Ett filmtips för den tvehågsne socialisten.

Igår kväll vilade jag ögonen på Oliver Stones film om den store revolutionären Fiedel Castro, jag ger filmen fyra Che Guevara baskrar av fem möjliga.
En mycket intressant film, vilket inte alls var oväntat i och med Oliver Stones inblandning.
Att El Comandante brinner för den pågående revolutionen är solklart, och på något sätt gör det saken lite lättare att förstå... 

Mmm, verkstadsmiljö...

Idag besökte jag, å mitt arbetes vägnar, min vän Johan på dennes arbetsplats - Anton Johanssons Rostfria Verkstads AB.
Jag skulle bara hämta lite plåtar men bjöds som vanligt på muntrationer och makalöst mysig atmosfär.
Att befinna sig i en plåtverkstad är en ynnest, fina maskiner, trevligt ljud och dofter som minner om att man borde vara hemma och göra vettiga saker istället för att springa runt och förvärvsfjanta...

Johan hade kommit över ett demonstrationsexemplar av SHARP´s absolut senaste multimediaenhet - Vad man i vilda västern kallar för ett "entertainment center", vilken han glatt förevisade inför ett storögt auditorium (Dvs mig...)
Alla framtidens funktioner i en apparat, hela idén är så banbrytande att man ödmjukt måste inse att man, vare sig man vill eller inte, befinner sig vid randen av en mycket teknikorienterad framtid. Tyvärr är hela systemet så nytt att sändningarna inte har startat ännu, men det kommer!
Bilden var knivskarp i alla fall.

Såklart kapades dom plåtar jag beställt enligt angivna mått och det syntes tydligt att männen i verkstaden lever för sitt värv, där dom, likt mekaniska jordemödrar, rörde sig med en exakt precision mellan dom olika momenten.

Jag passade även på att inventera den gode Johans något övermotoriserade, så kallade Specialare. - En vacker skapelse med en sju hästars fällsågsmotor som borgar för goda varvtider.
Fraser om nedlägg som resulterar i hästskit i fickorna spred också glädje.

Mycket trevligt måste jag tillstå!

Men va faan...

Jag sitter parkerad i soffan ikväll - Av anledningar som fetma, lathet, ryggont och svagsinne.
Hursomhelst så tittar min dotter, mycket roat, på Gladiatorerna (hon är 5år så det är väl ganska ok...eller så är jag en extremt oansvarig skitförälder som låter mina ungar titta på våld!) och enligt mig så utgör hon den egentliga målgruppen för Gladiatorerna och många andra program som oftast sänds på s.k. Primetime.
Hur fan kan det komma sig att vuxna, till synes normalbegåvade människor, uppskattar sånt jävla trams!?
Det är ju helt otroligt! Vad är det som lockar?
Är det så att medelålders familjefarsor och morsor sitter med en halvdrucken radhusfestis och suktar efter vältränade, råbarkade krigare och amazoner, som substitut till den helt iskalla människan som morgontidningen och soffan delas med? Eller är det så att gemene man faktiskt tycker att det är ett kvalitetsprogram? - Det senare finner jag som mycket osannolikt.

Jag skulle kunna älta om detta en väldigt lång stund eftersom det sänds mängder av liknade sopor på TV, men jag nöjer mig med att ge mig på Schlagerfestivalen som hastigast. Nån har myntat uttrycket att Schlagerfestivalen är "barnens och bögarnas högtid"
Ehuru det är med sanningen överensstämmande låter jag vara osagt eftersom jag misstänker att homosexuella män är minst lika begåvade som heterosexuella män, och ska ju därför inte jämföras med ett barn, rent intellektuellt alltså..
Personligen så tror jag att dom som flitigast hejar på sina favoriter framför TV´n i schlagersammanhang, till största del är "vanliga" människor. Jag antar att samma människor dessutom är anledningen till att kommersiell radio har så enormt blandade spellistor...

Beror det här nationella tillståndet av "Zombiefiering" på att folk alltid är lika ointresserade av att göra nåt vettigt med sin fritid som jag är den här Lördagkvällen? Eller beror det på att man inte har högre ambitioner med sitt liv än att, förhoppningsvis jobba, sova och kolla på burken så att man kan snacka om Robinson på jobbet.
Kanske den enda anledningen till att man kanllar vidare är att man ju har husvagnsplatsen på Böda varje sommar och det är ju jäkligt trevligt att vara på Öland en stund...
Hur det än är så fattar jag inte hur man står ut med skiten!
Kul liv isåfall! Vilket jävla mörker...

Förmodligen är det jag som är helt insnöad och inte fattar, eftersom jag varken uppskattar nymodigheter, konsumtion, idrott/sport, sitta och jåla med en massa människor som jag inte har nåt gemensamt med osv.
Nu när jag tänker efter så hoppas jag att det är jag som är konstig, eftersom motsatsen skulle betyda att drygt halva Sveriges befolkning lider sig igenom sina liv och det är inte en bra förutsättning för en god mentalhygienisk utveckling.

När det begav sig hade dom iaf ball utrustning.