Till havs.

Min färd mot kalkstenshawaii påbörjades 05.00 - För den oinvigde kan jag tala om att det är okristligt tidigt.
Dagens mest fascinerande syn var utan tvekan fordonslastningen som, mycket noggrannt, utfördes under överinseende av Förste lastvaktmästare Elis Granlund. (tyvärr sätt det en svartvit rulle i kameran när jag förevigade resultatet...)
Moder natur visade sig från sin bästa sida när havet skulle korsas, som tack för detta offrade jag litet av det medhavda matsnuset till Neptunus ära, samtidigt som jag bytte film i kameran.
Mmm, vi får väl se vart det här slutar - det ska visst jobbas imorgon...

Published with Blogger-droid v2.0.6

Nattsudd med cigarr.

Mahognygroggar, två mycket goda vänner och cigarr - Ibland är livet ganska rättvist trots allt...
Att man blir matt och tvingas dricka soda denna "dagen efter" är ju inte riktigt lika kul, även om det är vad jag förtjänar.

Published with Blogger-droid v2.0.6

En sjusärdeles gloriös morgon!

Efter att ha mobiliserat all tillgänglig kraft, lyckades jag ta mig upp ur sängen, ut ur min sovkammare och nedför trappan till dom mer praktiska delarna av det Boréska herresätet där min nystärkta lekdräkt väntade på både mig och dagens vedermödor.
Efter att jag med sömndrucken möda lyckats ikläda mig den dräkt som mitt arbete tarvar, och samtidigt lyckats med konststycket att hålla den sedvanliga morgonångesten stången, stegade jag ut på gården och mot den väntande transporten.
Väl ute möts jag av den finaste morgongåva någon nu levande människa över huvud taget kan tänka sig! - På bordet utanför står nämligen en trestjärnig Jaloviina! Förvisso en halvpanna, men ändå...
Under den rådande glädjeyran i samband med överlämnandet av flaskan, måste jag uppenbarligen ha glömt grannlåten ute till allmän beskådan under natten, med resultatet att jag nu är vid gott mod och fullkomligt redo att möta ännu en dag i det kaosartade tillstånd vi känner som förvärvslivet.
Man kanske skulle börja överraska sig själv oftare!?
Jag vet att jag tidigare behandlat det finska ädelbrännvinet lite styvmoderligt i mitt orerande om dess svenska föregångare, jag skulle härmed vilka göra ett litet och ytterst modest avkall på detta.
Och iom att jag blivit av med det ok av olust som mitt agerande resulterat i, så kommer jag från och med nu lovsjunga hjältarnas och romantikernas dryck som den ultimata sommardrycken - Förutsatt att den blandas med Norrlandscola eller Pommac.
Vidare har jag noterat att det finns fler trestjärniga produkter som jag både brukar med välbehag och uppskattar väldigt mycket... Jag stör mig dock på det semiinternationella uttrycket "Swedish snus"!
Det är dessutom fredag och jag vet vad som väntar mig när kvällningen nalkas...
Charmolisten i mig blomstrar. - På samma sätt som den, bland skir spindeltråd och daggvått gräs, nysprungna vildrosen blomstrar och sprider vällust i den annars så Bauerska barrskogen.
Icke att förglömma är att den bästa dagen är en dag av törst.

Published with Blogger-droid v2.0.6

Livets salt. Eller nåt...?

Med risk att orsaka spontana glädjeyttringar hos den eventuelle läsaren, bifogas här ett antal bilder, föreställande mycket inspirerande miljöer. Man tycker ju att det borde pigga upp med lite blankt...
Semester? - Nej tack, jag sitter hellre här!

Published with Blogger-droid v2.0.6

Solidaritet med dom svaga.

OBS! Om den eventuelle läsaren ogillar politisk agitation, ombedes den avsluta läsandet nu.

Jag läste en ledare i Aftonbladet för en vecka sedan, ang. ehuru det skulle vara en mänsklig rättighet att ha semester eller inte (Självklart svamlade, den under 80-talet avlade, ledarskribenten i vanlig ordning om hur förtryckt arbetarklassen är, medan direktörer och högre tjänstemän vältrar sig i lyx och flärd.)
I just det här fallet var det semester som var på tal, och skribenten ville uppmärksamma en ny LO-rapport som säger att 60% av Sveriges befolkning har gjort en utlandsresa under det senaste året - Bland "icke facklärda arbetare" är siffran 43%.
32% av arbetarna stannar hemma på semestern, medan bara 15% av tjänstemännen stannar hemma under sin semester.
Det är dom fakta som presenteras. Efter att nödvändiga fakta bretts ut, fortsätter den unge "Ledarskribenten" att proklamera sin syn på dom enorma orättvisor som Sverige dras med idag. - Självklart helt oemotsagd och  baserad enbart på hans förgiftade syn på saken.

Att det kan finnas andra anledningar än orättvisa är tydligen helt otänkbart!
Vem vet - av dom tillfrågade arbetarna kanske 50% hade barn under ett år, och helt enkelt inte orkade ge sig iväg på luff med ränsel och smörgåsknyte... Eller - av dom tillfrågade tjänstemännen kanske det bara var 15% som hade nån semester över huvud taget?
Ansvarsfrågor var heller inte en del av utsugarresonemanget som fördes.
Jag klassar mig som arbetare av många anledningar, och jag kan ärligt säga att jag inte vill göra nåt på semestern. - Det har inget med ekonomi eller klass att göra!
För övrigt är det ju den, under generationer, Socialdemokratiskt styrda statsapparaten som tillsett att många av dessa tjänstemän tjänar dom, i relation till en arbetarlön, monstruösa summorna som gör att dom kan åka på presumtiva lyxsemestrar varje år....
Att Aftonbladet, som "Oberoende Socialdemokratisk" försöker vara en arbetarnas röst gör mig spyfärdig!
Men det är klart, att vara socialist och samtidigt försöka ta in reell information och ha en halvnykter verklighetsuppfattning verkar vara en orimlig ekvation

Slutligen börjar han svamla om sin barndoms somrar och om det tragiska med hans polares otrygga anställningsformer, där han dessutom blandar in frilans osv. Jag antar att hans umgängeskrets befolkas av 80-talister och alla ur den generationen har väl inte imponerat svinmycket på arbetsmarknaden såvitt jag vet. (Jag är såklart medveten om att det naturligtvis finns en hel del undantag här.)

Detta var det absolut sämsta och mest bisarrt vinklade jag hittills läst i denna otroligt motbjudande kvällstidning! - Skämmes, socialistslyngel!

Lite frågor, eller kanske konstateranden...
Om man har någon form av handikapp, så att man helt enkelt inte har möjlighet att trygga sin försörjning på något vis. - Då kan man kanske klassas som "svagare" i ett ekonomiskt perspektiv. Dessa människor ska ju naturligtvis få hjälp av samhället på alla tänkbara vis om dom så önskar. det finns ju många exempel på detta - RIKTIGA sjukpensionärer, folk som varit med om olyckor, folk som blivit sjuka, folk som fötts med sjukdom/handikapp osv, osv...

Om man däremot, av lathet eller ren ovilja, inte har tillsett att ge sig själv förutsättningar för att kunna trygga sin försörjning. - Är man "svagare" då?
Eller om man spenderade hela sin studietid med att röka brass, supa eller sket i plugget av nån annan briljant anledning som te x att vara lite ball.. - Är det samhället som ska lotsa en genom livets vedermödor då?

Att man under dessa scenarion kan klassas som svagare som vuxen, när man står där utan utbildning och kanske heller inte har dom bästa sociala preferenserna, det är ju såklart fullt möjligt. Men är det verkligen ett problem av klasskaraktär eller är det ett problem relaterat till vissa människors totala oförmåga att använda den hjärna, dom i likhet med alla andra människor, har begåvats med?
För övrigt så har jag en mängd bekanta som är just, "icke facklärda arbetare" och dom har med eget svett och eget engagemang ändå lyckts generera en avsevärd mängd skattekronor till kungens kassa.
Med det i ryggen kan man, om man vill, konstatera att när Partiet via Aftonbladet, talar om dom "svaga" så menar dom förmodligen svagsinta eller svagbegåvade, således är det inte mer än rätt att dom talar klarspråk.
Men det är klart, dom kallar väl sina läsare för vad dom vill...

Jag pröjsar mer än gärna för oflyt och tragik, men jag har fan ingen lust att pröjsa för lathet och dumhet.

Ledaren finns att läsa här.

Det är ju Fredag, era jävla äppelknyckare...

Fredag!
Så in i helvete rart, men hela dagen har inte varit en solskenspromenad, under eftermiddagen var jag helt övertygad om att jag skulle få spendera min favoritdags kväll med att konversera om livets jävligheter  med en gammal maskinjävel!
Som tur var bedrog jag mig och eftermiddagen mynnade ut i en. något sen men ändå rimlig hemgång. Väl hemma möttes jag dels av ljuset i mitt liv, dels av våra gäster för kvällen och tillika innehavare av det f.d. trägårdsmästeriet i Thil. - Det förtjusande paret K/A.
Efter bara ett ögonblick slängde allesammans i vanlig ordning titlarna, och till och med kvinnorna blev du och bror med varandra i samma ögonblick som dom somriga linnekavajerna hängdes upp på stolsryggarna och skjortärmarna veks upp ett par varv.
Mahognygroggar och vitt vin utgjorde startfält för den kombinerade välkomst och sällskapsdryck som nedsköljdes under ivrigt framdukande och plockande med kvällens skaffning.

Så var det äntligen dax att sitta till bords och ta för sig av läckerheterna. - Kräftor!
Jag har inte mått så bra på mycket länge. Att få hugga in på dessa asätande undervattensprimörer är nåt av det mest fantastiska jag vet, och om det dessutom sker i glada vänners lag, ja då är euforin i princip total...
Kräftor, västerbotten paj, bröd, ost, vin och brännvin - Det var vad som erbjöds, tyvärr skålades det inte i vare sig OP eller Aalborg Jubileums, då jag inte hade någon av dessa sorter hemma. En Genéver kunde inte heller njutas eftersom ingen annan var intresserad av det Holländska miraklet, samt att mina principer inte tillåter mig att dricka Genéver allena.
Alltihop resulterade i alla fall, i en såpass överdådig sexa, att alla inblandade nödgades taga en s.k. halvtid medan bordet laddades om med nya, av kräftor dignande fat, som strax skulle slukas av den hungrande ensemblen.
Efter att kräftdjursresan kommit till vägs ände samlades alla för en dessert bestående av kaffe och glass.
Återigen - Makalöst trevligt.

Efter fullgjord meny blev det mahognygroggar med ädelbrännvinsbas och Trocadero - Trocadero, som bekant även går under namnet "NorrlandsCola".
Groggar slukades och käftar glappade. Min ärade granne -Den tidigare ordföranden för Simon Wiesenthal centret- och hans familj dök över, vilket var utomordentligt angenämt.

Under dom korta stunder jag valde att gå ut i trädgården för att röka, bar jag kvällen till ära hatt. Under hatten fanns dessutom den, i dom litet sobrare och mer världsvana miljöerna, ack så vanliga finska raggarvågen, den i sin tur, ackompanjerades såklart av Jaloviina och Trocadero för att både frisyren och destillatet skulle känna sig delaktiga och sedda.
Jag har fått en upphängning på finnar. - Stenhårt folk med ett klassiskt och mycket bra driv.

Nu är kalaset över och jag kan inte annat än att hoppas innerligt att den av Marans maniska ridande, framkallade ångesten, går mig obemärkt förbi inatt....

Mr. Magic

Jag tar tillfället i akt och bjuder på en bild från mitt senaste besök hos Rune. - En av dom mest kluriga och hantverksskickliga jag någonsin träffat. Dessutom har han kört cross i många år och det har han naturligtvis gjort på engelska hojar, så att han är en kvalitetsmänniska, det råder det inget som helst tvivel om.
Det var i det här fallet riktning av en springer gaffel och ombyggnation av en dito, plus service, modifiering och uppsnyggning av en sick o fals maskin, som föranledde mitt besök.
Lundin var som vanligt på ett gott humör och berättade bl a att västeråsarna med "The Wall of Death" hade varit där för ett tag sedan, han har uppenbarligen kontakt med dom hårdaste motormännen...
Min sick och min gaffel kommer garanterat att leva upp till mina högt uppskruvade förväntningar, hoppas att dom är klara snart, så att jag får en anledning att åka dit igen...

Det lönar sig att vara en god kristen.

Sällan får man som gammal ståthållare, uppleva den glädje och den ynnest det innebär att få en gåva.
Särskilt som gåvan levererats direkt ur hjärtat på den ödmjuke givaren.

Idag när jag som vanligt anlände till mitt gods efter en hård dag i rikets tjänst, så noterade jag två saker som gjorde mig brydd... Det första som nådde mig var att någon hade genomfört en s.k. "rivare" på vägen som leder in till fastigheten, den var dessutom fullbordad och såg till och med överlagd ut. Något uppbragd gick jag raka spåret in för att förhöra mig om vad som försegått på domänerna under min bortavaro?
Något förvånad fick jag se en brännvinsflaska i tenn stå i köket. Den hade inte stått där när jag lämnade...
Jag frågade ljuset i mitt liv om flaskans plötsliga uppenbarelse varvid hon berättade att Erik - Vagabonden från Vallby - och hans bättre hälft hade varit förbi på en kortare artighetsvisit - som man säger i folkmun, och att dom då överlämnat flaskan av någon anledning som jag inte riktigt kom på det klara med.
Eftersom min nyfikenhet var på god väg att driva mig till vansinnets rand, stegade jag omedelbart iväg för att bringa klarhet i hela händelsen.
Jag ringde Erik som berättade en fantastiskt underhållande historia om flaskans något ockulta bakgrund, därefter talade han om att det var en gåva till mig och att jag inte, under några omständigheter, kunde vägra att ta emot den, vilket jag naturligtvis hade gjort i annat fall, pga att en gåva av den digniteten är en alldeles för storvulen gest att rikta till en enkel man som jag..
Jag tackade för gåvan och svalde hårt, ty när allt var som ljusast kom jag ihåg rivaren! Ilskan efter rivaren hade ju nätt och jämnt svalnat i mitt, av vedermödor sargade, gamla adelshjärta. Tankarna myllrade i huvudet likt Resande på en höstdrive hos Philipson. - Vad skulle jag säga!? Skulle jag säga nåt överhuvudtaget? Vem är jag att, som tack för en fantastisk gåva värdig självaste Bacchus, komma med syrligheter?
Jag svalde ytterligare en gång, tackade för visat intresse och avslutade samtalet.

Att gruset på vägen kommer att riktas, krattas och återställas till sitt ursprungliga skick är alldeles säkert och det kan jag vara garant för, men sannolikt kommer det att utföras under överinseende av den vackert mahognyfärgade vätskan i min nya tennflaska...

Jag är inte sämre än att jag kan låta udda vara jämnt. - Herren ger och Herren tar...
Tack Erik!

Att jag har en s.k. sorgenagel på tummen
beror på att jag har skruvat lite med
franska kustoms ett par dagar.

Vem bryr sig?

Vem bryr sig egentligen om nåt överhuvudtaget nu för tiden? Ja, alltså nåt som inte utgör en direkt angelägenhet mot den egna härden eller den egna ekonomin.
Om nån mot förmodan skulle bry sig, ja då tar dom i så att halspulsådern ligger som en vattslang på skinnet, och bryr sig om sånt dom inte kan påverka eller har alldeles för lite kunskap om för att ens ha rätt att uttala sig om. Alternativt att man bryr sig om saker som är så långt ifrån det egna hemmanet, att man kan bry sig lite sådär halvhjärtat utan att få allt för stora samvetskval...
Undrar om folk i gemen kommer att ångra sig när man har lyckats förstöra allt som är äkta och reellt, till förmån för den status och flärd som en konstant konsumtion av kapitalvaror och annat trams bottnar i?
Undrar om folk i gemen förstår den självklara kopplingen mellan arbetslöshet, miljöförstöring och att köpa billigt tingel tangel från Kina och Indien?
Undrar om folk i gemen uppskattar saker som att hälsan finns där och att livet är vänligt mot dom, även om dom inte ligger tagna av smittfebran för tillfället, eller om döden söker sin självklara uppmärksamhet på annat vis? Alltså att man, på ett sunt och sakligt sätt sätt, kan utvärdera sin plats på jorden och samtidigt, kanske till och med bädda in lite ödmjukhet och tacksamhet för sin situation... Att Böda var fullbokat när man ringde kanske inte är hela världen?!
Undrar om det har med det sparsamma användandet av naturen som rekreationsplats/arbetsplats att göra?
Undrar om den känslan av litenhet man får av ett hav på dåligt humör, eller av ett sånt där riktigt åskväder som man, om man har tur, får uppleva på nära håll en gång i sitt liv, skulle hjälpa människor att förstå att den hets som piskats upp, den är imaginär och inte ett faktum som man måste förhålla sig till.
Undrar om folk i gemen bryr sig om den skira silverduk som julimånen breder ut, under furors verk och över daggvåt ängsmark?
Undrar om folk i gemen ens har sett det eller vet om att det förekommer?
Undrar om folk i gemen vet att kaffekaskar och rejäla supar fortfarande existerar?
Undrar om folk i gemen kan tillstå sig att, då och då, faktiskt förstå konsekvenserna av sina egna handlingar?
Även jag sällar mig naturligtvis till den föraktade pöbeln, då min egen jakt efter dom så åtråvärda gulddubloner som krävs, för att man ska lyckas i sin strävan att uppnå ett komfortfyllt liv och därmed också själslig fulländning, är lika allvarlig och har ett lika stort drev som alla andras.
Men, vem bryr sig? - Inte jag i alla fall, jag bara undrar...

Published with Blogger-droid v2.0.5

Inte helt oväntat...

kom tävlingen igång lite senare än beräknat, delvis pga dålig planering, delvis pga juryproblem.
Innan start märktes det tydligt att det svenska laget var något decimerat jämfört med det finska, juryn gjorde dock bedömningen att det inte skulle komma att påverka resultatet över huvud taget, varvid startskottet kunde avfyras utan regulatoriska tveksamheter.
Som reglerna säger blandades först en lättgrogg och sen en starkare grogg av varje sort, dessa  inmundigades simultant och parvis i egen takt, för att få en så rättvis bedömning som möjligt. Groggvirket utgjordes som vanligt av Trocadero, i enlighet med det internationella regelverket.

Till att börja med gjordes en s.k. "etikett bedömning" - Vid denna bedömning vann Sverige solklart eftersom den svenska etiketten känns oerhört mer genuin än den finska dito, som f.ö. mest känns lite leksaksaktig - Helt själlös...

Nästa bedömningspunkt, "flaskkänsla", fick utgå eftersom juryn inte hade tillgång till den flasktyp som säljs av det finska monopolet, utan bara en s.k. smuggelbutelj i plast.

Så kom då smak och upplevelsemomentet, och där fick den mycket rutinerade juryn en hel del att bita i - Trots att dom tillhör den internationella eliten inom sin genre.
Till en början gick finnarna ut stenhårt. - Mycket frigjord kolsyra, fantastisk färg, som vissa ur juryn bestämt hävdade var något mörkare än svenskarnas bidrag. Smaken var också en verklig överraskning, även om den i jämförelse till den svenska stod sig ganska slätt.
Av den svenska sidan bjöds juryn på något sämre frigöring av kolsyra men färgen var fantastisk, smaken tog dessutom ett par steg förbi finnarnas något fadda och lite slätstrukna bidrag.

Så...
Sammantaget kan man konstatera att Sverige vann kampen ganska solklart. - Färgfrågan till trots, som delade juryn med ett rakknivssnitt.
Några av dom överhörda jurykommentarerna under kvällens övningar var:
- Finnen känns lite som någon form av ungdomsdryck, alldeles för lite spritsmak!
- Det känns verkligen att Svensken är 10år äldre än sin sämre kopia från Öst.
- Färgen på finnen gjorde mig yster men smaken tog ner mig direkt!
- Finnen är ju en perfekt tjejdryck! Eller om man bara vill ha nåt i strupen, istället för vatten...
- Den finska känns som Svensk godtemplardricka!

Slutligen juryns motivering till den svenska segern.
Efter år av svårigheter att kunna fokusera på egen tillverkning av ädelbrännvin, pga av den isande skräcken för en en eventuell rysk invasion, så har våra finska bröder och systrar på allvar klivit in i det charmoliserades finrum. En uppkomling som framgent kanske skulle kunna tampas med storebror om den ärofyllda Boréska guldmedaljen, men i nuläget känns produkten mer som en frisk fläkt med mycket ambition, än den rejäla dryck en riktig mahognygrogg måste baseras på.
Så, efter ordentligt övervägande, om än under enkla förhållanden, så har juryn enats om att 2012års Boréska guldmedalj i mahognygroggsbas kommer att tillfalla Sverige och dess Eau De Vie.- Detta pga dess väna, men ändå lite grova charm, dess traditionskänsla och inte minst den fantastiskt välbalanserade smaken.

Finnkamp.

Om Gud vill och byxorna håller, så kommer det ikväll att bli något av en "giganternas kamp" i det, av släkten Boré uppförda, herresätet Enberga 4:2.
Jag har precis varit i kontakt med det finska laget och där vilar verkligen inga ledsamheter, sisu och seger är det tydliga budskapet finnarna bjuder på.
Om cirkus två timmar ska jag träffa det svenska laget, som enligt den senaste rapporten tyvärr är något skadedrabbat...
Kring klockan åtta börjar så tävlingarna och spänningen är, om inte olidlig, så iaf en smula spänd.
Jag kommer att kontakta min rådgivare rörande militära frågor och jämnställdhet - Den f.d. chefen för securitate, överstelöjtnant Karlsson, för en snabb briefing och kommendering till jurytjänst.
Förhoppningsvis har han inte fullt upp med att avlägsna sopor från sin bunker, utan kan med kort varsel ställa upp med sin mycket värdefulla kunskap inom både den svenska och finska idrottsrörelsen...
Gladiatorspelen börjar alltså vid åtta blecket - Väl mött!

Published with Blogger-droid v2.0.5

Nu är jag äntligen borta...

Roslag, spritts nya puppor, halvfull och med en maduro i näven. - Jag vet inte om man kan ha det bättre...?
Halva dagen spenderades på Vässarö där det bjussades på hopp och lek.
På samma ö fanns en jävligt genuin postlåda med korrekt emblem och hela skiten. I anslutning till postlådan fanns även ett cykelgarage innehållandes inte mindre än två sk minicyklar!
Cykelgaraget bestod i en, från ett fartyg, avkapad överbyggnad, tillverkad av plåt som sammanfogats med hjälp av stålnit. - Nitade konstruktioner är som ni vet väldigt vackert och därför blev jag en smula  tagen av stundens allvar...

I vilket fall som helst så är jag så otroligt nöjd med min nuvarande situation, vädret har varit vänligt mot oss hela dagen och framåt kvällningen har den charmerande berusningen kommit och befriat mig från alla dom ständigt närvarande vedermödor som alltid cirkulerar i den, av allvar tyngda, hjärna som i nuläget besittes av mig. Befriat mig... Befriat mig, som den ärolystne predikanten och godtemplaren befriar den, av arvssynd och alkoholism, nedtyngda byn, genom att få fruar och änkor att springa genom byn med dom av den gulhårige läsaren godkända Gudsord som krävs för att en vresig redskapsfiskare ska kväva sitt intresse för brännvin och tobaksstång, istället för att springa med det gamla vanliga käftglappandet om vilken piga som hade hoppat i galen säng och vilken av allmosemännen som har närmast till Gud.

En tråkig grej är att mina Converse också är inne på sista versen - tillbaks på ruta ett!?
Mina nya Patrik levererades idag och min spontana reaktion är att dom är exakt så bra som jag minns att dom var när dom tag nya
Är scouterna ett religiöst gäng förresten!?

Published with Blogger-droid v2.0.5

Är det konstigt att man längtar bort nångång...

Jag har, hur konstigt det än verkar, ledsnat på den här utsikten. Just nu skulle inget klä mig bättre än ledighetens skrud, kanske ackompanjerat av dom klirrande och kluckande tonerna från vackert mahognyfärgade buteljer.
Menmen, vad är väl ett liv i semesterns sus och dus i jämförelse med trånga, omänskligt varma och bullriga maskinrum...
Jag hoppas iaf att jorden inte går under innan min semester - men förmodligen fixar Murphy till det, vi får väl se.

Published with Blogger-droid v2.0.5

Studiebesök på Pripps idag...

Jävlar så fint dom kunde få till ett förr! - Vilken kåk!
Jag vet inte om bryggarbilschaufförerna strejkar eller hur det är, men blir det inte mer pilsner än såhär utkört så lär ju alla Ekens byggjobbare törsta ihjäl!

Published with Blogger-droid v2.0.5

sjalurt må jag säga...

Varför denna totala avsaknad av glödheta tips och erbjudanden om det gökur jag så länge trånat efter?
Jag trodde, i min enfald, att någon då och då, behagade fylla sin tillvaro med gnissel om trasiga skor och subutex problematik. Men som vanligt är det väl min oförmåga att skilja på dikt och verklighet som återigen driver gäck och spel med mina bristfälliga nerver.

Jag kanske ska kolla i Gula tidningen...?

Published with Blogger-droid v2.0.5