Schneckenman bevisar sin excellens.

Vid dagens genomgång av veckans inkommande post uppmärksammade jag ett vadderat kuvert med en märklig avsändare...
Kuvertet visade sig vid en närmare inspektion vara postat i självaste Hindenburgs Tyskland och innehöll en gåva i form av en film gällande den ädla konsten att betvinga plåt.
Avsändaren var den svenska-intresserade och uppenbart mycket vänligt sinnade plåtfifflaren Schneckenman. - Att han skulle ha lärt sig att banka plåt med den här filmen som enda handledning finner jag som ytterst osannolikt, men om det är så så kommer filmen att gå varm kan jag ärligt säga.

Satan va´ mulligt, den lycka jag känner gränsar i det närmaste till vad den mänskliga uppenbarelsen ens är kapabel till att uppleva!!!

Schneckenman.
Meine bescheidene Dank ist nicht einmal ein Bruchteil dessen, was Sie wirklich verdienen, aber in der aktuellen Situation ist es alles, was ich zu bieten haben ...
Ich in tiefer Ehrfurcht und flüstert verneige mich wieder - danke.

Inte guld, rökelse och myrra men väldigt nära.

Idag när jag skulle hämta vår förstfödde stötte jag på min vän Kyrkoherden, han var stressad men tog sig ändå tid att växla några ord och att överlämna en present?
Efter att han hastat vidare funderade jag på varför jag fått presenten, men när vi senare talades vid i telefon så framgick det att presenten var som tack för hjälpen med backslaget. Jag tycker visserligen att presenten var en smula överdådig i förhållande till vad jag faktiskt gjort, men det gör mig inte på något sätt mindre glad eller tacksam. Det här var precis vad jag behövde efter det att jag haft ett fyradagars kärleksgnabb med min förbannade Triumph.
Mina tankar kommer därför att vara hos oljekylaren snarare än hos Trajjan när jag njuter punsch och cigarr under midsommarhelgen. När jag kommer hem så ska jag dessutom berätta för trajjan vad jag gjort under helgen - bara för att såra den.

Mitt fullständigt tillintetgjorda psyke repade sig en smula av det faktum att jag fick ett så storartat tack för något som, i min värld, inte varit något exceptionellt.
Om sanningen ska fram så blev jag faktiskt så pass upplivad av omtänksamheten att jag passade på att fira genom att åka till Länna och hämta min strut...

Som en härlig gudomskälla...

Döm av min förvåning när jag kliver ur entusiastbilen, hemkommen från en veckas öliv, och möts av nyheten att det har anlänt efterlängtade varor!
Girigt och med sylvassa julklappshänder, packade jag upp vad som rättmätigt tillhör mig och efter inventering konstaterades att hela den förväntade lasten är levererad, och jag kan med det i bakhuvudet starta kvällens avslappningsövningar i en makalös sinnesstämning.
Det gäller att ordna för sig!
Jag misstänker dock att den här lådan kommer att sätta fart på den annars ganska sömniga fettansamlingen inne i kraniet, så vem vet - det kanske kommer inlägg av teologisk art i det närmaste...?

Published with Blogger-droid v2.0.6