Visar inlägg med etikett folkligt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett folkligt. Visa alla inlägg

tisdag 30 april 2013

Det finns minst en uppenbar anledning att fira.

Dagens datum är starkt förknippat med två viktiga saker, först och främst:
Sveriges Konung, Carl XVI Gustaf, har födelsedag idag.
Vår nuvarande regent är ju, som den normalbegåvade vet, av Bernadotteätt. Att vara av fransk börd är naturligtvis inte lika gloriöst som att vara av Vasaätt, eller än mer gentilt - Folkungaätt; men nu är det som det är och vem är jag att betacka mig angående hyllandet av nationens överhuvud på grund av omständigheter han inte kan rå över?!

Parallellt med Konungens födelsedag har vi dessutom tradition att fira Valborgsmässoafton denna dag.
Valborgsmässoafton är från början en hedninsk tradition som sedemera kommit att förknippas med den Heliga Valborg. Hon helgonförklarades den första Maj år 870.
Att Valborg är de rabiessmittades skyddhelgon vet ju den vakne läsaren redan...

Så dagens val står alltså mellan att fira vår älskade Konung, eller att fira en hednisk/katolsk högtid. - Vilket för övrigt är i princip samma sak.
För egen del blir valet mycket enkelt.

Den lediga morgondagen bjuder som bekant den inskränkte på en dag av klagosång och paramilitär marsch till tonerna av Internationalen. För alla dom som begåvats med öppna ögon kommer kanske morgondagens ledighet att erbjuda kvalitativt och moralstärkande kroppsarbete?
I vilket fall som helst så kommer den stora massan av både etniska svenskar mitt i livet och svenskar som inte befunnit sig i det här landet mer än ett par timmar att förfoga över sin dag på det sätt man tycker verkar lämpligt.
Den paranoide, vita kränkta mannen skulle kanske säga att den nya delen av sossarnas, och naturligtvis kommunisternas, väljarbas sannolikt kommer att ledsaga dom etniskt svenska blindbockarna genom landets stadskärnor under morgondagen?
Ja, vad fan vet jag om det egentligen?

Jag vet dock att fackrörelsen har gjort enormt mycket för arbetarnas villkor i sverige osv, jag vet dessutom att det var ett par år sedan nu...
Socialdemokrati av idag smakar inte alls på samma sätt som den socialdemokrati gemene man serverades i början av 1900-talet.

Hur som helst.
När groggen, den släta koppen kaffe, eller kanske det halstrade svinet, avnjuts under kvällen, så önskar jag att ni, om möjligt, låter tända en kyndel och med blicken fast och stolt drar er till minnes den fröjd som en gång var vardag i den fjällhöga nord. Passa även på att sända en tanke om hälsa och välgång till vår modeste monark och dennes familj.

Eventuella belackare av den svenska monarkin ombedes att inte göra sig besvär. - Ni kommer förr eller senare garanterat att hamna i helvetets svavelosande mörker, väl där kan ni dra det pro-republikanska talet med all sin välljudande retorik för Hin Håle i egen hög person. Jag vill inte besvära de hårt arbetande människor som väljer att besöka mitt kabinett för en stunds avkoppling med ert förbannade dravel!

Slutligen.
"Av Gud Konungen, av Konungen lagen"

onsdag 2 januari 2013

Så vackert men ack så tragiskt.


Härförleden besökte jag en del av den mark som skänktes av familjen Anckarström, till kronan som ett slags "förlåt", efter att Jacob Johan Anckarström erkänt sig skyldig till mordet på Gustav III.
Där fick jag se denna otroligt typiska viloplats för en gravt nikotinberoende människa. - Det är inte alls omöjligt att denne även har någon form av socialt handikapp...
Jag provsatt naturligtvis, men hade tyvärr inte möjlighet att, under ett rasande tempo, suga i mig två till tre Röda Right, alternativt Johnny Glitter utan tuss.
Således var det ingen spektakulär upplevelse, men jag känner ändå att jag vill dela med mig av ett av dom många smultronställen som faktiskt finns i vår närmiljö.
Jag tycker att det känns äkta och det illustrerar den utsatte cigarettrökarens vedermödor på ett bra sätt.
Varsågoda!
Published with Blogger-droid v2.0.6

fredag 16 november 2012

Fredag. Fredag sa jag!

Återigen har vi nått veckodagarnas svar på Ernest Hemingway. - Rejäl, spännande och makalöst charmig...
Jag kommer naturligtvis att njuta den med hjälp av den schuckraste middag, och sannolikt kommer mahognygroggar att användas i syfte att släcka min enorma livstörst vartefter det börjar aftnas.
Men den stora och egentligt viktiga frågan är ju vad allmogen vräker i sig, för att om än blott för ett ögonblick, undgå den av armod tyngda vardagen?
Med en galärslavs tröstlösa, men ändå på hårdnackade envishet kommer jag ständigt att söka sanningen ang detta!
Så! - Låt höra!
Vad dricker ni gyckelbockar?!

lördag 10 november 2012

onsdag 31 oktober 2012

Onsdagsdrink.



Valet föll idag på calvados. Det var ett tag sedan jag hade äran att njuta franska äpplen, men det smakade precis lika bra som jag minns det. - Inihelvete fint alltså!
Dagens tips blir således:
Inför en onsdagsdrinktradition i edra hemman, det kommer garanterat att sprida veckovisa glimtar av sann glädje framöver!
Published with Blogger-droid v2.0.6

fredag 26 oktober 2012

Hör opp!

Efter förra fredagens katastrofala försök att förmå den eventuelle läsaren att dela med sig av såväl levnadssagor från det samtida Sverige som smakfulla groggkombinationer, så uppmanar jag eder återigen att försöka förmå er att bjuda på lite av den oerhörda smakfullhet som sannolikt finns representerad bland den svenska allmogen.
Så!
Vad sysselsätter sig en rejäl karl med en fredagskväll - och framförallt, vad dricker han!?

Eftersom det verkar finnas en hel del godtemplare i läseskaran så mottager jag, kvällen till ära, även alkoholfria alternativ.

onsdag 17 oktober 2012

Med groggen ur tiden...?

Jag påmindes häromdagen om att groggdrickningen som företeelse verkar vara på nedgång inom i stort sett samtliga brukarkategorier.
Medan jag funderade över detta drog jag mig till minnes när jag i somras  fick frågan vad jag drack istället för öl eller vin eftersom dom två sakerna ligger utanför min kostcirkel?
Jag svarade sanningsenligt att jag gärna dricker vatten, mjölk eller kanske ett glas Coca Cola till mat, och vid tillfällen av festkaraktär i blir det mest grogg.
Repliken som kom överraskade mig en smula eftersom hon jag pratade med är en högst "normal" kvinna i 50-års åldern.
- Grogg! Det är ju sånt som mina föräldrar drack när jag var liten, dricker man det fortfarande?!

Med detta i bakhuvudet känns det som att single malten och framförallt rödvinet har flyttat fram positionerna, på ett mycket offensiv sätt, när det kommer till dryckesvalet i en så kallad "sällskapssituation"
Möjligtvis att den högre adeln samt att en och annan gulaschbaron tar sig en Cognac framför den evigt brinnande tusenlappsbrasan i slott och herresäten när aftonen kommer, men hemma hos allmogen är det nog rödvinet som skänker Svensson modet att tala om för vänner och bekanta att han minsann tycker att bensinen är för dyr, eller att avsaknaden av en riktig Post minsann är ett stort samhällsproblem.
Hur det ser ut vid bardiskarna på landets alla dansrestauranger vet jag tyvärr inte då jag inte längre lockas av det sociala spelet. Under den tid jag faktiskt deltog i mer eller mindre publika, sociala sammanhang var det i alla fall en hel del människor som beställde just groggar i olika kombinationer, primärt användes energidryck som groggvirke på den tiden. Numer tycks det, enligt min uppfattning, vara öl, Hooch och drinkar som får dom danslystna ungdomsmänniskorna på humör.
Om man närvarar vid en enklare bjudning eller kanske till och med vid lite massivare festligheter, brukar groggen heller inte vara representerad som ett alternativ till det sedvanliga rödvinet eller ölen.

Om man ponerar att mitt resonemang stämmer och att groggkonsumtionen är på väg ned, vad beror då detta på?
Är det en naturlig följd av att vi likriktas mer och mer med kontinenten, där brännvinet aldrig haft någon större roll i dryckeskulturen. Eller är beror det på att nykterhetsrörelsen, med sina likhetstecken mellan att dricka brännvin och att spendera efterlivet i Den Ondes svavelosande skara, som gjort att den gudsfruktande massan har vänt sig till den jästa formen av lycka istället för till den brända?

Att jag redan när min charmolisms blomma blott var en späd knopp, kände att groggen var en självklarhet i sammanhang där saker som avkoppling, existentiella frågor och glädje är i fokus, kanske inte är representativt för den övriga befolkningen?

Sannolikt hade den numer, i princip, helt utrangerade supen eller Jungfrun, exakt samma funktion i en svunnen tid. Den har ju som bekant förvisats till midsommarafton, julafton och kräftskivan, och den förekommer så gott som aldrig i "vardagslag" eller i ett mindre högtidligt socialt sammanhang.
Kommer groggen att vandra ur tiden på samma sätt som supen? - Styvmoderligt undanskuffad till storhögtider som kanske inte ens existerar om femton år?
Jag misstänker att Bellman, om han hade levt och varit nykter, skulle ha reagerat något starkare på det kulturmord som bortslarvandet av supen innebar, än vad jag reagerar över den potentiella katastrof som en negligering av groggens betydelse som fanbärare för det traditionella umgängesdrinkandet innebär.
Vi har ju groggen att tacka för så otroligt mycket.
Till exempel den sagolikt tydliga symbolen för svensk sommar. - Syrénbersån, skulle inte ha haft en sån genomslagskraft om inte dåtidens herrar sett den som den oas där man, under familjelika förhållanden, kunde vara du och bror med både disponenter och tullvaktmästare på samma gång, allt emedan kavajerna hängdes över stolsryggarna och slipsar lättades på i takt med att groggarna tömdes. Säkert var det en gång i tiden varje ung mans högsta önskan att under fredagskvällen få vara en del av dessa småmysiga tillställningar - även om det säkerligen kunde bli högljutt då och då...

Reflektionen ovan kan ju såklart vara helt utan saklig grund, men jag tycker mig se en trend, som om den skulle visa sig stämma, utgör en stor skamfläck på vårt svenska förplägnadsbanér!
Svenskt Spritgille har i så fall, ytterligare en mycket viktig och helt uppenbar samhällsfunktion att fylla.

Och kom ihåg. - Raka, höga glas. Ingen is. Inga sugrör eller annat tjafs.
Just det!
Märket. Syd 6-11, mest god sikt, tidvis något regn.


tisdag 9 oktober 2012

Känsliga tittare varnas. - Starka bilder!

Om du tillhör den skara människor som ogillar vissa saker utan att ha en rationell syn på det du ogillar, ombedes du härvid att avsluta läsningen av detta blogginlägg omedelbart. - På riktigt alltså!

Om du däremot är en människa som omfamnar nya intryck och uppskattar att, då och då, bjudas på visuell och intellektuell stimuli i form av bilder, alternativt text, som skulle kunna beskrivas som "oväntade". Ja, då är du varmt välkommen att låta din nyfikenhet dra dig vidare in i det Boréska kuriosakabinett som den här bloggen utgör.

Dagens jakt avslutades på ett mycket trevligt sätt, nämligen på så vis att det jaktlag jag är en del av nedlade ett vuxet djur. - Vilket var vår tilldelning.
Därav är årets älgjakt i princip slut och jag får glädjas åt dom två jaktdagar vi fick, två av dom trevligaste jaktdagarna på ganska länge faktiskt... Att det även förekom en hel del kvalitetsrökning krönte alltsammans på ett mycket vackert sätt.
Jag var inte den som hade ynnesten att avlossa det dödande skottet, men jag hade sannolikt en högre puls än den välmeriterade veteranen som sköt.
Skytten hade slutligen vänligheten att ge mig hjärtat, och eftersom ingen annan ville ha tungan så tog jag även den. - Även om det är ett litet pyssel att skära ut den...

Så!
Det var det om jakt. Nu ska jag, eftersom jag ser mig själv som en av folkbildningens absolut största kämpar, bjuda på just detta. - Ett litet uns folkbildning alltså.
Dagens ämne är biologi och på tapeten står alces alces alces - Alltså den skandinaviska älgen.
Nedan förevisas bilder föreställande:
1 - Huvudet på en död älgko - En s.k. "gallko".
2 - Ett älghjärta.
3 - En man med en väldigt oproportionerlig tunga. - Dvs en s.k. "vanställd" människa.
4 - Ytterligare en bild på en död gallko.

Om någon skulle känna igen mannen på bilden så kan det bero på att han tidigare var en del av en kringresande varité.

1.

2.

3.
4.



Minneslucka.


Att nikotinanvändning och bra minne skulle höra ihop ser jag som osannolikt eftersom cigarren glömdes idag.
Jag får därför ännu större anledning att, ännu en gång, lovsjunga min kompis Greve Gilbert Hamilton - som alltid har en självklar plats i ränseln.
Jakten känns tyvärr inte riktigt lika glamourös utan cigarr, men det kan ju som bekant inte vara glamouröst jämt...

fredag 10 augusti 2012

Vill vara Bud Ekins eller Gösta Bohman. - Är Bo Rappne... Antiklimax!

Så, äntligen har mitt kött fått komma till kvällslig ro, även om det mentala, som sammantaget är mer likt  Kiviks marknad än nåt annat, går på full mutter... Jag börjar ledsna på att alltid grubbla på sånt som är oomkullrunkeliga fakta - att nutid är sämst och sånt. Undrar om en lobotomering kan befria mig från detta ok och göra mig till en i SAP´s lojala skara av "icke facklärda arbetare"?
Varför kan inte hjärnan koka av amorösa villfarelser istället?!
Hursomhelst!
Den dag som i den otvättade och girigt dreglande folkmunnen ibland kallas för "lillsöndag" - Dvs den dag som råder - skulle egentligen ha avnjutits med att bygga lite på Trajjan till tonerna av både Svensk och Amerikansk punkrock, lite religiös 40-tals country och säkerligen några jamaicanska guldkorn från 60-talet. Men istället blev det helt om och jag togs lite på sängen av ett rabattbygge.
Att transportera det nödvändiga materialet till den valda platsen, samt att sammanfoga dessa bitar på ett vettigt sätt, var inte gjort under ett swinblink. Det tog faktiskt hela dagen i anspråk. - Att efterarbetet kommer att ta ännu längre tid ser jag, med mina realistpessimistögon, som en nattsvart självklarhet.
Efter att rabatten deklarerades av byggherren/beställaren, som färdig och utan anmärkning, var det dax för sedvanlig undfägnad.

Jag tog mig senare friheten att gå över till min granne för en s.k. "överraskningsvisitation" - Allt var naturligtvis i sin ordning så istället för att komma med anmärkningar, kunde jag bida min tid med att titta lite på spår av svunna tiders tillverkningsindustri i dom skrothögar som ska lämna advokatens ägor under morgondagen.(Fan vad fint och gediget dom gjorde saker förr.) - Skrothandlare Plund har förnämt deklarerat att han, under fredagens tidiga timmar, kommer att förära grannfastigheten med en liten visit av förvärvskaraktär istället för den sedvanliga förmiddagssupen...

Som detta inlägg gör gällande i sitt första stycke har jag alltså avvecklat allt vad arbete belangar och ligger nu i min fållbänk med en sjusärdeles mustig pris matsnus i truten och en lättgrogg på enstjärnig Jaloviina och Sthlms Cola ståendes på bordet. Egentligen borde jag vara in i helvete nöjd med dagens åstadkommanden, men den krypande och så otroligt välbekanta olustkänslan av att det hade gått att krama ur mer produktivitet ur dagen om jag inte hade varit så förbannat lat, ligger som ett fuktigt vadmalsstycke över hela mig. Jag undrar om lobotomering hjälper mot den känslan också?
Btw så gråter jag lite till Cookies And Beans också...Vackert, vackert.

Slutligen. Eftersom både Holmen och Jerker har, med mycket stor inlevelse och glädje, talat sig varma ang folkliga och halvsuspekta fordon,  så kommer jag att raljera lite kring det tidiga 40-talets hetaste fortskaffningsmedel - Cykelbilen.
Cykelbilen tog ju, som alla minns, Sverige med storm under det förbud mot privatbilism som infördes 1939. En uppsjö av modeller presenterades, varenda litet snickeri med självaktning hade en modell som skulle få den transporttörstande massan att beställa ritningar, eller ännu hellre en färdig Cykelbil. Några exempel på modeller följer nedan. - Utan inbördes ordning dock.

1. Pedobilen. - Konstruerad av Ing. Hans Axelsson. Enl. uppgift den mest populära cykelbilen och som dessutom vann Teknik för allas tävling "Bästa cykelbilskonstruktion" 1941 -  Namnet kanske hade varit ett annat om den konstruerats idag, även om namnet är rätt och riktigt har det kanske en klang som gör att man inte blir skitsugen på att tjacka upp sig på ett exemplar av produkten.
2.  Raketen.
3. Velobilen
4. Exon - En populär "bil" i racingsammanhang. Fabriken grundatd av bröderna Alv och Erik Eriksson.
5. Rej - Kunde även användas som tält!?
6. Cyklon
7. Fantom - Lanserades 1944 av Hobbyförlaget som "Den nya folkbilen" Fantom blev dock aldrig nån succé, anledningen ska ha varit att ritningarna var så pass bristfälliga att det krävdes mer än vanlig "händighet" för att få ihop bitarna, men för 4.50sek fick man ritning och arbetsbeskrivning hem i brevlådan och så sent som 1991 fanns det möjlighet att köpa alltsammans från Hobbex.
Fantom är den mest kända cykelbilen som ingen sett på riktigt - Lite av Cykelbilens svar på Jesus.

Som alla naturligtvis förstår så kom ju så småningom 1950-talet stormandes, med en privatekonomi som tillät den svenske knegaren att köpa riktig bil, (riktig och riktig - dom flesta köpte väl en Opel eller en Folkvagn) och tuggade i sig hela cykelbilseran som en munsbit, samt bajsade ut den på en övergiven landsväg utanför Landskrona. Sedan dess har ingen ens känt lukten av vare sig Masonit, Exon eller Alv Erikssons imperium. - Det är iofs inte så konstigt eftersom att jag antar att liggfaktorn i cykelbilsvängen var totalt obefintlig, medan liggfaktorn bland råbarkade raggare i riktigbilsvängen sannolikt var skyhög.
Cykelbil! - Vilket jävla skit! Ta på er en Cardigans eller Duffel eller vafan ni nu har på er, rejäla skodon och ett par varmfodrade kukbyxor samt handskar, så duger ju den gamla intrampade gubbjonnen precis lika bra! Eller ännu bättre - köp en Buick 1960 2dr ht, så kan ni sitta och köra med bar överkropp och uppknäppta LEE jeans samt kedjeröka Carmencita - mitt i vintern om ni vill. Allt detta plus att farkosten, på ett enkelt sätt, kan utrustas med speldosa. När det behövs häller man bara i fossilt bränsle och knallar vidare.



Mmmm, nitat...

Jag tänkte borra ut nitarna och spara fästet men jag insåg att
jag har nog med "vackra saker" och således sket jag i det.

En mycket trevlig cylinderklippare. - Motorn saknas dock.

En livsstil.

Rabattjobb
Rabattjobb
Det är nte ofta man får äran att läsa ett ord med prefixet "Pedo"
och ordet "Lyx" i samma mening.

Var mans egendom!?
 
 


Bröder, Kompisar eller...?




Min personliga uppfattning, vad det gäller Fantom´s
existensiella problem, är att designen helt enkelt var för ball
för cykelbilsfolket som hellre ville ha en dåtida Ford Ka med
bendrift och masonitkaross.


Tävling på Östermalm 1942.







onsdag 8 augusti 2012

Den slutgiltiga presentationen av fakta i ämnet Masonit alt. Masonite

Att ämnet masonit låg så många så varmt om hjärtat kunde man inte tro...
För att räta ut eventuella, kvarvarande frågetecken kring detta har jag tagit hjälp av min gode vän "Masonite Jerker" som skickade mig en redogörelse för masonitens uppkomst. - Pga den gentila gest han visat, fattar jag min Vegamössa hårt i hand och böjer min ledbrutna lekamen i en omänskligt djup bugning som ett bevis på den vördnad jag känner inför den aura av unicitet som Jerker utstrålar, dessutom på ett så oerhört ödmjukt sätt.
Håll till godo och låt nu ämnet få dö i frid. - Så länge ingen, mot alla odds, skulle sitta inne på information ang. det fantastiska masonitfordonet Pedomobilen, då mottages denna naturligtvis tacksamt.