bankat, lött, slipat och en hel del andra festliga saker.
Och speldosan sen! Vilken ljudbild, en nästan utomkroppslig upplevelse att få höra en så känslomässigt laddad melodi under så fantastiskt goda förutsättningar.

För den som, mot förmodan, skulle vilja se och framförallt höra resultatet finns en filmsnutt HÄR.
                                       

Hög fidelitet - Precis som det anstår en musikälskare.

Gammelslidan... Det piggar opp med lite blankt!
Förresten! Varför stavas inte Blankt som det borde? - Blangt.

Lördag.

Äntligen dags för den bullrande Lördagskvällens intåg i det svenska folkhemmet.
Lördagen som instiftades av den dåvarande biskopen i Linköping, Hans Brask år 1522, till ära för alla dom människor som brann för travsport och dom till travsporten närliggande företeelser som varje Lördag slår ut i sin cykliska, fulla blom. Den gode biskopen tyckte nämligen inte om att travfolket höll på med sina aktiviteter under Söndagen och därför instiftades lördagen till detta ändamål. (Elitloppet fick travfolket ändå, genom stenhårda förhandlingar, behålla på sin favoritsöndag. - Därav uttrycket "Härmed är jag nödd och tvungen" som skrevs på den s.k. Brasklappen.)
Och vem minns inte den där söndagen i Maj 1973, när Ego boy visade världen att det faktiskt kan bli masshysteri i ett helt land bara för att en blivande skinnjacka råkade springa fortare än ett antal andra blivande skinnjackor.
Redan under Ego boy's storhetstid införlivas traditionen att blanda den imaginära stalldoften som strömmar ur TV'n under lördagseftermiddagen med 6-12 Pripps blå eller liknande, i modern tid har detta i vissa fall övergått till Stockholms festivalöl alternativt Arboga 7,5 - dvs starkt öl.
Forskning som, under dom senare decennierna, utförts vid anrika Uppsala universitet har påvisat att det faktiskt finns andra grupper som också högtidlighåller lördagen. Bland annat charmolisterna och dom så kallade hempularna. Charmolisten därför att han kan få kombinera det gentila drickandet med någon av sina favoritsysselsättningar och hempularen därför att han ges utrymme och tid att pula. Inte sällan går dessa kategorier i varandra.

För egen del kommer nog Lördagen att firas med tillverkning av ett så kallat "hög fidelitets system" till en speldosa jag har.
Hoppas att det blir bra så att jag kan spisa lite dansmusik senare ikväll.
För övrigt har jag funderat på att ställa in en säng i garaget för att kunna njuta sängrökning mer regelbundet...

Sigillet från det kontrakt som biskopen skrev med  Svensk Travsport 1522.

Nu åker vi!

 


Uppdatering 11:02.
Krysset gick bra, jag var dock lite ringrostig eftersom jag inte löst det sedan Bengt Haslum var programledare...

En helt vanlig torparlunch, om än en något sen sådan.

Gårdagens göromål bestod i att montera ihop den parksoffa som, under mitt överinseende, genomgått en mycket spartansk renovering.
När allt, efter mycket om och men, var uppriggat och alla brädor var på sin plats och det enda som återstod var att skruva ihop hela härligheten, så inser jag att det inte alls är M8 som jag trott, utan det är 5/16 Whitworth...
Inga muttrar, inget snitt, ingen bra start!
Letade efter orirginalmuttrarna helt utan framgång, vartefter jag blev otroligt uppretad över att man aldrig har grejer som passar verksamheten!
5/16 whitworth fanns inte ens upplagt på förrådet och förrådsförmannen hade heller inte fått in någon anmodan gällande en eventuell beställning.
Eftersom jag alltid reagerar på alla oförutsedda händelser av mindre god karaktär med ilska, gjorde jag det även i det här fallet. - Jag blev faktiskt så pass uppretad att jag gick raka spåret in i garaget och tände en Antico - Det är tydligen under stunder av ilska dom ska vara som bäst sägs det, och jag är beredd att hålla med.
Precis efter att jag fått bra fart på Antico´n och sköljt min mun och strupe, mycket grundligt, med alla dom dekorativa kraftuttryck som jag under årens lopp samlat i min verbala Amerikakoffert, så ringde det på telefonen - Det var Jerker som precis var hemkommen från ett motorcykelevenemang i Strängnäs och nu undrade om vi skulle spontanhalstra något ur den svenska faunan och till det kanske låta det finska ädelbrännvinet, genom sina väldokumenterade helande egenskaper, hjälpa alla behövande att bekämpa begynnande sjukdomstillstånd - såväl fysiska som psykiska.
Jag och mina nära ansåg idéen som mycket god och jag svarade jakande på Jerkers förslag, varvid han deklarerade sin avsikt att införskaffa dom nödvändiga specerierna.
Efter att jag servilt upplåtit mitt hemman att stå som skådeplats för den kommande trakteringen kände jag att min advokat borde kontaktas för att, i god tid, bjudas möjligheten att ta del av festligheterna. Sagt och gjort, jag kontaktade Dr. A som tydligt signalerade sin förtjusning och samtidigt passade på att berätta om sin utmärkelse för "Bästa hoj på parkeringen" som han tilldelats under det ovan nämnda motorcykelevenemang som även Jerker besökt, tidigare under dagen.
Att han fick just den utmärkelsen beror sannolikt på att han är en alldeles för ödmjuk man för att ställa ut hojen på den "riktiga" utställningen. Hursomhelst gläder det mig att han fick litet uppskattning för sin ovanligt trevliga bruksmotorcykel.

Efter att dom praktiska detaljerna kring kvällen klarats av, återgick jag till mitt parksoffa projekt, och döm av min förvåning när jag, innanför garagedörren, hittade samtliga muttrar till soffan!
Att skruva fast brädorna gick bra och soffan är numer att anse som färdig.

Jerker kom indundrandes på sin HPD 1600cc med en, även för honom, mycket yster uppsyn. Med sig i sin ränsel hade han en halvpanna tvåstjärning Jaloviina, burköl, kyckling och läskedryck. - Allt som krävs för en förtrollande afton plus lite till...
Maten tillreddes under livliga diskussioner och det framkom bl a. att Xylografen fått vandringspokalen "Erik Westerbergs minne" för sin mycket eleganta järnsporre, vilket var honom väl unt.
Trakteringen överträffade förväntningarna med astronomiska mått och alla närvarande nödgades ta ett ögonblick av stillhet för att visa sin vördnad gentemot det gastronomiska geniet och tillika enmansbandet som tillrett det hela - Jerker.
När bordet dukats av var det dags för kaffe och grogg, men först utfördes en liten provsmakning av tvåstjärnigt respektive trestjärningt ädelbrännvin. Provsmakningen var lyckad, även om ingen av provsmakarna kunde känna någon skillnad över huvud taget.
Sammantaget var detta en kväll som förutom glada vänner innehöll en hel del skratt, vilket inte är så konstigt när man samlar ihop ett antal riktiga sprakfålar vid samma bord.
Slutligen vill jag informera om att hela sittningen avlöpte väldigt lugnt och sansat och avslutades i emycket modest tid.

Det blev alltså ingen tid till vare sig till min Triumph, eller till min fastighet, denna Lördag heller... Fan också!

Ett hår av Hin...

Spaghetticigarrer?

Den är mycket trevligare än den ser ut.

Efter en hård kamp är den äntligen färdig.

Jerker blandade, kvällen till ära, med
Amerikansk ingefärsläsk.

Xylografens sporre.