Ett resultat av en späd pojkes tappra försök att betvinga de löst sammansatta fragmenten av ett fullgott psyke.

Innan jag öppnar dörren och släpper in den eventuelle kabinettbesökaren till mitt torftiga armod så tänkte jag passa på att, mycket vördnadsfullt, uttrycka min uppriktiga bedrövelse över att ha brustit fullständigt i ambitionen att servera den hugade massan det sedvanliga fredagsinlägget.
För det ber jag naturligtvis om ursäkt och fortsättningsvis kommer jag att göra mitt yttersta för att bergfästa min position som den eventuelle läsarens servila tjänare.
Förlåt...

Så!
Nu när formalian har avklarats tänkte jag försöka mig på att stila med lite rostfritt som har tagit både min tid och mitt engagemang i anspråk de senaste dagarna.
The Hootenanny Swinger har varit i behov av ett stöd, ett roder, samt ett övre motorfäste och när fredagen väl kom avbröt jag, utan att tveka, dansen kring den gyllene kalven och tog omedelbart min tillflykt till garaget. Väl där vankades fortsatt kapning och slipning av rostfri plåt med sporradiska inslag av svetsning - en häxkonst jag för övrigt tydligen inte behärskar överhuvudtaget längre...
Hur som helst så blev stöd och motorfäste/tändspolefäste färdigt för slipning och polering.

Under gårdagen dök Sebban upp för att sprida mänsklig värme och närhet i en annars kall och hård värld, och vi dividerade fram och tillbaka gällande styrets utformning.
Eftersom Sebban vurmar för motorcyklar som byggts i den så kallade Tidelagsstilen, nickade han minst sagt gillande då jag förevisade min något oplanerade idé till styre. - Såvitt jag kunde förstå fastställdes styrets utforming i och med detta...

Ett fullgott alternativ till den mjuka byxan.

Att sitta i soffan iklädd mjuk byxa och låta den fetmadrabbade kroppen förfalla låter onekligen väldigt skönt, men då jag vis av erfarenhet vet att det inte ligger för mig väljer jag i regel att tackla den hänsynslösa fritiden på andra sätt... Allt för att slippa den krypande känslan som genast uppstår när man inte har nånting för händerna.
Just den här kvällens fritid hade dock ett smärre spektakel i sitt sköte.
Under den sedvanliga söndagsmiddagen hade jag och min familj äran att ha min advokat, Arnold, till bordet. Efter köttgryta, starköl och till och med en liten Hallands fläder kom vi överens om att modifiera en detalj till hans motorcykel.
Arnold tillhör den del av befolkningen som inte nöjer sig med hur en motorcykel var tänkt att se ut när den lämnade fabriken. Åhnej, ombyggt ska det vara! - Dessutom hävdar han med en dåres envishet att "original är för gubbjävlar" - ett uttalande vilket jag personligen tycker är mer än en smula burdust.
Med anledning av detta har hans järnsporre tagit sig en skepnad som i det närmaste för tankarna till droger och en stor brist på sedlighet. Denna Sportster ska nu begåvas med hjul och naturligtvis är den bakbroms han tänkt begagna sig av till en annan motorcykel och är därför "Åt helvete för bred!"
När någonting är "åt helvete för brett", vilket i det här fallet är ca femton millimeter, så måste man naturligtvis korrigera det, vilket vi hade för avsikt att göra.
Så.
Vi begav oss ut i garaget, satte upp bromsen i svarven, stack av dom femton millimetrarna från trumman och navet, satte upp den igen, centrerade alltihop, svetsade, svarvade ned svetsen och vips! - En trumma som passar.
Visserligen är den ju nu helt ruinerad när det kommer till den tänkta applikationen men det skiter naturligtvis Advokaten i. För egen del anser jag att det är vansinnigt att förstöra helt nya saker, just den här saken är dessutom kromad vilket gör alltsammans än värre.
Nej, original är nog det bästa det, då behöver man inte hålla på att krångla en massa. - Dessutom kan man ju misstänka att trafiksäkerheten sätts ur spel när man blandar ihop en massa olika fabrikat och liknande?

En liten detalj som förtog mycket av den oomkullrunkeligt goda stämningen vi trots allt åtnjöt i garaget, var att svetsen blev hård som korund... Det gav mig ett par timmars extra erfarenhet och jag påmindes om att jag borde ha fullgjort mina studier och lärt mig saker om olika metallstrukturer och dess orsaker istället för att hoppa av redan i lekis och då börjat köra styckegods på Skåne.