I dag slogs jag av tanken att lördagen kanske är en dag som helgas ute i stugorna.
Ja, jag vet! - Det låter fullständigt barockt, men att en eller annan obetänksam människa tagit för givet att det är lördagen som är styrelseordförande i veckans sjuhövdade presidium är ju inte ett helt orimligt scenario.
Att lördagen dessutom söker locka den svage, med löften om sovmorgon och nattliga svettiga kärleksyttringar, gör saken än mer delikat.
Alla vi, som genom fredagens välsignelse har kommit att dela en och samma kropp, vet ju att fredagen är den oomkullrunkeliga ledarhunden i veckans sjuspann och dess självklara ställföreträdare är naturligtvis söndagen med sina specifika aktiviteter.
Men om man ännu inte öppnat ögonen eller blivit inbjuden till den speciella sortens gemenskap vi åtnjuter inom kabinettets fyra väggar, kan det ju inte heller begäras att man ska vara i stånd att låta det eviga och oändligt stora bosätta sig i sitt tomma och avkopplingstörstande bröst.
Det omedvetna armod den befinner sig i - som tvingas flacka omkring på livets spelbräde, utan vare sig riktning eller mål, i tron om att den dag man kanske ända sedan barnsben högtidlighållit, är den dag som stärkt dem och givit dem kraft inför den kommande veckans vedermödor - måste vara så ofattbart stort att en mänsklig varelse inte besitter förmågan att föreställa sig ett uns av det.
Att under lördagen söka ackumulera nödvändig kraft inför den kommande kraftyttring som förvärvslivets femdagarsvecka innebär, kanhända vara bättre än att negligera behovet men den sanna och ärorika vägen till ett levande själsliv och ett kraftfullt libido är dock, som den vakne redan vet, är att under fredagen avsluta veckan med kraftsamling, vila och kontemplation. På så sätt används samma dag till både ändmål och upptakt; den enda dagen som kan axla ett liknande ansvar är naturligtvis fredagen.
Rovkapitalisternas pampiga luftslott, som enbart uppförts som ett led i dess diaboliska plan gällande lördagens välorkestrerade övertagande av makten i veckan, måste med omedelbar verkan och med alla medel krossas. Att vänta på lördagens kröning, och sällsamt sitta hemma på sin kammare i hopp om att kontrarevolutionen kommer, är inte ett acceptabelt alternativ.
Mitt råd till den eventuelle kabinettbesökaren är således att, med alla dom medel som står till buds, på ett rådigt och listigt vis - utan att för den sakens skull åsidosätta kabinettets tradition av hövlighet och att möta både vägmän och sexmän på ett korrekt sätt - sprida fredagens handfasta gospel.
Att rakryggad stå upp för det enda som kan rädda den osande och skabrösa massan av arbetare som ännu inte funnit fredagen som sin ambrosia och sin nektar, utan istället indoktrinerats av lördagens illvilliga kader, är en skyldighet man inte under några omständigheter kan se sig för nobel för.
Matt.28:19-20
"Gån fördenskull ut och gören alla folk till lärjungar... Lärande dem att hålla allt vad jag har befallt eder. Och se, jag är med eder alla dagar intill tidens ände."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar