Återigen föll materialvalet på rostfritt stål av fem millimeters tjocklek. - Anledningen till den något tilltagna tjockleken beror på att jag framgent planerar att byta ut delar av fästet mot luft och då kommer sannolikt den delen av fästet som inte är luft belastas något mer.
Och återigen förbannar jag min dumhet och lovsjunger vattenskärningens ädla konst. - Att fila och slipa tror jag inte är en av dom sakerna man blir ihågkommen för att man var väldigt bra på...
Det blev varken Lilla Rickard Eller Chuck, det blev istället Motörhead, Ramones och The Accidents som stod för underhållningen.
Jag passade även på att svetsa färdigt bakskärmen och dra på lite tenn på densamma för att försäkra mig om att den är "tät" trots narkomansvetsarna jag pluskat dit. Dessutom vill jag inte få bassning av min lackör pga att det ser förjävligt ut när han får grejerna i sin hand.
Tanken fick också ett par presumtiva hål igensvetsade...
Slutligen och som en värdig avslutning på mitt värv, satte jag mig ned och lyssnade till både Nidälven och Lilla vackra Anna, samtidigt som jag rökte en minst tre månader gammal Joya De Nicaragua-fimp på ett mycket bostadslöst vis. Den smakade konstigt nog helt okej faktiskt.
Nidälven! - Dra ända in i helvete så fin den är!
Jag gråter fortfarande inombords, alltså inte som i att jag snyftar lite halvdant utan nu snackar vi fullt utblommat stortjut iklass med det bölande som uppstår när mina öron nås av, den av Gunnar Turesson tonsatta Dan Andersson dikten Jag väntar vid min stockeld. - Gärna framförd av Hootenanny Singers...
Jaja, det var i alla fall det om motorcyckelbyggnation och känslomässiga frifall.
God afton.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar