Men vad i helvete!!!

Fredag! - Charmalkisdagen - Min favorit!
När man glad i hågen kommer hem från sitt dagliga värv, så vill man inte, plötsligt överraskas av en uppförsbacke...
Jag bestämmer mig för att hälla upp en lyckostund när följande scenario utspelar sig:
Jag plockar fram en flaska Plantation och ett glas. När jag ska öppna flaskan så går korkjäveln av!?
Alltså - Halva korken sitter i min hand och den andra halvan sitter i flaskhalsen. Eftersom jag är en handlingarnas man så rusade jag efter en korkskruv, och med stor försiktighet skruvade jag i den, allt för att inte gå igenom korken så att det blir en massa kork i flaskan.
Jag kollade underifrån så att jag låg exakt i djup utan att egentligen bryta igenom, när jag sen ska dra ur korken så blir det bara pulver runt korkskruven och den lämnar flaskhalsen utan att ta med sig korken.
Till sist blir jag alltså tvungen att skruva ner korkskruven genom korken, med korksmul i flaskan som följd, för att få ur den över huvud taget!
Jävla piss!!! - Och inte får jag ur smulorna heller...
Jag kan tillstå att Barbadosarna kan koka smakfull rom, men korkar, det kan dom ta mig faan inte tillverka på ett vettigt sätt!
Jag är både ledsen och besviken...
Den här kvällen som skulle ha både rom och Intermezzo i sitt sköte. - Nu vet man ju faan inte om man vågar sig på nåt annat än att polera aluminium eller sova?

Jaja, jag antar att man som te x. svetsare eller flugfiskare har större vana att hantera den här typen av nederlag, än vad jag som allmoseman har?

Ska man som konsument behöva
uppleva den här typen av trauma?

Under all kritik!

Men va faan...

Jag sitter parkerad i soffan ikväll - Av anledningar som fetma, lathet, ryggont och svagsinne.
Hursomhelst så tittar min dotter, mycket roat, på Gladiatorerna (hon är 5år så det är väl ganska ok...eller så är jag en extremt oansvarig skitförälder som låter mina ungar titta på våld!) och enligt mig så utgör hon den egentliga målgruppen för Gladiatorerna och många andra program som oftast sänds på s.k. Primetime.
Hur fan kan det komma sig att vuxna, till synes normalbegåvade människor, uppskattar sånt jävla trams!?
Det är ju helt otroligt! Vad är det som lockar?
Är det så att medelålders familjefarsor och morsor sitter med en halvdrucken radhusfestis och suktar efter vältränade, råbarkade krigare och amazoner, som substitut till den helt iskalla människan som morgontidningen och soffan delas med? Eller är det så att gemene man faktiskt tycker att det är ett kvalitetsprogram? - Det senare finner jag som mycket osannolikt.

Jag skulle kunna älta om detta en väldigt lång stund eftersom det sänds mängder av liknade sopor på TV, men jag nöjer mig med att ge mig på Schlagerfestivalen som hastigast. Nån har myntat uttrycket att Schlagerfestivalen är "barnens och bögarnas högtid"
Ehuru det är med sanningen överensstämmande låter jag vara osagt eftersom jag misstänker att homosexuella män är minst lika begåvade som heterosexuella män, och ska ju därför inte jämföras med ett barn, rent intellektuellt alltså..
Personligen så tror jag att dom som flitigast hejar på sina favoriter framför TV´n i schlagersammanhang, till största del är "vanliga" människor. Jag antar att samma människor dessutom är anledningen till att kommersiell radio har så enormt blandade spellistor...

Beror det här nationella tillståndet av "Zombiefiering" på att folk alltid är lika ointresserade av att göra nåt vettigt med sin fritid som jag är den här Lördagkvällen? Eller beror det på att man inte har högre ambitioner med sitt liv än att, förhoppningsvis jobba, sova och kolla på burken så att man kan snacka om Robinson på jobbet.
Kanske den enda anledningen till att man kanllar vidare är att man ju har husvagnsplatsen på Böda varje sommar och det är ju jäkligt trevligt att vara på Öland en stund...
Hur det än är så fattar jag inte hur man står ut med skiten!
Kul liv isåfall! Vilket jävla mörker...

Förmodligen är det jag som är helt insnöad och inte fattar, eftersom jag varken uppskattar nymodigheter, konsumtion, idrott/sport, sitta och jåla med en massa människor som jag inte har nåt gemensamt med osv.
Nu när jag tänker efter så hoppas jag att det är jag som är konstig, eftersom motsatsen skulle betyda att drygt halva Sveriges befolkning lider sig igenom sina liv och det är inte en bra förutsättning för en god mentalhygienisk utveckling.

När det begav sig hade dom iaf ball utrustning.

Reklamfinansierad radio. - Jag spyr!

Ibland när undertecknad är på sitt ystraste humör och faktiskt gör slag i sak och smyger i lekdräkten, för att sedan promenera dom 12 metrarna till garaget så inträffar följande.
Jag är för lat eller ointresserad för att knäppa igång den riktiga speldosan och nöjer mig därför med att lyssna på radio. - I dom flesta fall av dessa gånger blir det just reklamradio.
Vad är reklamradiostationernas egentliga problem!? Är det verkligen så att människor som "på heltid" lyssnar på dom kanalerna tycker om att höra samma låtar dag efter dag, vecka efter vecka, och kanalerna spelar det folk vill höra? Eller är det så att reklamstationerna skiter i vad folk vill höra och enbart bryr sig om vad skivbolagen vill ha i etern?
Ibland smyger det sig naturligtvis in en låt som avviker från tjatmallen, men generellt så är det ett fruktansvärt "nötande" av ca 20 låtar.
Förmodligen tycker folk i gemen att det är juste att slippa tänka, kunna lalla med i den senaste radiohiten (oavsett genre alltså) och lyssna på radiopratarens, i regel, helt meningslösa resonemang om vad det nu kan vara... Oftast är mellansnacket helt sämst ur alla aspekter, inte roligt, inte informativt, inte provokativt, ingenting!

Det mest fascinerade är när den obligatoriska listan eller önsketimmen eller likn. inträffar. Då ringer ju alltid den personen som bekräftar alla fördomar man har om lyssnarna på just den kanalen. Att den som ringer in önskar en låt som ändå spelas 8-10ggr om dagen verkar inte nån tycka är konstigt?
Varför gör man det!? Beror det på svagsinthet eller flathet? Eller är det kanske så enkelt att folk inte lyssnar fast dom "lyssnar" hela dagarna? - Alltså att dom inte reflekterar över det faktum att det är samma låtar som snurrar hela tiden.

Man kan ju ha vilken åsikt man vill om den Public service radio som Sveriges radio erbjuder, men dom har ju iaf förmågan att blanda musik. Iofs inom olika genres och alla musikaliska inriktningar blir ju såklart inte tillgodosedda men SR har ju åtminstone en ambition att lägga musik på ett vettigt sätt som skulle kunna fungera precis lika bra på nischade stationer som håller sig inom en genre. OM nån var intresserad av att ha det på det viset alltså...

Det verkar banne mig som om teorin "om existensen av ett mäktigt homosexuellt brödraskap som kan ha Sveriges öde i sina händer" inte är helt taget ur luften. Detta eventuella brödraskap kan nog i så fall ha ett eller ett par fingrar med i reklamradiosvängen.
Nej, jag säger bara Skärpning reklamradiofolk! - Hur fan står ni ut med er själva? Det kan väl inte vara så svårt att vägra den musikaliska svältkost ni bjuder på? Jag vet att ni inte vill egentligen...

Karl-Erik Kejne - Berättelsen om en entertainer.

Jag kom att tänka på vad som måste vara den i särklass roligaste och mest paranoida affären någonsin i Svensk historia - Den så kallade Kejneaffären. Dom allra flesta känner naturligtvis till nedanstående från tiden då det begav sig, men för er övriga kommer här en liten redogörelse.
Kejneaffären är, i vardagstal, namnet på dom händelser som följde efter att pastorn, konspirationsteoretikern och tillika böghataren Karl-Erik Kejne, 1948 gick ut med anklagelser om att det i Stockholm fanns en "Homosexliga" som bl.a.organiserade manlig prostitution och att denna homosexliga dessutom skyddades av ett "Mäktigt homosexuellt brödraskap" (Smaka på den meningen...) som bestod av bla. poliser, högt uppsatta politiker och makthavare.
Det hela började med att Kejne anklagade en lekmannapredikant vid namn Gösta Malmberg för att Malmberg bla. skulle ha försökt tvinga en inneboende yngling till att, tillsammans med flera andra, delta i ett sexuellt övergrepp. Kejne polisanmälde dessutom Malmberg för bla telefonterror och förtal. Hans anklagelser ang. homosexualitet och maktmissbruk/korruption sträckte sig ända till både Domare och Biskopar.
Kejne hävdade också att Malmberg och det s.k. Brödraskapet hade försökt gillra en fälla för att få Kejne att själv att framstå som skuffdunkare.
Turerna kring Kejne är många och tom självaste Vilhelm Moberg var med och privatspanade lite med Kejne mellan sina bokmässobesök! Påstådd rättsröta och manlig homosex var väl inte Mobergs favvoämnen kan man tro...

Affären avfärdades 1951 utan att Kejne kunnat bevisa någonting av det han anklagat folk för, däremot hade flera av Kejnes vittnen/uppgiftslämnare ett inte helt fläckfritt förflutet. - Den enda som dömdes var Malmberg, som 1951 dömdes för fellatio med en underårig pojke som vid fellatiotillfället ska ha varit 20 år (minimiåldern för homosexuellt umgänge var 22 år 1946 då händelsen skall ha ägt rum.), men den rättegången har kallats en skådeprocess...

Skönt ändå, att likt Kejne, vara helt jävla superrudis, och kasta ur sig anklagelser om homosexualitet så fort man blir trängd eller ev. överbevisad. Och dessutom på fullt allvar försöka bevisa sin teori "om existensen av ett mäktigt homosexuellt brödraskap som kan ha Sveriges öde i sina händer" - Det var jävlar inga små ord han tog i sin mun den gode psykpastorn.

Karl-Erik Kejne