Svenskt humansocialt armod.

Jag är fullt medveten om att en eventuell belackare, med lätthet och kanske med all rätt, skulle få mig att framstå som en mycket inkonsekvent stenkastande glashusägare om man väljer att tolka nedanstående skrift på det viset, därför vill jag förtydliga att detta enbart är en reflektion över markanta skillnader mellan det nutida och det tidigare, storslagna, samhället.

Sociala medier.
Fundering:
Är dom av godo och till gagn för ett samhälle och folket i stort eller är dom enbart förströelse för allmogen i samma anda som Melodifestivalen eller Rena rama Rolf?
Enligt mig så är alla sociala medier, och dom tillhörande tekniska attributen, en makalös tillgång vad det gäller opinionsbildning, informationsflöde, folkbildning, osv osv. - OM dom nu används i det ändamålet, vilket i regel inte är fallet.
Eftersom människor i gemen inte är intresserade av att veta vad dom samhälleliga åtgärder våra "folkvalda" utför beror på, vad som skiljer högerpolitik från vänsterpolitik, varför våra skattepengar inte räcker till den fantastiska sociala standard vi hade fram till sent 80-tal, varför svenska företag som te.x. SAAB och SAS går i graven eller varför svenska köttproducenter knappt har råd med en saltskvätt i gröten.

Dom livsavgörande sysselsättningarna för den nutida svensken verkar primärt vara saker som Facebook och Bloggersidor som handlar om hur man hamnar på Spy bar´s gästlista eller kanske grundliga reportage om vilken kändis som har gäddhäng eller fula kläder.

Jag anser inte, kategoriskt, att det är fel att hänge sig åt s.k. trams, men det borde ju sannerligen föregås av att man, till att börja med, har en egen uppfattning om vad som är viktigt och värt att lägga läsningstid på? - Dvs att man vet vad som skiljer trams från viktiga saker.

Jag vet folk som sitter minst en timme per dag på Facebook och tillgodogör sig information om vem som duschade när, vem som gillar ICA-Jerry mest, eller vem som tycker att det skulle vara skönt att vinna femtio miljoner och åka på solsemester.
Tro nu inte att dessa personer har en aning om vad som sägs i den ständigt pågående politiska debatten eller ens har en uppfattning om vad dom anser vara problem i samhället. - Det har ju såklart inte funnits någon tid att bry sig om sådana triviala saker, när man ju har haft fullt upp med att läsa om vilken av grannarna som haft roligast i helgen.

Således kommer den ointresserade massan aldrig att nås av den information dom är i ett så ohemult stort behov av. Detta trots att dom sociala medierna lovordas av den enkla anledningen att information blir så lättillgänglig och att samhället blir mer transparent. Det är säkert sant men det kommer inte att tillföra något eftersom målgruppen missas totalt.

Men, vem vet?
Det kanske bara är jag som har en fruktansvärt verklighetsfrånvänd uppfattning om människors förmåga och ambitioner vad det gäller sunda, reella, mänskliga relationer?