Det är ju inte "Flickan från backafall" precis, men det kan uppenbarligen vara vackert ändå...

Häromdagen viskades det ju lite i kulisserna om POSA-förgasare...
Eftersom jag har en fetisch för den typen av bensin/luft blandare också, så tänkte jag att jag skulle leta på mina exemplar.
Som vanligt hade jag stor nytta av mitt omänskliga ordningssinne och jag hittade naturligtvis mitt byte ganska direkt.

Jag bjuder er, dagen till ära, amerikansk ingenjörskonst när den är som allra bäst.
Varsågoda.

Djävulskt intressant.

Lördagen har bjudit på träning i att flytta en jordhög från A till B.
Det är verkligen inte, vare sig vilsamt eller särskilt roligt men det är mycket intressant!
Även om det, som alltid, är en makalöst rar upplevelse att få uppleva känslan av att sätta skyffeln i den absolut prima myllan, så är det inte utan att man blir lite halvgrinig efter ett tag.
När halvgrinigheten slog till passade jag på att ta en Antico, och i samma veva öppnade sig himlen och bjöd på en ordentlig rotväta.
Således ingen mer jordskottning idag, jag undrar vad jag ska ta mig för nu?

Published with Blogger-droid v2.0.6

Likt en fågel Fenix reste den sig ur askan. - Pånyttfödd.

Jag tog en liten promenad i min dator under förmiddagen och där hittade jag ett par bilder som jag fann underhållande - På ett rent psykologiskt plan dock...
Såhär i efterhand skulle man kanske, med en aning nyktrare syn på saken, kunna konstatera att utgångsmaterialet inte är en optimal start på ett projekt, men samtidigt är det ju övertydligt att det finns ohälsosamt mycket potential i grejerna.

Magnum.

Om jag inte hade haft andra projekt som krävt min uppmärksamhet så hade jag nog hängett mig åt att snida ihop en så flott apparat som den på bilden.
Att det är en schucker puffra är väl tvivelsutan?

Hör opp gyckelbockar!

Äntligen har den kommit!
Den enda dagen som är värd att leva - Fredagen!
Den dag som får den charmoliserade att omges av en extravagant aura där han, likt dagsländan, skiner opp för en enda dag...
Så njut nu, imorgon är allt över.

Är du kort i tanken? - Jag vill isåfall erbjuda dig global diktatur.

Efter att idag, ytterligare en gång i raden, ha retat upp mig nåt djävulskt på den till synes aldrig sinande floden av undermåliga produkter som, helt utan vare sig takt eller ton, pumpas ut på den svenska marknaden. - Och säkerligen alla andra marknader i världen också...?
Att detta dessutom sker med, som det verkar, hela världens goda vilja, är så långt bortom den rådande logiken som det över huvud taget är möjligt.

Vårt samhälle och dom "folkvalda", gör ju gällande att en av samtidens och framtidens stora frågor är miljöfrågan. Det finns ju inte ett enda parti som inte försöker plocka poäng på att te.x bespotta den amerikanska administrationen för ett icke undertecknade Kyotoavtal osv.
Dom två största organen för "utomparlamentarisk demokrati" står naturligtvis ju allra längst fram i den bespottande skaran.
OM vi nu ponerar att alla våra partier, med samstämd hals, ropar efter ett konkret grepp att förmildra det pågående styckmordet på vår miljö (och ja, jag vet att vad vi i vårt lilla kungadöme varken gör från eller till vad det gäller den totala belastningen på miljön, även om vi skulle upphöra med all industri och återgå till exakt samma levnadssätt som vi hade på medeltiden, men eftersom jag vill påvisa en poäng så använder jag Sverige som exempel.) varför tillåter man då den typen av produktion/import jag nämner inledningsvis?

Hur kan man tillåta att det finns butiker där alla saker i sortimentet kostar tio kronor? - "Rajt Prajs" eller andra klatschiga butiksnamn är inte ovanliga.
Hur kan man tillåta att det importeras containervis med sopor varje timme, som sedan ska becknas i allsköns "lågprisaffärer" till Kreti och Pletis stora glädje?
Varför lagstiftar man inte om hur stor miljöpåverkan en produkt får ha under hela sin livstid och straffskattar ut dom produkter som i princip inte har någon annan funktion än att belasta miljön å det grövsta?
Det finns massor med lösningar på just det här problemet, om någon bara skulle vilja ta frågan på det allvar den förtjänar.

Allt snack om fri konkurrens och en fri marknad är i sig någonting mycket bra, men problem uppstår när man konkurrerar på så extremt olika villkor. Med det menar jag att det blir snett när te.x ett tyskt eller svenskt företag som tillverkar en kvalitetsprodukt, ska konkurrera om Kreti och Pletis pengar med ett Kinesiskt företag som även dom tillverkar samma produkt, men med en kvalitet som är i det närmsta jämförbar med mänsklig avföring.
Anledningen till att det blir snett är att Kreti och Pleti tänker endast med plånboken. (jfr. att visa bilder tagna i en facilitet för grisuppfödning i Sverige, kontra bilder tagna i en dansk dito, för att sedan fråga publiken om viket kött dom anser vara vettigast att köpa. - Alla svarar att man helst köper/äter svenskt fläsk, men när man står i butiken så tar man den danska filén därför att den är tio kronor billigare än den svenska, och därmed är djurens och dom svenska böndernas situation är helt plötsligt bortblåst ur det Svenssonska sinnet.)
Eftersom tanken, i regel, inte sträcker sig längre än till hur många dagar det är kvar till nästa lön, så är det ju inte aktuellt att tro att dessa människor skulle kunna frammana någon form av längre perspektiv på sina inköp. Man skulle kunna påstå att det är en fruktansvärd brist på förmåga att förstå basala saker som "orsak och verkan" eller "handling och konsekvens" om man så vill.
Av någon underlig anledning så tror folk att det är en födslorätt att ha en fyrhjuling eller en scooter eller en TV i varje rum eller vad fan det nu kan vara i kapitalvaruväg.

Om vi tar ett exempel.
En s.k. fyrhjuling skall inhandlas.
Vi börjar med dom två olika argument som förekommer.

Alt.1. -Jag ska nog köpa en kvalitetsmaskin eftersom jag är i behov av en bra och hållbar fyrhjuling som det går att laga osv.

Alt.2. - Man kan ju köpa fyra "kinapuffar" för samma pengar som jag får lägga för en Honda! (En "kinapuff" behöver inte nödvändigtvis vara tillverkad i Kina...)

Nästa pilsner...
Miljöpåverkan.

Alt.1. Kvalitetsmaskinen tillverkas av bra komponenter i ett land som sannolikt har lagar som reglerar te.x utsläpp och arbetsmiljö, detta för att produkten skall vara av god kvalitet och fortsätta jobba för produktens goda namn. Den fraktas till generalagenten i försäljningslandet och säljs där till en återförsäljare och sedan till slutkund. Väl hos slutkund kan maskinen brukas i det syfte den är tänkt under lång tid, eventuella reservdelar tillhandahålls av återförsäljare alt. generalagenten. När maskinen väl har gjort sitt så säljs eller skrotas den.

Alt.2. "Kinapuffen" tillverkas av komponenter som sannolikt håller en undermålig kvalitet, i ett land som kanske inte ens har hört talas om vare sig utsläpp eller arbetsmiljö och därför gör på det absolut billigaste sätt i båda dom fallen, allt detta för att produkten ska uppfylla det enda viktiga kriteriet - att vara billig till slutkund. Den transporteras och säljs till slutkund på samma sätt som det första alternativet, väl hos slutkund kommer maskinen att ha ett betydligt kortare liv eftersom den är tillverkad med fokus på att den ska vara billig. När maskinen ger upp så skrotas den.

Den stora skillnaden mellan dessa två alternativ är att livscykeln för alternativ 2 är en tiondel av Alternativ 1.
Således kommer alternativ 2 att påverka vår miljö 900% mer än alternativ 1.

Den enda vägen att gå, att ta bort undermåliga saker från marknaden med alla dom medel som står till buds.
Det blir tyvärr en omöjlig uppgift med den rådande världsordning vi har idag eftersom konsumtionen är det enda som håller den globala utvecklingen uppe - Tyvärr har det ingen som helst betydelse om det är kvalitet eller sopor som konsumeras.
För att komma till rätta med det här problemet, tillika många andra globala problem är att, under en 20års period, tillsätta en global diktator som har hela världens bästa för sina ögon och inte som det är idag - att varje regering tillser sin egen agenda av den ena eller den andra anledningen..
Denne diktator skulle kunna göra dom förändringar som krävs för att den globala situationen ska förbättras. - En detalj som alla nuvarande statschefer skiter totalt i eftersom dom inte är intresserade av någonting annat än att just deras land blir en livskraftig och blomstrande ekonomi, alternativt ett land som tror att alla andra länder tycker att man är duktig därför att man verkligen tillämpar solidaritet i praktiken, allt emedan dom andra länderna skrattar sig harmynta bakom dess rygg i sann skadeglädje.

Som den eventuelle läsaren säkert förstår så begriper jag naturligtvis att min tes är helt omöjlig att genomföra, mestadels pga att dom få människor som skulle kunna axla en uppgift av den kalibern inte är intresserade av det - antagligen för att dom är övertygade demokrater och äcklas av tanken på att upprätta en världsdiktatur, även om det skulle resultera i att planeten och folks medvetande skulle genomgå en radikal förändring till det bättre under den tiden...
Dom som skulle vilja ha jobbet är sannolikt dom som är minst lämpade till det, te.x Jan Myrdal, Michael Moore eller nån annan pompös jävel.

Slutligen vill jag klargöra att jag är väldigt långt ifrån en miljökämpe, samt att denna reflektion är sprungen ur en, av begynnande avsky för den mänskliga arten, något solkig spegel.

Skapligt kristen bild...

Ibland behövs det lite rutin, lite tur och lite magi.

Min gode vän Jerker har under en längre tid haft problem med att hans motorcykel inte låter rent, den går hur rent och  fint som helst och det är ingenting som inte klaffar rent mekaniskt.
Ljudet har Jerker dock tyckt varit lite av ett aber hela tiden och därför har hans fokus legat på att få till det orena ljudet.
Döm av min förvåning när jag tidigare idag möttes av glädjebeskedet att hans problem numer är historia.
Ibland är allt som behövs lite rutin, lite tur och lite magi...

Den här flaskan är ovärderlig, i ordets sanna betydelse!

En sjusärdeles praktfull, gravitationsmatad, venturidroppare.

Min fetisch för den gamla legenden Wal Phillips´ alster har idag fört mig till ytterligare en utpost i sinnessvaghetens ödemark.
jag kunde som vanligt inte motstå charmen hos en såpass uppenbart gentil tingest, i det här fallet en tredje generationens Wal Phillips Injector.
Jag vet att jag sannolikt inte kommer att ha användning för den och att det därför är ett vansinnigt märkligt inköp, men å andra sidan har jag en massa andra saker som jag heller inte använder, och som är betydligt mindre tilltalande...

Hur som helst, varsågoda.

En bild på konstruktören.

Vad gör man när orken tryter?

Att alla dom nymodigheter som drabbar vårt samhälle, på samma sätt som Farao´s Egypten drabbades av dom ur Herrens vrede och genom Mose framkallade gräshoppor som östanvinden bar med sig, kan ta knäcken på även den starkaste av oss trälar är numer inte någonting annat än ett absolut faktum.

Det är datorer, dokument, elektroniska dokument, rutiner, checklistor, online det ena än det andra, CV´n, dokumentation, kvalitetsavdelningar osv osv...

Nuförtiden är det inte viktigt om ehuruvida ett problem löses eller inte - det viktiga är att alla inblandade följer alla jävla dokument och rutiner och instruktioner som finns rörande ämnet. I regel är dessutom alla dessa dokument skrivna av människor som i många fall inte ens har fullgod kunskap i ämnet.
Ibland undrar man stilla om själva poängen med allt är att saker ska bli så fruktansvärt invecklat så att man till slut inte behöver en normal tänkande människa till att utföra saker och ting, då det som definierar människan, Dvs förmågan att ta egna initiativ samt att ställa sig kritisk till saker som av erfarenhet upplevs som att inte vara korrekta, är oviktigt.
Som om den ultimata lösningen skulle vara att en utbildning i läsförståelse är allt som är viktigt för en framtida karriär i det bizarra och lerfotade system vi känner som arbetslivet.

Att svunna tiders yrkesheder någonsin kommer att få sin forna glans tillbaka ser jag som högst osannolikt, eftersom det blir mer och mer fjanterier inblandat i alla yrken, i princip oavsett vilken bransch man talar om. Naturligtvis drabbas vissa branscher hårdare än andra...

Som grädde på moset hälls det dessutom en hel del skenheliga miljö och kvalitetspolicys som gör hela systemet än mer tungrott och än mer ineffektivt.
Själva kärnan i ordet kvalitet slaktades och drog sina sista andetag på kvalitetscertifieringens altare innan den senare, vanvördigt flåddes, i ett kontorslandskap inför dom, av Mammon förblindade administratörernas jubel och segerdans till kvartalsrapportens ära.
Att saker skulle vara bättre eller ens bra, därför att den tillverkande enheten har tio pärmar med instruktioner och rutiner gällande kvalitet, undanstoppade på kvalitetsansvariges kontor där den, likt en leprechaun, vaktar sin värdefulla skatt - livligt påhejad av en mellanchef med en Hermodskurs i ryggsäcken samt en executive board bestående av människor som inte ens har sett kroppsarbete i drömmarnas värld...

Fy fan att man inte har mer stake - eller ska man kanske säga mindre ansvar? Då skulle man ju tacka för sig och göra nåt som var så långt ifrån denna illusion av ett fungerande samhälle som möjligt. Bäst av allt vore om man dessutom befriades från all form av mänsklig kontakt som inte är självvald.

Tänk att en Juninatt sitta vid kolmilan med en snugga mellan tänderna, att sitta i mossan och förundras över det silver som månen sprider under slån och gran. Att veta att den uppgift man begåvats med är att tillse att milan är tät och att den inte börjar brinna. - Inga system, inga dokument och framför allt inga datorer med aderton olika mjukvaror till milan.
Eller kanske fyrvaktmästare - att sköta sina åtaganden i fyren med den noggrannhet som endast går att finna hos en "levande" människa, allt emedan man bjuds in att bevittna det fantastiska skådespel naturen har att erbjuda med sina cykliska växlingar, utan att kvalitetsansvarige har en åsikt om hur fyren ska skötas. - Vilket vore överflödigt eftersom fyrvaktmästaren är där i egenskap av sakkunnig.

Ja, vafan vet jag, att det är lätt att sitta med backspegeln i handen och låta sig förföras av fornstora dagar är tvivelsutan en lättfattlig sak, på samma sätt som det är simpelt att stå mitt i östanvinden och hålögt betrakta gräshoppornas besättande av samtiden som något osunt.
Den stora frågan som gnager en torpare är om det, i Svea rike, finns te.x en timmerman eller en sjöman som har lyckats skona sin mentala boning från tankar av nostalgisk eller fantomnostalgisk karaktär efter att deras värv förändrats i sina grundvalar...? Och i så fall, hur gör dom?

Två sidor av Småland.

Under ett ångestladdat arbetspass tidigare idag kom jag att tänka på en mycket god vän till mig, och tillika en av Smålands absoluta giganter inom såväl svetsning som den alltid lika aktuella konstform vi lekmän känner som raggning. Anledningen till att mina tankar vandrade iväg till just honom beror på att han är en riktig gyckelbock som ofta tillser att man blir på ett strålande humör, delvis pga sin begåvning för så kallad "munhuggning"...
Hur som helst så har han nyligen pyntat sin kropp på ett sätt som, varje gång jag tänker på det, gör mitt sinne mycket livat.
När nämnde man cirkulerade i min hjärna mindes jag också att Vaggeryd, där min gode vän är hemmahörande, minsann har ett vagnshjul i sitt kommunvapen.
Vagnshjulet är ju, som jag verkligen hoppas att den eventuelle läsaren har fullgod kunskap om, det s.k. "Resandefolkets" symbol. - Oavsett vad kommunen själva eller andra självutnämnda symbolexperter säger...

Det ovanstående tar mig osökt in på den s.k. "Tattarfrågan" och Resandefolket (Jag kommer från nu att skriva tattare, men absolut  inte för att skymfa eventuella läsare med resandeblod, utan av den anledningen att det är enklare att skriva tattare än resandefolk.) och berättelsen om dom världsberömda Tattarkravallerna i Jönköping 1948 - Kravaller som resulterade i att tattare, än i denna dag ,lever med sitt ursprung nedpackat långt ner i sin sociala Amerikakoffert.

Alltså...

Tiden runt midsommaraftonen 1948 skakades Jönköping av att en regelrätt lynchmob vars två ledare lyckats hetsa upp folkmassan så till den milda grad att den i princip löpte amok i stadsdelen Öster i allmänhet, och Kålgårdsområdet i synnerhet - det för att detta område till största delen befolkades av tattare - där attackerade man i stort sett alla som misstänktes tillhöra tattarsläktet.
Dom två som ansågs bära ansvaret för upploppet var två lastbilschaufförer som senare dömdes till fängelsestraff.

Ehuruvida min vän hyser agg mot dessa lastbilschaufförer eller inte är höljt i dunkel men jag har aldrig hört honom yppa att han skulle vara Dinglare, men man vet ju aldrig. - Möjligtvis är han fortfarande spak efter Tattarkravallerna -48 och därför medvetet döljer sin historia...

Slutligen vill jag bara påstå att man kan säga mycket om Småland, men att det är dinglarmark är ju ett oomkullrunkeligt faktum.
Det kan ju i alla fall inte vara en slump att Målle Lindberg, "Zigenarpredikanten" är född i Nässjö...?

Vaggeryds hyllning till dom människor som byggde
upp kommunen till vad den är i dag.

Vaggeryds kommunvapen.

Dinglare eller inte. - Så jävla bra!

Extraordinärt hög fidelitet!

Eftersom jag är en tvättäkta connoisseur när det kommer till den rena njutningen det trots allt innebär att låta både kropp och själ fyllas av den ur speldosan sprungna musiken, så nöjer jag mig inte med annat än perfektion.
När jag i morse lät den nykonstruerade förstärkaren lägga sitt ejderdunstäcke av klanger över mig, slog det mig. -  Det saknades något!
Ljudet var alldeles för platt och könlöst - Lite som känslan som infinner sig när man ber någon annan att köpa snus åt en och så köper dom portionssnus för att dom utgick ifrån att alla moderna snusare snusar portionssnus. - Man kan inte bli besviken pga att personen visat god ton genom att hjälpa en kamrat i nöd, men man är heller inte helt nöjd...
Som gammal i spelet har jag ju jobbat upp något av en fetisch för perfekt ljud och detta var inte perfekt. Jag behövde ett mer komplett register, inte bara rätt klang, utan också ett fylligare ljud.
Med min gedigna bakgrund som orgelbyggare, var det ju bara en fråga om lust och det hade jag ju! Därmed var beslutet fattat för att, med varm och försiktig hand, genomföra lite modifieringar på dosan i min jakt på representativt ljud.
Trattar rullades, falsades och löddes, oxid togs hastigt och oengagerat bort och diverse "icke användbara" lösningar testades fram och tillbaka.
Det resulterade i en ny, uppdaterad, version på speldosan. - Speldosa Ver. 2

Luta er tillbaka och ta gärna fram nåt lite finare att dricka och tänd gärna en cigarr innan ni klickar på länken.

Skillnad som natt och dag mot den tidigare versionen.

Säger en kronrutten t-tröja mer än tusen ord...?

Under dagen har Ljuset i mitt liv påbörjat förvandlingen av vårt hemman (primärt har fokus lagts på dom yttre domänerna) från att uppfattas som ett eklatant zigenarläger till ett representativt boställe för en societetsfamilj.
Mitt under städens och plockningens flit, hittade hon en tröja under en hittills odaterad hög med bråte. Tröjan var minst sagt skamfilad och när hon visade mig den så kunde jag inte tänka på nåt annat än att den, för mig, sammanfattar hela den kommunistiska uppenbarelsen.
En gång i tiden var tröjan ny och fin, unga depraverade människor suktade efter den, och den bars med stolthet (i vissa fall bars den med ironi, men dom fallen är nog lätträknade...) efter ett tag var inte tröjan lika schucker längre och den känndes inte alls sådär hipp och fräsch som den gjort tidigare. - Tröjan glömdes bort och ingen saknade den, hade den inte av en slump hittats idag hade den med all säkerhet vandrat ur historien på samma sätt som det Socialistiska rådsrepublikernas förbund gjorde.
Med detta som grund skulle man kunna dra paralleller mellan Ljuset i mitt liv och Michail Gorbatjov, eftersom båda, på ett för mig mycket logiskt vis, så att säga "påbörjade den sista utrangeringen" - Visserligen av två till synes olika saker men ändå exakt lika, rent bildligt talat.
Märk väl. - Det finns ingen syra i min text, blott en torr reflektion av något som för mig ter sig uppenbart.

Den upplöses till och med på samma sätt som den
forna unionen en gång gjorde.

Hög fidelitet.

När lördagskvällen kom vankande kände jag att det skulle pigga upp med lite dansmusik. Men det fanns ett litet aber, mitt dansmusikspelverk hade ju ingen förstärkning och dög därför inte till annat än att spela på i ett knäpptyst rum - Förutsatt att man skulle höra vad som spelades alltså...

Efter att detta akuta problem konstaterats fanns det inget annat att be för än att ge sig iväg ut i garaget för att bygga en hög-fidelitetsfärstärkare, eller som dom flesta säger - en HöFi.

Sagt och gjort. - Ut i garaget.
Jag började med att malla upp en kona, som sedan fabricerades i 0,6 eller 0,7 mässingsplåt. När det så var dags att sammanfoga konan så tänkte jag att den skulle nitas, men dels var konan så liten så nitning hade varit alldeles för bökigt och dels hade jag ingen passande nit hemma. Hmm... Att tennlöda kändes för futtigt, silverlöda kändes för förutsägbart, vad göra? - Svetsa kanske!?
Eftersom jag vet att mässing är ett lite...trixigt material så tog jag beslutet att ringa till en bekant och förhöra mig om mässingens svetsbarhet, han är duktig på att svetsa och kan en del om material och jag har hört att han dessutom har tagit Kommunala Vuxenskolans motsvarighet till "Datakörkortet" - fast på svetsapparat.(Ehuruvida det är sant eller inte vet jag egentligen inte, men det är definitivt möjligt.)
Han berättade iaf   att det mest gurglar och lever jävel men sa att det kanske kan gå så jag provade.
Alla svetsarna jag lade på mina provbitar blev bra, men när det blev skarpt läge så kukade det ur helt! Jag drabbades av envishetsdjävulen och gjorde så många som fem konor som jag förstörde med TIGen. - Till slut fick jag panik och gjorde en sista kona som jag falsade och tennlödde...

Efter tennlödningen skämdes jag så pass mycket att jag var tvungen att vila psyket med en lättmahogny och ett stopp GHB medan jag smygtittade lite på slidsexan - undrar om den bilen någonsin kommer att bli färdig...?
Resten av speldosan silverlöddes - förutom trattjäveln som jag tennlödde fast. När jag var klar passade jag samtidigt på att dra av lite oxid med sisalskivan. innan jag provspelade.

Även om jag stött på en del patrull på vägen så  blev jag iaf färdig, tyvärr lite för sent för att jag ikväll ska kunna dansa till palatsets nya underhållningsmaskin. Oavsett vissa problem har jag ändå fått mitt lystmäte - blivit skitig, spisat både punkrock och Dolly, rökt, druckit mahognygroggar, svetsat, bankat, lött, slipat och en hel del andra festliga saker.
Och speldosan sen! Vilken ljudbild, en nästan utomkroppslig upplevelse att få höra en så känslomässigt laddad melodi under så fantastiskt goda förutsättningar.

För den som, mot förmodan, skulle vilja se och framförallt höra resultatet finns en filmsnutt HÄR.
                                       

Hög fidelitet - Precis som det anstår en musikälskare.

Gammelslidan... Det piggar opp med lite blankt!
Förresten! Varför stavas inte Blankt som det borde? - Blangt.

Lördag.

Äntligen dags för den bullrande Lördagskvällens intåg i det svenska folkhemmet.
Lördagen som instiftades av den dåvarande biskopen i Linköping, Hans Brask år 1522, till ära för alla dom människor som brann för travsport och dom till travsporten närliggande företeelser som varje Lördag slår ut i sin cykliska, fulla blom. Den gode biskopen tyckte nämligen inte om att travfolket höll på med sina aktiviteter under Söndagen och därför instiftades lördagen till detta ändamål. (Elitloppet fick travfolket ändå, genom stenhårda förhandlingar, behålla på sin favoritsöndag. - Därav uttrycket "Härmed är jag nödd och tvungen" som skrevs på den s.k. Brasklappen.)
Och vem minns inte den där söndagen i Maj 1973, när Ego boy visade världen att det faktiskt kan bli masshysteri i ett helt land bara för att en blivande skinnjacka råkade springa fortare än ett antal andra blivande skinnjackor.
Redan under Ego boy's storhetstid införlivas traditionen att blanda den imaginära stalldoften som strömmar ur TV'n under lördagseftermiddagen med 6-12 Pripps blå eller liknande, i modern tid har detta i vissa fall övergått till Stockholms festivalöl alternativt Arboga 7,5 - dvs starkt öl.
Forskning som, under dom senare decennierna, utförts vid anrika Uppsala universitet har påvisat att det faktiskt finns andra grupper som också högtidlighåller lördagen. Bland annat charmolisterna och dom så kallade hempularna. Charmolisten därför att han kan få kombinera det gentila drickandet med någon av sina favoritsysselsättningar och hempularen därför att han ges utrymme och tid att pula. Inte sällan går dessa kategorier i varandra.

För egen del kommer nog Lördagen att firas med tillverkning av ett så kallat "hög fidelitets system" till en speldosa jag har.
Hoppas att det blir bra så att jag kan spisa lite dansmusik senare ikväll.
För övrigt har jag funderat på att ställa in en säng i garaget för att kunna njuta sängrökning mer regelbundet...

Sigillet från det kontrakt som biskopen skrev med  Svensk Travsport 1522.

Nu åker vi!

 


Uppdatering 11:02.
Krysset gick bra, jag var dock lite ringrostig eftersom jag inte löst det sedan Bengt Haslum var programledare...