Med groggen ur tiden...?

Jag påmindes häromdagen om att groggdrickningen som företeelse verkar vara på nedgång inom i stort sett samtliga brukarkategorier.
Medan jag funderade över detta drog jag mig till minnes när jag i somras  fick frågan vad jag drack istället för öl eller vin eftersom dom två sakerna ligger utanför min kostcirkel?
Jag svarade sanningsenligt att jag gärna dricker vatten, mjölk eller kanske ett glas Coca Cola till mat, och vid tillfällen av festkaraktär i blir det mest grogg.
Repliken som kom överraskade mig en smula eftersom hon jag pratade med är en högst "normal" kvinna i 50-års åldern.
- Grogg! Det är ju sånt som mina föräldrar drack när jag var liten, dricker man det fortfarande?!

Med detta i bakhuvudet känns det som att single malten och framförallt rödvinet har flyttat fram positionerna, på ett mycket offensiv sätt, när det kommer till dryckesvalet i en så kallad "sällskapssituation"
Möjligtvis att den högre adeln samt att en och annan gulaschbaron tar sig en Cognac framför den evigt brinnande tusenlappsbrasan i slott och herresäten när aftonen kommer, men hemma hos allmogen är det nog rödvinet som skänker Svensson modet att tala om för vänner och bekanta att han minsann tycker att bensinen är för dyr, eller att avsaknaden av en riktig Post minsann är ett stort samhällsproblem.
Hur det ser ut vid bardiskarna på landets alla dansrestauranger vet jag tyvärr inte då jag inte längre lockas av det sociala spelet. Under den tid jag faktiskt deltog i mer eller mindre publika, sociala sammanhang var det i alla fall en hel del människor som beställde just groggar i olika kombinationer, primärt användes energidryck som groggvirke på den tiden. Numer tycks det, enligt min uppfattning, vara öl, Hooch och drinkar som får dom danslystna ungdomsmänniskorna på humör.
Om man närvarar vid en enklare bjudning eller kanske till och med vid lite massivare festligheter, brukar groggen heller inte vara representerad som ett alternativ till det sedvanliga rödvinet eller ölen.

Om man ponerar att mitt resonemang stämmer och att groggkonsumtionen är på väg ned, vad beror då detta på?
Är det en naturlig följd av att vi likriktas mer och mer med kontinenten, där brännvinet aldrig haft någon större roll i dryckeskulturen. Eller är beror det på att nykterhetsrörelsen, med sina likhetstecken mellan att dricka brännvin och att spendera efterlivet i Den Ondes svavelosande skara, som gjort att den gudsfruktande massan har vänt sig till den jästa formen av lycka istället för till den brända?

Att jag redan när min charmolisms blomma blott var en späd knopp, kände att groggen var en självklarhet i sammanhang där saker som avkoppling, existentiella frågor och glädje är i fokus, kanske inte är representativt för den övriga befolkningen?

Sannolikt hade den numer, i princip, helt utrangerade supen eller Jungfrun, exakt samma funktion i en svunnen tid. Den har ju som bekant förvisats till midsommarafton, julafton och kräftskivan, och den förekommer så gott som aldrig i "vardagslag" eller i ett mindre högtidligt socialt sammanhang.
Kommer groggen att vandra ur tiden på samma sätt som supen? - Styvmoderligt undanskuffad till storhögtider som kanske inte ens existerar om femton år?
Jag misstänker att Bellman, om han hade levt och varit nykter, skulle ha reagerat något starkare på det kulturmord som bortslarvandet av supen innebar, än vad jag reagerar över den potentiella katastrof som en negligering av groggens betydelse som fanbärare för det traditionella umgängesdrinkandet innebär.
Vi har ju groggen att tacka för så otroligt mycket.
Till exempel den sagolikt tydliga symbolen för svensk sommar. - Syrénbersån, skulle inte ha haft en sån genomslagskraft om inte dåtidens herrar sett den som den oas där man, under familjelika förhållanden, kunde vara du och bror med både disponenter och tullvaktmästare på samma gång, allt emedan kavajerna hängdes över stolsryggarna och slipsar lättades på i takt med att groggarna tömdes. Säkert var det en gång i tiden varje ung mans högsta önskan att under fredagskvällen få vara en del av dessa småmysiga tillställningar - även om det säkerligen kunde bli högljutt då och då...

Reflektionen ovan kan ju såklart vara helt utan saklig grund, men jag tycker mig se en trend, som om den skulle visa sig stämma, utgör en stor skamfläck på vårt svenska förplägnadsbanér!
Svenskt Spritgille har i så fall, ytterligare en mycket viktig och helt uppenbar samhällsfunktion att fylla.

Och kom ihåg. - Raka, höga glas. Ingen is. Inga sugrör eller annat tjafs.
Just det!
Märket. Syd 6-11, mest god sikt, tidvis något regn.

Kulturgärning? - Utkast II...

Verksamhetsbeskrivning för Svenskt Spritgille.

Svenskt Spritgille ska, när medlemmarna fylkas, fokusera på att tillgodogöra sig den för tillfället aktuella spritsorten på alla dom sätt den traditionellt avnjutits under årens lopp. Om utrymme finns, skall även mer moderna varianter på den aktuella drycken utvärderas - dock under ordnade former.
Andemeningen i det ovanstående är att lika stor vikt läggs vid detaljerna runt själva drycken och drickandet, detaljer som kan utgöras av te.x rätt glas, rätt mat, rätt rökverk, rätt klockslag osv.

Självfallet skall hänsyn tas till lokala skillnader, likväl som till generationsskillnader. Det skall även ges utrymme till den experimentlusta och uppfinningsrikedom som i det närmaste definierar människan. detta måste naturligtvis ske inom ramen för gillets syfte - att använda sprit på ett korrekt och gemytligt sätt.

Begränsningar som avser inmundigad mängd eller annat som, av medlemmarna, kan upplevas som ett hinder för den eftersträvade utvärderingen, skall inte finnas annat än om gillets medlemmar har tagit beslut om detta i konsensus.

Beslut om vilken sprit som gillet skall hänge sig åt vid respektive gille kommer att beredas genom förslagsgivning. Vilket förslag som kommer att bli föremål för granskning vid nästföljande symposium kommer i slutet av varje gille att avgöras genom resonemang. Även dessa beslut skall tas i konsensus.
Ovanstående tillvägagångssätt är praxis gällande alla beslut som Svenskt Spritgille ska fatta. - Röstning eller andra metoder är inte aktuellt i och med att allt skall ske i konsensus.

Den spritsort som vid respektive tillfälle är representerad skall vara den allenarådande rusdrycken närvarande.- Om inte aktuell spritsort kräver sällskap av te.x pilsner eller, vid s.k. drinkblandning, annan spritsort.

Om det under ett gille skulle förekomma sprit som på ett eller annat sätt inte uppfyller rådande krav på laglighet, skall gillet naturligtvis hantera detta med den diskretion och fingertoppskänsla som situationen kräver och inte låta moraliska aspekter sätta käppar i hjulet för gillets egentliga uppdrag.

Gillet skall, vid dess sammansättning/utfyllnad av tomma stolar, ha som ambition att i mesta möjliga mån, blanda personer ur olika samhällsklasser, med olika bakgrund och med olika politiska idéer. - Allt för att få en så mångfacetterad grundförutsättning som möjligt inför dess uppdrag, samt att göra konsensusresonemangen mer intressanta.

Genusperspektiv/HBTQ problematik skall inte ges någon plats överhuvudtaget i Svenskt Spritgille.



Någonstans åt det hållet, men kom ihåg - det är bara ett utkast.

Kulturgärning? - Ett utkast...

Med anledning av mitt tidigare inlägg om ett eventuellt spritgille så har jag kommit fram till följande utkast.
Svenskt Spritgille skall verka för:

1.
Att säkerställa och uppmuntra till återväxt av människor som hänger sig åt att dricka, informera, och på andra relevanta sätt, jobba för att rädda utrotningshotade stark och lättspritdrycker som besitter ett stort kulturellt, nostalgiskt och/eller allmänbildande värde.

2.
Att på ett värdigt sätt bekämpa den globala nykterhetsrörelsen och det utbredda otraditionella slentriandrickandet.

3.
Att genom folkbildning påverka nationen mot en större förståelse och en större respekt för Systembolagets nödvändiga monopol.

4.
Att arbeta för alkoholens ställning som det allenarådande rusmedlet.

5.
Att uppmuntra bildandet av lokala gillen och gillen med inriktning på lokalproducerad sprit som uppfyller kriterierna under punkt 1.

Sannerligen kommer fler punkter och inte minst förhållningsregler att tillkomma - och ska jag vara ärlig så tycker jag att utkastet känns alldeles för ungdomligt, och har en fräschör som som inte riktigt ger den tyngd åt stadgarna som jag vill göra gällande.
Det kanske vore sunt att remittera alltsammans ett varv till...?