En kort reflektion över hjärnans gåtfulla väsen.

Denna lördag firar vi en av de allra finaste antidemokraterna, nämligen Sven Justus Fredrik Wollter, som idag fyller åttio år.
Den kritiske är naturligtvis medveten om att Svens professionella gärning är stor och att han är en duktig och folkkär skådespelare, men frågan är om inte hans antidemokratiska hållning överskuggar det?
Sven är ju, som den eventuella läsaren redan vet, kommunist. Sven är dock inte en av de kvasikommunister man hittar i Vänsterpartiet eller Miljöpartiet...
Nej, Sven är minsann en RIKTIG kommunist. En sån kommunist som numer nästan bara finns på Kuba och i Nordkorea. En sån kommunist som som aldrig skulle få för sig att göra avbön.
Sven tillhör således den skara människor som anser att väpnad kamp är ett bättre alternativ att fördela makt på, än att springa och fjanta vid en valurna. Målet är "Det arbetande folkets seger". - Trots detta misstänker jag att många som är engagerade i kampen saknar både arbete och viljan att arbeta.

Sven är sedan lång tid tillbaka medlem i det revolutionära Kommunistiska Partiet, tidigare KPLM(r), ett parti som till exempel, under slutet av sjuttiotalet aktivt stödde ZANU i Republiken Rhodesia och i praktiken hjälpte till att installera Zimbabwes omåttligt populäre diktator Robert Mugabe.
Sven är dock inte den enda partisympatisören som är en van estradör, ett axplock av övriga som inte räds att visa upp sin sjuka syn på rättvisa följer nedan. - Inga oväntade filurer dock...
Cleas Malmberg.
Lasse Brandeby.
Totta Näslund.
Ola Magnell.
Fred Åkerström.
Ken Ring.
Peter Birro.
Jan Myrdal.
Även den ökände "Amaltheamannen" Anton Nilson har tillsammans med Sven och Lasse Brandeby figurerat på partiets flygblad.

Jag hoppas verkligen att publika personliga skönmålningar, dvs av typen som inte har med hans yrkesskicklighet att göra, av Sven uteblir. Om dom inte uteblir så undrar naturligtvis den kritiske vad som kommer härnäst?
Det ogenerade firandet av Enver Hoxhas installeringsdag?
Löpsedlar som tydliggör vikten av att hylla Kim Ill Sungs födelsedag?
Historien har i och för sig lärt oss att aldrig sluta förvånas...

Notera Aftonbladets egna kommentar.

Internationalism och Nationalism. - Två vitt skilda källor till spontana glädjeyttringar.

 ”För vår tid är internationalism en avgörande utgångspunkt. Vad framtiden i dag kräver av nuet är främst att över gränserna vidga den idé om solidaritet och samverkan, som så starkt funnit gensvar hos enskilda nationer. Vår främsta nationella strävan bör vara att i praktisk gärning söka förverkliga idén om frihet och trygghet mellan folken. Men internationalism betyder utjämning och inte likriktning. Den förutsätter för att kunna vinna styrka en respekt för människors särprägel och folks identitet. För att kunna leva måste den kunna låta leva. Nu flyttar människor i växande antal över gränserna. Vi har i Sverige stora grupper av invandrare, som på många sätt kan berika vårt samhälle. De vill finna en förankring i det svenska samhället, samtidigt som de vill värna sin särprägel och sin kultur. De vill bryta isoleringen men ändå behålla sin identitet. Vår förmåga att kunna förena en öppen attityd till invandrarnas inväxande i det svenska samhället med en respekt för minoriteternas villkor och rätt, blir ett mått på hållfastheten i vår internationalism.”

Jag tänker inte kommentera det ovanstående med annat än att det är Olof Palmes ord.
Undrar om han hade använt samma retorik idag om han levt?


För att skapa balans i mitt kabinett vill jag även passa på att citera det gamla högerspöket Rudolf Kjellén, vilken uttrycker sig aningen mer kärnfullt och koncist.
Kjellén å andra sidan, hade sannolikt inte klarat sig undan solidaritetens fanbärare med enbart en retorisk justering.

”Antag å andra sidan, att hela svenska nationen bleve fördriven eller utrotad av en fiende, så att Sveriges land finge bära en ny nation – skulle man då kunna säga, att det var Sveriges röst som hördes uppifrån halvön? Naturen funnes kvar och vore väl sig lik, men den hade fått ett nytt människomaterial att inverka på; fosterlandets andra element, folkanlaget, vore borta, det nödvändiga sambandet mellan folk och land hade blivit upplöst på andra sättet. Sverige kan lika så litet leva med ett nytt folk inom sina gamla gränser som med ett nytt territorium åt det gamla folket. Dess begrepp är alltid åt en sida etnografiskt tillika.”


Vilket av dessa två citat som äger syltan är naturligtvis upp till var och en att avgöra...