Praktik och estetik i en platonisk omfamning.

Då jag under gårdagen hade förmånen att få uträtta mitt värv på ett av våra statliga verk möttes jag, inte helt utan förtjusning, av denna syn.
Att kunna destillera sitt nödtorft under såpass gentila former som dessa måste tvivelsutan vara en upplevelse jämförbar med själslig fulländning.
Om jag bara lyckas komma över en sån här så kommer nog rösterna i mitt huvud att tystna...

Skärgårdsfredag.

Äntligen har fredagen återigen kommit för att bada mänskligheten i själslig värme och vällust.
Fredag. Dagen som tillser att även de mest populära av Ceylons opiumhålor gapar lika tomt som den svenska metodiströrelsens predikohus, detta som en naturlig följd av att Bacchus lockrop fått den svältande allmogen att gå man ur huse med avsikten att i bacchi tempel njuta fredagens mytomspunna konvalescens.
Vem skulle vara mera lämpad att kungöra fredagens evangelium än undertecknad? Vem skulle stadigare stå som härförare för alla de jordproletärer som under fredagens afton har sin chans att njuta samma rus som kapitalets företrädare njuter i densamma stund? - Att för ett kort ögonblick vara du och Bror med själva anledningen till den rådande avskyvärda världsordningen...
Trasproletariatet å sin sida, har fredagen att tacka för det faktum att det under en av veckans dagar inte avviker från normen utan istället förefaller vara normen självt.

För egen del kommer jag att spendera veckoslutet i roslagens famn, där jag i nåd kommer att traktera såväl kräftor som lättgrogg och lagoma supar. För denna ynnest är jag livet evigt tacksamt.

Nog om detta!
Vad är i tur att, under kvällen, strila nedför den alldagligt tråkiga och ofta kontinentalsupande människans strupe?
Kommer det att vara rött vin? - Precis som under samtliga av veckans övriga kvällar.
Kommer det att vara öl? - Precis som under samtliga av veckans övriga kvällar.
Eller kommer det kanske att serveras en lättgrogg, en Punsch eller en Calvados?
Kabinettets scen står till edert förfogande.
Varsågoda!

En smaragd i sin genre.

Under gårdagen hade jag den äran att vara bjuden till en gammal vän och hans förtjusande livskamrat, syftet var att njuta, av honom egenhändigt fiskade, vätternkräftor och därtill hörande accessoarer.
Alltsammans smakade naturligtvis fantastiskt och min lycka var i vanlig ordning gränslös.
När kaffet och punschen serverades dök kvällens överraskning upp!

Flaskan deklarerade innehåll av tallkottar - bara en sån sak!
Fantastiskt gott, våra finländska bröder och systrar har onekligen känsla för livets goda.

Den självklara konsekvensen av en måttlig till hård etylintoxikation.

Efter att under gårdagen ha kvalitetskontrollerat ett antal flaskor ur Systemaktiebolagets standardsortiment, drabbades jag av en smärre etylintox.
Av den anledningen har jag under dom senaste sexton timmarna, för första gången på mycket länge, fått uppleva det mytiska och hänsynslösa "Grova bakruset"...

Det grova bakruset är att likna vid den bildliga frukten av ett smutsigt och kärlekslöst möte mellan nattsvart ångest och fysisk utmattning, ett möte sprunget ur flödande vin, promiskuöst leverne och den inbillade logiken i att köttets lustar skulle vara kapabla att döva själens eviga längtan efter kärlek.

Att befinna sig i bakrusets klor är att under kroppens opåskyndbara rening kastas mellan hopp och förtvivlan.
Hoppet över det eventuella tillfrisknandet och förtvivlan över situationens allvar och de oåterkalleliga, tidigare så genomtänkta och självklara, valen som gjorts.

Å andra sidan har bakruset en hel del att erbjuda en tillintetgjord människa i form av självrannsakan och utforskandet av den egna personen - med små expeditioner till både det sociala arvet och den högst personliga uppfattningen gällande verklighetsflykt, njutning, känsla och förnuft.
Att i medvetet tillstånd få uppleva kroppens rening och densammes stapplande första steg mot det efterlängtade normaltillståndet är ett tillfälle man bör närma sig med vördnad.

För egen del skattar jag delar av bakruset mycket högt, men att kunna uppskatta sin misär och sin ynklighet kräver dock en del träning och ett öppet sinne.
Det finns tvivelsutan något vackert i att ligga som en spillra i fållbänken, och att utan förvarning överraskas av isande frossa och kroppens spastiska försök att dra ihop sig till sin ursprungliga fosterställning, utan förmåga att vare sig kunna äta eller sova - känslan av att vara nära det mörkaste hos människan. Ångest. Smärta. Tvivel.

Att brännvinet besitter förmågan att plocka fram det bästa ur folk är ett välkänt faktum, men att det dessutom kan bidra till något så komplext och omvälvande som ett riktigt svårartat bakrus är inte lika uttalat.
Det jag söker beskriva med min trevande dikt, är inte följderna av att ha tagit ett glas vin för mycket innan man gjorde kvällstoalett för att sedan gå till sängs straxt efter tolv - på sin höjd en måttlig huvudvärk...
Min vers syftar till att beskriva något större, något som endast kan upplevas under den svårartade reningen av en kropp på väg mot nykterhet - paradoxalt nog samma nykterhet som tidigare fördrivits ur kroppen med vilje.

Som vanligt njuter jag fördelen av att Ljuset i mitt liv är mycket hänsynsfull i min tid av lidande.
Tack.

 

Fredag!

Emedan den friska decemberkvällen kröp närmare, tänkte han invid sin nytända kronbrud att han behövde någonting mycket gentilt att fira med, fira den dag som under årens lopp kommit att bli lite av den personliga sabbat som alla dom bräckliga själar såväl behöver.
Han reste sig bestämt upp från stolen där han suttit den korta stund han befunnit sig inom hemmets härd och tog några bestämda steg mot skåpet där han förvarar sina ihopsparade ransoner. Han märkte att han var väldigt tvär i sina rörelser och kände sig nästan lite irriterad. - Tidigare under dagen hade han tagit tillfället i akt och rökt en Antico, kanske var det därför han var en smula obalanserad?
Väl framme vid sitt schatull valde han med omsorg ut delar av den måltid som skulle få äran att agera offer i den rit han med van hand skulle utföra medan han tog itu med kvällens bestyr. Valet föll, inte helt oväntat, på en flaska Renat.
Tillbaks i köket tvingas han snabbt besluta om groggens styrka, folkgrogg? Lättgrogg? Eller kanske en så kallad "rejäl grogg" dagen till ära?
Valet föll på en förhållandevis moderat folkgrogg.
Nästa ingrediens. Grappo.
Sådär!
Tillbaks till bords satt han som trollbunden av den makalöst vackra måltiden som stod framför honom. Bubblorna som i sin strävan uppåt krockade med varandra och slogs samman - precis som att utvalda delar av livet självt fanns representerat just där i glaset som stod på bordet.
Han inbillade sig att han till och med kände den salta smaken av tårar där han satt rakt upp och ned och tittade storögt på skådespelet.
Han ville till en början inte störa vad som försiggick men tillslut så insåg han det vansinniga i att avstå den fredagens lovpris han så konsekvent förordat.
Han smakade!
Att någonting kunde smaka så fantastiskt föreföll osannolikt - var detta en dröm?
Han nöp sig i armen och kunde konstatera att han var vaken.
Han tog en klunk till...
Det fanns inte gränser för den lycka han kände i och med att dessa folkliga droppar uppförde ett bokstavligt lustspel då dom dansade nedför strupen i en strid följd. Han reste sig upp och kunde inte annat än att konstatera det redan uppenbara - Fredagen belönar de rättrogna!
Så...
Vad begagnar sig allmogen av för drycker en sådan fantastisk Fredag som denna?!

Published with Blogger-droid v2.0.6

Att värna en tradition.

Fredag! - Veckodagarnas svar på sälskinnspälsen, är äntligen här.
Att detta faktum undgått någon ser jag som ytterst osannolikt och därvid förutsätter jag att såväl lågfrälse som bonde har utövat sin medborgerliga rättighet och hämtat ut den lagstadgade ransonen på det lokala systemaktiebolaget.
Om det är utfört enligt gällande praxis finns det ingen som helst anledning att hålla inne med vad som kommer att drickas under aftonens presumtiva bacchanal.
För egen del kommer jag att vårda en familjetradition genom att blanda Renat med Grappo och njuta utan vare sig tilltugg eller is.
Möjligtvis att det kan bli ett paket kräftor efter avslutat värv...
Så varsågoda att ta några trevande steg ut ur den trånga dryckesgarderoben och öppna edra hjärtan, så ska ni se att det känns bättre efteråt.

Mörkvitt... Eller kanske ljussvart?

Den Boréska världen är oftast svart eller vit och jag har fram till idag varit övertygad om att det är det korrekta sättet att läsa den på.
Min världsbild fick sig därför en ganska hänsynslös törn idag när jag kontemplerade över svensk alkoholpolitik.
Grundprincipen i svensk alkohol och tobakspolitik (sannolikt i andra länders också) är ju att alkoholen och tobaken är ett hot mot folkhälsan, och därför tar man tillfället i akt att beskatta sprit och tobak hårt med merkostnaderna som ursäkt.
Ehuruvida den rådande hållningen är bra eller dålig tänker jag inte raljera om just nu, jag kommer däremot att belysa den svenska alkohol och tobakskonsumtionen ur ett alternativt ljus.
Så.

Låt oss, istället för att utgå ifrån sakens dåliga natur, ponera att det alkohol och tobaksbruk som förekommer i Sverige idag är av godo och till gagn för samhället.
Alltså att om alkohol och tobak inte hade funnits, alternativt hade varit förbjudet, kan man tänka sig att en hel del av dom människor som idag tar sina helgfyllor och sina 4-17 röda Chesterfield om dagen, inte hade klarat av det hårdnande nutida arbetsklimatet, den större upplevda belastningen utanför jobbet osv osv, utan dom nämnda preparaten utan dom hade istället gett upp och sällat sig till en växande skara "ickearbetare" eller tärande humankapital om man så vill.

Enligt mitt nyvunna synsätt kan således både svart och vitt innehålla nyanser, en viktigpetter skulle säga gråskala, jag väljer att kalla det ljusare och mörkare svart och vitt.

En stadig grogg och ett pipstopp GHB kan enligt detta resonemang vara dom fem tomma revolverkamrarna som borgar för ett fortsatt liv i arbete och dessutom en försäkran om att bidraget till den före detta välfärdsstaten Sverige ökar något litet för varje klunk och varje bloss.

Men vad begriper väl en simpel ordbanal om verkligt svåra och komplexa frågor såsom te.x brännvinets skadeverkningar kontra nyttoeffekter?
Jag återgår å det snaraste till mitt silencium.

Senaste nytt på den Boréska menyn.

Idag har jag informerats om ett recept som är helt nytt för mig, obruten mark skulle man kunna säga...
Eftersom att jag är en givmild och rundhänt människa, och dessutom med ett stort hjärta, har jag beslutat mig för att dela med mig av min nyvunna kunskap gällande detta fluidum.

Till att börja med behövs:
Ett fat.
Tändstickor.
Russin.
En sockertopp och en tång att klippa med.
Perukmakarkonjak. - Om du inte kan få tag i riktig perukmakarkojak (den är ju, som bekant, ämnad för utvärtes bruk, vanligtvis hårvård) så kan du med fördel använda dig av en enklare konjak/brandy.

Bered enligt följande:
Lägg ut några russin och litet socker på fatet, toppa med perukmakarkonjaken och antänd slutligen det hela och låt sockret kristalliseras. - Bränn inte för länge.
Avnjut i en yster skål med dina dryckesbröder eller bara som en enklare avec.

Denna makalöst intressanta anrättning kallas populärt för "Rackare" (sannolikt "Nattman" i Danernas och Jutarnas land) och skall vara mycket vanligt förekommande i Uppsalas burschlikosa studentkretsar, där den används i bl.a humanorians brorskålsammanhang.
Rykten vill göra gällande att "Stribbe", under sin knapra studenttid, då och då bjöd flott på just Rackare, den gode författaren och tillika blandmissbrukaren satte ju som bekant ned foten till förmån för en strikt kulturell dryckeshållning redan i unga år.

Varsågoda!

OM någon av dom mer kulturmedvetna läsarna skulle hinna prova Rackarens förträfflighet innan jag själv gör det, mottager jag mer än gärna en fullständig recension av upplevelsen i form av ett korrekturläst manuskript.

Man ser tydligt hur han prunkar av galenskap...

En fysiskt och psykiskt tillintetgjord persons tankar om det mytiska bakruset.

Vad känns mest naturligt? - Ja eller Nej.

Efter mycket möda har jag äntligen återvänt till min mänskliga skepnad, i och med detta tänker jag, i en väldigt modest ton, passa på att reflektera - bara som hastigast - över det så gåtfulla och mytomspunna bakruset...

Först och främst konstaterar jag att den varelse som aldrig fått uppleva den ynnest det innebär att vara fastnaglad i bakrusets stenhårda grepp, har heller aldrig upplevt det allra vackraste och mest lidelsefulla ögonblick som kan springa ur det tillstånd av yster frihet dom flesta känner under det något nedsvärtade ordet "full".
Brännvin. - En tveklöst vacker men diabolisk lindans....

För att allt ska bli tillräckligt tydligt för alla eventuella läsare med den svenska folkskolan som allenarådande utbildningsbas, kommer jag att börja från början.(Intelligentian ombedes ha överseende med detta.)
Efter att det i Fredags anlänt ett paket med kontraband till den Boréska boningen, så kontaktade jag den dekorerade krigshjälten och tillika min advokat - Dr. Arnold - för att undersöka ehuru han ställde sig till en liten provsmakning av det nyanlända godset. Eftersom det är vida känt att den gode Doktorn är en riktig läckergom så antog jag naturligtvis, redan innan frågan ställdes, att han skulle svara jakande på min invit. Mycket riktigt utvecklade saken sig i den riktning jag gissat och efter ett litet slag satt vi i salen för att påbörja vår provsmakning av den bacci nektar, som för dagen kom i form av det trestjärniga Ädelbrännvinet.

I takt med att Mahognygroggarna slank ner och samtalet djupnade så glömdes, av någon outgrundlig anledning, både tid och rum bort. Det smakade ju så fantastiskt bra!
Och det kändes som vanligt mycket gentilt att sitta med en likasinnad dryckesbroder och dividera om gamla bilar och motorcyklar på samma sätt som livets orättvisa vedermödor skärskådades. (Sannolikt dividerades det om en hel del annat också...)

När solen väl vaknat och låtit sina strålar lägga en gyllene duk över hela vår Herres skapelse, som vid det laget stod i sin fulla prakt - ivrigt väntande på att gryningens ädla elitsoldater skulle jaga bort dom sista resterna av nattens dystra armé, skiljdes vi åt och endast den så kraftgivande och pura sömnen återstod av vår lilla bacchanal.

Den oundvikliga morgondagen kallade på min uppmärksamhet efter vad som kändes som ett ögonblick, och den övriga världen gjorde sig påmind...
I just detta läge har jag dock en fördel som jag, åtminstone i min egen enfald, tror är få förunnat. - Jag har Ljuset i mitt liv, och hon har mycket god insikt i vad en, till synes inför döden liggande, före detta storslagen och grandiös festprisse behöver, när dennes svårt medtagna kropp skall göra upp med det, härförleden inträffade vansinnet.
Tyvärr, eller som tur är, har även Ljuset sina begränsningar och sent omsider kravlade den människospillra, som tidigare uppfattats av andra som Hr. Boré, upp ur den makalöst sköna sängen.
Så långt var det bara den obeskrivliga tröttheten som skvallrade om hur gårdagen/morgonen spenderats.
Efter att ett mycket tamt försök till "frukost" gjorts blev jag påmind om att det bara var tre timmar kvar tills vi skulle lämna hemmets härd för att bege oss iväg till, den sedan länge inbokade, sextiofemårs festen! - Det var då det rämnade! Ångesten kom som juggernaut och krossade mitt redan mycket bräckliga psyke.
Likt Nebukadnessar ödelade Jerusalem, ödelade den maktgalna fyllsjukdomen mitt fysiska tillstånd. - Totalt och oerhört hänsynslöst!
Skakningarna kom, och jag upplevde och överlevde blodtrycksfall som hade fått vilken Medicine Doctor som helst att elda upp studielitteraturen från Hermods och bli religiös på stående fot.
Till det ovanstående lägger vi den pulserande och oregelbundna frossan, svettningarna, huvudvärken som i det närmaste är att jämföra med ett tusental klackjärn som idogt gör sina taktfasta avstamp på kraniets insida,  samt kramperna, som gör sitt yttersta för att mage och tarm fullständigt ska löpa amok -.Ett stålbad som varje överlevare borde hyllas för - Självförvållat eller inte!
Klockan blev så småningom tio i tre och det fanns ingen återvändo. - Alla som är vuxna nog att ta starkt är på samma sätt vuxna nog att slutföra sina åtaganden dagen efter att det starka har inmundigats. Hur man löser den ekvationen är högst individuellt och jag kommer därför inte att lägga vidare tid på att ge exempel på detta.
Jag hastade i mig två Soda, i hopp om att min mage och därtill hörande tarm skulle missa mitt lilla försök till tillfrisknande. - Som den invigde vet, så är ett mycket vanligt symptom på fyllsjukdom att man blir vansinnigt slarvig i stjärten.
Som tur var fick dom två sodorna respit i magen och jag passade på att, dagen till ära, ikläda mig svarta byxor med pressveck, undertröja och en kortärmad skjorta av s.k. sommarmodell. Väl påklädd drog jag min, av ångest, vemod och känslan av dödsängelns svavelosande närvaro, lite hukade gestalt ut till den väntande bilen. Direkt utanför dörren kommer nästa pilsner - Solen! Tusen och åter tusen nålar som tränger rakt in i hjärnan via pupillen. Som lök på laxen åkte vi naturligtvis den krokigaste vägen som finns, och det i en ganska hög hastighet - tack vare min egen sävlighet dock...
Efter en liten stunds fokusering och svettiga, inre disciplinövningar kom jag till ett representativt sans och kalaset fortlöpte på ett mycket trevligt sätt.

Efter att jag återigen anlänt till  mitt hem och min säng - den inre stormen var inte på något sätt utriden, jag antar att jag befann mig i stormens öga under kalastimmarna - lade jag lite av min tankekraft på fenomenet bakrus. Att bakruset kan vara mycket svårartat och nästan som en fiktiv upplevelse är ett faktum som man ödmjukt får förhålla sig till när man gör sina val. Jag ångrar aldrig ett rus, det svåra är att lyckas hitta den osolkade njutning, som döljer sig i det kommande bakrusets förvridna och hålögt, galet stirrande anlete....

Jag kanske inte skulle ha varit så snabb med att, en gång i tiden, skrika:
-Här finns inte ett förbannat dugg att ta med till logen! Godtemplardjävul!
Åt den unge mannen från logen, som med tredelad kostym, fickur och plommonstop, kom cyklande in på gården för att informera om brännvinets skadeverkningar och människans förfall efter att hon gett sig lag med den dryck som gör hedningar av goda kristna.

Hur det gick för Dr. Arnold?
Jag har ingen aning om hur han överlevde den mentala och fysiska bergochdalbana som gårdagen säkerligen innebar, men att han lever och frodas idag kan jag gå i god för - jobbar och står i på torpet med rejält kroppsarbete och därtill hörande kraftuttryck!
Fan vet om han inte ser både piggare, starkare och lite raskare ut i dag än vad han gjorde i fredags morse...?

Skåpmat.

Så där ja!
Följande inlägg kommer att påminna om ett ganska äckligt smörgåsbord. Lite som ett sånt smörgåsbord som innehåller alldeles för få rätter och dom rätter som trots allt är representerade är sjukt osmakliga och kanske lite kalla...
Anledningen till att det måste bli så är att jag har slarvat med att göra nödvändiga inlägg i kronologisk ordning, eftersom detta nu har blivit eftersatt och jag har ett kontrakt att rätta mig efter så nödgas jag nu kombinera ett antal presumtiva inlägg till ett kombinationsinlägg.
Egentligen är det en helt vansinnig väg att gå eftersom det, i princip, kan jämställas med att bära skjorta utan undertröja, eller nåt annat sjukt.

Men för att komma till sak, först ut är lite Barcelonarester.
Gaudi´s Sagrada Familia, är ett mycket känt, religöst byggnadsverk, som jag tror att dom flesta som sett tycker är fruktansvärt imponerande. Naturligtvis tog jag mig en titt när jag ändå hade vägarna förbi... Vackert så tårarna rann.
I övrigt så blev det en hel del turistande, supande, rökande och massa andra livsviktiga saker. Synd att den Katalonska maten, med vissa undantag, är kass. Barcelonarna verkar vara allergiska mot alla smaker... Jag ska nog skicka ett brev till det Spanska departementet för mat och förklara, att om man serverar en torr köttfärsbiff utan smak, tillsammans med torrt ris utan smak (Möjligtvis att det fanns tendenser till rissmak på riset, vilket inte gör saken bättre eftersom jag och den kultur jag lever i har lämnat risätandet till förmån för Alströmers mer sofistikerade importgods.) så kommer måltiden att bli torr och den kommer heller inte att smaka nåt. Den informationen har dom uppenbarligen missat...
Undrar om El Caudillo åt torr, smaklös mat eller om den smaklösa, torra maten infördes efter 1973?

Rom inhandlades till ett fördelaktigt pris, likaså cigarrer. Jag hade lite problem att veta vad jag skulle köpa eftersom jag är cigarramatör, hur som helst köpte jag några prima och dessutom hittade jag lämpliga "gräsklipparcigarrer" som, med tanke på priset, förmodligen är tillverkade av wellpapp och lim...? Jag tror iofs att dom duger åt den spirande unge man som ska ha dom.

Solen gick upp häromdan, det var vackert så jag beslutade mig för att föreviga ögonblicket. Det var en stämningsfull stund och som grädde på moset så spelades Red sails in the sunset med Fats Domino i samma ögonblick som bilden togs.

Nu så.
Då är jag i fas igen, Fredag mina vänner!
Charmigt som vanligt. Middag, kaffe, Havana Club och Cola, cigarr. Faan vad fint det är att vara godsägare!
Äppelträdsplantering och allmän förvaltning av domänerna klarades också av innan det blev kväller.
Tyvärr blev det noll uppmärksamhet för Tonton idag, det skäms jag för och jag ska göra mitt yttersta för att jag ska hinna ge honom lite kärlek så fort tillfälle ges.

Just jävlar! Jag stack ju imellan med en sill, potatis och iskall Genéver häromdan. Ryttmästaren i huset bredvid tyckte att Genévern smakade bättre än sist medan jag bestämt tyckte den smakade lika bra, men ska man bli duktig på nåt så måste man träna och jag har talang. - Det vet jag.

Just jävlar II! Jag har fått erbjudande om ett komplett rakset idag. Det passar fruktansvärt bra eftersom jag har varit på jakt efter en Säkerhetsrakhyvel ett bra tag... Nu är Hr. Boré väldigt nöjd!

Gaudí - Frisk eller sjuk?

Respektingivande.

Cigarrfimparnas svar på en prostituerad missbrukare.

För alla tråkiga tillfällen...

God men inte märkvärdig.

Det står ju att det är tobak iaf.

Hehehe...

Vackert

En av dom få saker som är sanna.

Finrakning.

Maduro, mustig och god.

Sill och Genéver - Som det sig bör.

Konstigt...?

Hur kan det komma sig att det är mer socialt accepterat att sopa i sig ett till två helrör under en helg, än det är att dricka Punch, Rom, Calvados eller kanske en mahognygrogg under veckans fem övriga dagar?
Mitt resonemang handlar i det här fallet om sprit och inget annat. - Väldigt konstigt att det inte uppfattas som semialkoholiserat att dricka vin och/eller öl till vardags? Det uppfattas snarare som kontinentalt...

Ett exempel för att illustrera vad jag menar:
Person A är på sitt jobb och berättar under frukostrasten att han drack en 75:a under den gångna Lördagen, och blev såpass i gasen att han gjorde något överilat(det kan vara i princip vad som i helst)
Resultatet av det blir i regel att folk fnissar lite och tycker att historien var lite tokrolig.

Om person A istället berättar att han dricker en kupa rom eller whisky om kvällarna när andan faller på, oavsett vilken dag det är, då uppfattas han oftast som väldigt törstig...

Mängden alkohol man får i sig verkar vara helt oväsentlig, likadant med anledningen till drickandet.
Detta är konstigt enl min uppfattning, men å andra sidan kanske det är jag som har konstiga referenser.
Jag vill också tillägga att jag verkligen inte har några problem med folk som dricker sprit för att bli fulla. Jag önskar själv att jag hade tid att vara full oftare.

För övrigt så anser jag att kontinentalsupandet är det största hotet mot en hållbar mentalhygien, eftersom folk blir mosiga i skallen av rödtjut. En del forskare vill till och med göra gällande att stigande rödvinsförsäljning, och det stigande medlemsantalet i autonoma vänstergrupper går hand i hand...

FREDAG!!!

Charmalkisdagen är äntligen här!
Jag är så in i helvete nöjd! Efter att ha försökt sova bort en förkylning, steg jag upp och tog en Punch för att få lite fart på pumpen. Var noga med att iaktta den gulnade cellofanen på det bifogade fotot.
Just den gulnade cellofaninpackningen gör att vördnaden inför vad som komma skall blir så ofantligt mycket större... Det känns faktiskt som om att mitt nyvunna intresse för cigarrökning blir mer och mer rituallikt, jag tror inte att det är helt sunt!?
Med magen laddad med tacos kände jag mig redo för en raggarbilsdust, det blev inga direkta stordåd men lite förberedande studier hann jag med innan jag ledsnade. In igen, Renat & Grappo - Så fint!
Påkallade Arnolds uppmärksamhet genom att använda mig av ett så kallat SMS, han hade smygstartat med starkburk och var definitivt inte bang på vare sig Folkgrogg eller Lättgrosshandlare!
Nu är alltså helgen invigd.
Jag kan inte låta bli att fascineras av utseendet - det ystra, livfulla bubblandet hos en nyblandad "Lättgross" som inte vill nåt hellre än att framföra sitt extravaganza dansnummer, på sin väg nedströms mot den väntande verkmästaren nere i magen.
Att grogga är nog min favoritsysselsättning! - Det finns helt enkelt inga baksidor!

F.ö. så provade jag Rom och jos tidigare under kvällen...
Erik. - You are a naughty boy!

Rättvisemärkt Lördag!

Jag och min familj hade ikväll äran att bli bjudna till Dr. Olja med familj, i dennes residens.
Det serverades grillat, efterrätt och allt var naturligtvis sjukt gott!
Efter avklarad middag bjöds undertecknad på miniprovning av Rom.
Gissade taffligt men gott var det!
Dr. Olja har en hel del mumsiga flarror i sin ägo...
Jag har sagt det förut, men ibland är faktiskt livet rättvist.

Örtdestillat.

Ikväll smakades Genévern av.
Arnold var på plats, och även undertecknad fanns närvarande. Det hälldes upp och smakades, min personliga reaktion är nog i det närmaste jämförbar med den fruktansvärda känslan som drabbade en, när man som femtonåring trodde att man redan har hällt i groggvirke i glaset med hemkört, och tog en stor klunk för att upptäcka att så inte var fallet. - Det var tom. värre än jag mindes!
Arnold däremot verkade inte lika medtagen av det hela som mig...
Av detta kan vi konstatera att Genéver har en smak som kan tolkas väldigt olika. Det är lite som spritens svar på Peugeot 504. - Afrikas Lejon, ni vet!?
Efter smakprovet kände jag mig tvingad att servera ett par glas Grådask (mest för min egen skull) för att försöka släta över eftersmaken.

Eftersom den fundamentala vikten av att kunna dricka rejäla och solida drycker är långt större än mitt personliga välbefinnande, så kommer nog fan mitt lilla ynkliga pojkpsyke att få vika sig för denna gigant inom såväl Holländskt hembygdsgille som internationell sjöfart och andra viktiga samhällsfunktioner.

Men som sagt. - Förbannat trevlig flaska iaf!

Jag orkar helt enkelt inte.

Kvällen bjöd på en tripp till Systembutiken för att hämta ut en flaska Genéver.
Jag är sjukt uppspelt och vill verkligen ta mig ett litet smakprov men jag orkar faan inte! - Jag vet att det är larvigt av mig att inte kunna tvinga min bräckliga person till att förmå mig att bara smaka lite av den, men som sagt, jag pallar inte.
I morgon ska jag kontakta min semialkoholiserade granne och bjuda in till enbärsvesper. Om stjärnorna står rätt så kommer han nog...
För övrigt är flaskan sjukt trevlig och känns jävligt genuin - lite som en gammal gubbe som är så där klockren och har varit med om allt man som fantomnostalgiker saknar.

Det är Enbär och det är sprit!
Toppen!

Schuckert!

Det är inte varje dag grannarna bastar 40!
Knutte och jag firar stenhårt med kaffe, prinsess och calvados.

Fredag eftermiddag såhär långt...

Fredag. Den vakne vet ju redan att Fredagen är dom charmigt alkoholiserades afton och jag tänker passa på att fira den tillsammans med alla dessa människor.
Hittills har den här eftermiddagen bjudit på Systembesök, kvällsvard, en snabbtitt på Madicken. (Herr Nilsson är en fantastisk karaktär) samt avsmakning av Plantation Grande Reserve, Denna Rom MÅSTE alla, som inte har provat den, köpa. - Klockren.
När jag glad i hågen stegade ut från Systemet efter att ha handlat och lämnat in en beställning på en flaska Bokma oude Genevér, så kände jag en liten olustkänsla över att jag, på senaste tiden, har spenderat en del bly i nämnda butikskedja. Tanken gnagde medan jag gick till bilen och det förelåg en risk att mitt humör skulle råka ut för ett s.k. bakslag...
Inhoppet i sotloket var i det närmaste en tiopoängare, nyckeln vreds till tändningsläge, speldosan hoppade igång och jag möttes av tonerna från "En fattig trubadur" av Alvar Kraft, i detta fall framförd av Harry Brandelius.
När Harry mjukt och fint framförde textraden: Du behöver inga penningar när du vid porten står, och du kan ingenting ta med dig dit du går... släppte olustkänslan och hemfärden klarades av under nästan euforiska former. Tur var väl att jag inte visste hur fint Systempåsens innehåll skulle smaka, det hade nog blivit för mycket glädje på en gång. (Jag hade ju lyxtobak i kupén dessutom...)

Just det! Jag ramlade över lite jävligt genuina grejer idag också. - Gamla fina sprutor, jag vet inte vad jag ska ha dom till riktigt iofs. När man ser så här fina grejer är det ju nästan så att man önskar att man vore morfinist...

Jag funderar på att dricka upp hela!

Min Tisdagsdate.

Dr. Bengtsson uppskattade kvalitet... Tyvärr skiter ju folk
i kvalitet numer. Huvudsaken är att det är billigt.

Inom en snar framtid kommer jag dessutom att ikläda mig den dräkt som när den tidigare ägaren hade den, utsågs till Norra Kvarkens absolut smutsigaste stass.
När jag väl är risslad kommer en del av Trajjans motordetaljer att få sig en jävla omgång! Det tråkiga är att jag kommer att missa Let´s Dance och därtill tillhörande troschocker...Faan också!
Jaja, livet som månskenspsykpatient är definitivt ingen dans på rosor, men det visste jag ju redan innan...

Ja, vad dricker en borgare egentligen?

Den socioekonomiska aspekten av rusdrycksanvändning har ju kommit på tal tidigare, och nu är det på tiden att det konstateras vad som egentligen är snoffseri och vad som inte är det.
Man lockas ju gärna av tanken att allt skulle vara så enkelt som man fick lära sig i grundskolan...
För alla er som inte var närvarande i grundskolan kommer här en repetition.


Okryddat brännvin - Bönder, Rallare, Timmermän, Sumprunkare, Rackare, Militärer, Sjömän utan grad.
Kryddat brännvin - Poeter, Fiskare, Tunnbindare, Luntmakare, Kakelungnsmakare, Slaktare, Präster
Öl - Postiljoner,Murare, Modellsnickare, Sjömän utan grad, Timmermän, Bönder, Bleckplåtslagare
Rom - Kapare, Sjömän med grad, Slavhandlare, Hattmakare, Perukmakare, Ostmästare
Genéver - Sjömän med grad, Maskinister, Slavhandlare, Rackare, Vallackare
Konjak - Adelsmän, Friherrar, Handelsmän, Landshövdingar, Läkare, Militärer med grad
Absint - Konstnärer, Författare, Körsnärer, Rackare, Adelsmän, Vallackare, Garvare
Vin - Poeter, Konstnärer, Författare, Allmosemän, Präster, Trubadurer, Modellsnickare, Svajjmastare

Men...
Är det verkligen så enkelt som grunskolepedagogiken gör gällande?
Enligt mig så är svaret naturligtvis nej.
Vad det gäller dom existerande kategorierna så finns det ju en hel del undantag. - Dessutom så saknas det ju massor med kategorier i Utbildningsdepartementets mall för grupptillhörighetsrelaterat rusdrycksintag! Den senaste revisionen är dessutom från 1806 så den kanske borde nyrevideras en sväng?
Om man ska vara lite mer nyanserad, eller kanske snarare realistisk, så kommer kommer man ju efter ett kort analyseringsarbete fram till att det är priset snarare än yrkesvalet, som först och främst styr den Svenske konsumentens inköpsvanor.
På en andraplats kommer arv/tradition och sist i toppstriden kommer således smak och kvalitet. Tilläggas kan, att karriärval kommer först på 16:e plats.
Nu menar jag ju inte att det är i den ordningen alla resonerar, utan jag presenterar bara totalresultatet av folks summerade resonemang.
Man kan grovt dela upp användarna i sex olika grupper, det skulle gå att bena ut saken mer men det ser jag som onödigt.
En redogörelse följer nedan, i texten benämns exemplen som han men det kan självfallet vara en hon också. - Eller varför inte en hen?
Nej förresten! En hen kan det ta mig fan inte vara så glöm det.

A.
Den sämre bemedlade personen utan en känslomässig relation till sitt drickande.
Han kommer att köpa det absolut billigaste inom den varugrupp som är aktuell. A dricker i princip bara för att bli full, Skulle A bli bjuden på fest med fri bar, så handlar det om att bli full snabbt och att bara dricka det dyraste som serveras. - Oavsett om han tycker att det smakar gott eller inte.
Girig och lat är två utav A:s finaste egenskaper.

B.
Den sämre bemedlade personen med en känslomässig relation till sitt drickande.
Precis som alla andra kommer han att handla sin favoritvätska  på Systemet. Den personens favorit är ju naturligtvis den produkt han av gammal vana köper, därför att den är "prisvärd" dvs mycket sprattel för lite pengar. - Det kan vara allt från öl och vin till sprit, oavsett vilket är det enligt B det godaste.
Lojal och arbetsam är B i ett nötskal.

C.
Den som har gott om pengar men ingen känslomässig relation till sitt drickande.
Dennes favorit är sannolikt en produkt som är relativt dyr till dyr, och dessutom marknadsförd på ett aggressivt sätt för att locka till sig den typen av människor som person C tillhör. C vet egentligen inte alls vad han tycker är gott. - Han har aldrig reflekterat över saker som smak, brudarna i reklamen och flaskans design är betydligt mer avgörande i valet av dryck.
Osäkerhet och dålig självkännedom är egenskaper som ofta kännetecknar C.

D.
Den som har gott om pengar och en känslomässig relation till sitt drickande.
Är alltid glad på Systemet, handlar det som ligger nära hjärtat samtidigt som han sätter fokus på saker som smak och pris. Allt ifrån den billigaste starkölen, bara för att morbror Elof alltid drack den, till en väldigt exklusiv Konjak bara för att farfar luktade så när D var liten, kan landa i korgen.
D kan kännetecknas bl.a. av sin fascination för udda saker och för sin förmåga att ha lätt för att läsa sociala situationer.

E.
Snobben med känslor.
Köper alltid med hjärtat enligt samma kriterier som D, men det blir nästan alltid från beställningssortimentet eftersom E inte har växt upp bland pilsnerluktande gubbar med slokhatt, möjligtvis att pappa kanske luktade Flaggpunch när han kom hem från jakten.
E skulle absolut uppskatta en kall folköl om han skulle bli bjuden på en av en räddare i nöden, efter att Rollsen fått punktering i skogen utanför Rånäs.
Ödmjuk och hjälpsam är några av E:s kännetecken.

F.
Snobben utan känslor.
Handlar alltid det absolut dyraste från alla segment, F har i princip samma uppfattning om saken som A, men helt tvärtom.
F dricker heller inte speciellt ofta för han tycker inte om smaken på nånting som innehåller alkohol, F dricker endast i sällskap för att kunna visa upp att det finns dyra droppar.
F skulle inte ens tvätta fötterna i A,B,C och D:s favoriter. - Av rent principiella skäl.
När folk talar om F så är det i regel i ordalag som introvert, snål och opålitlig.

Nu när det är klargjort ehuru ovan nämnda kategorier njuter sina drycker och inköpen av dessa, så kan vi återgå till ruta ett. - Vad dricker egentligen en borgare?
Jag kan inte komma med ett vetenskapligt svar, men enligt August Strindbeg så dricker en borgare toddy, toddy som är lika delar Eau de Vie och Hett sockervatten.
Och vad det gäller vad som räknas till snoffseri är det upp till var och en att avgöra.

Som Strindberg skriver i  I vårbrytningen:

Då, när skymningen inträder, går han till Phoenix och dricker toddy med en borgare, ty han tycker inte om studenter; de äro för unga för honom och för bråkiga. Han vill sitta tyst och stilla i ett soffhörn och virvla rök, under det att samtalet, helst ett politiskt, rör sig i jämna opassionerade perioder, interpunkterade med små klunkar ur den bruna toddyn. Drack han fler än fyra toddar, kunde han bli sentimental...

Var brudarna sugna på "Stribbe" eller?

Avslappningsövning.

Lördagen bjöd på manlig vänskap, mat, sprit och en hel del rökning. Allt detta gör att Söndagen inte har varit en superproduktiv dag... Jag har faktiskt inte gjort nåt annat än att ligga på soffan.
Det är med viss oro man stiger in på muggen efter en sån massiv Backanal som det ändå var igår.

Tyvärr blev det ingen Calvados, men Flaggpunch avnjöts till Soldatens ärtsoppa under lunchen.
Till middagen vräkte övriga inblandade i sig Amarone. - Undertecknad hoppade över just det momentet eftersom vin inte ligger i linje med vad min kropp anser vara bra föda.
Resten av natten gick i Mahognygroggarnas tecken, även om det "stacks emellan" med en och annan Renat & Grappo...
Kvällens absoluta antiklimax var en apelsinsmaksatt rom som smakade fruktansvärt illa. Hemmagjord Singlemalt var däremot ett uppskattat inslag under vickningen.
En Padron från Nicaragua överraskade på samma trevliga sätt som ett par Consuegra seconds.
Vi hade förbannat trevligt! Nästan onödigt trevligt faktiskt...

Stommen i ett bra mellanmål

Smakade bra

Varför i helvete har dom lagt till ordet Vodka på etiketten?

Törstsläckare OCH mixer!

Dax att slå en signal till begravningsentrepenören.