Kvällen till ära var det återigen hobbyproblematiken som upptog mitt fokus och frågeställningen var som vanligt:
Hur kan det vara en så spetsfundig linje mellan glädjen i att faktiskt ha en fritidssyssla man fröjdas av, och ångesten det innebär när man anser att man inte utövar hobbyn i den utsträckning man tycker sig behöva?
Själva poängen med en fritidssyssla är ju att den ska vara ett bra alternativ till att titta på TV när man råkar ha en lucka i dygnets logistik. Poängen är ju inte att det ska vara den primära källan till glädje!
Ändå blir det så. - Oavsett om man är medveten om problemet och därför bestämmer sig, redan innan man startar ett projekt, att det inte ska bli ett självändamål utan att det ska stanna vid just en fritidssysselsättning...
Nej, tänk den som ändå finge spendera sin fritid med att sitta i stugvärmen på Korsnäsgården tillsammans med Nisse Linnman och Gunnar Brusewitz istället.
Då skulle det sannolikt föras makliga diskussioner om avslappnande ämnen såsom insekter, vilddjur och vilken piptobak som kan sägas vara mest välgörande för kroppen. Förmodligen skulle Nisse, sin vana trogen, fukta strupen med något ur Systemaktiebolagets sortiment, samtidigt som han erbjöd oss andra att smaka, och säga något i stil med "Ekoxen är minsann ett sjusärdeles vackert djur" på utandning efter ett invant bloss på pipan.
Gunnar skulle säkert bli full och berätta fabler med uppenbara likheter med dagens samhälle, och med en slående exakthet låta skogens väsen illustrera kända svenskar.
Jag skulle sitta tillbakalutad på en pinnstol, iklädd gummistövlar, mollskinnsbyxor och en undertröja i bomull och röka ömsom Greve Hamiltons blandning, ömsom Bellman Siesta. När jag så småningom blivit varm i kläderna skulle jag nog ta med mig en 75:a Eau De Vie eller Renat till dom så rogivande träffarna.
Att dessa herrar skulle låta sig gungas ur balans av futtiga saker som produktivitet och tidsbrist ser jag som högst osannolikt, dessutom var dom säkert så Charmoliserade som man vill tro. - Således vilade säkert inga ledsamheter alls innanför Korsnäsgårdens väggar.
En intressant detalj i sammanhangets utkant är att Gunnar Brusewitz har mer än en ringa likhet med den legendariska tusenkonstnären Ed Roth...
Vissa skulle till och med ta ord som "Swinlikt!" eller "Nej men dra åt helvete!" i sin mun vid en regelrätt jämförelse mellan de båda.
Ang Projekt Tonton Macoute så kommer min vän Johan och jag att fortsätta med avgasrören imorgon. - Det kommer onekligen att bli skönt att slippa ångesten för en liten stund...
 |
| Gunnar? Ed? |
 |
| Ed? Gunnar? |
Skriv lite om pinuppor, brudar eller kvinnor... infoga sliskiga bilder för att reta flera sinnen.
SvaraRaderaVid Gud! En pornograf har nästlat sig in i den fromma skaran, min stolthet känner inte längre några gränser!
RaderaJag lämnar dock inga garantier på att mitt kabinett kommer att förmedla vare sig beskrivande text eller visuella skildringar av otukt eller andra former av osedligheter inom en överskådlig framtid.
Jag har inte för avsikt, och jag ser det heller inte som min uppgift, att reta den eventuelle läsaren till ett fysiskt ormax. En mental vällustkänsla tycker jag dock att man som läsare ska kunna förvänta sig, efter det att man betalt sin förhållandevis billiga bloggprenumeration.
Ihärdiga rykten vill göra gällande att det så kallade Internet, är en uppdukad festmåltid vad det gäller olika typer av kopulering. Jag gissar att det finns ett och annat att förundras över där...
Kanske några bilder på Paff-pinglan från våren sextiotvå?
SvaraRaderaDå hade dom riktiga tussar!
En redig mammabuske full i piss, spöar slätrakade tonårsmusslor hela veckan!