Jag vill bara klargöra...

att det Curtissbyggda flygplanet P-40 Warhawk, helt klart måste vara ett av världens absolut ballaste flygplan. - Vackert, tufft och effektivt.
Grundkonstruktion från 1934, iofs med vissa modifieringar som te.x motorbyte, borgar såklart för att det är kvalitet på bitarna.
1938 premiärflög man med den första P-40 prototypen som gick under namnet X-40, då utrustad med en vattenkyld Allison V12 istället för den 14 cylindriga stjärnmotor från Pratt & Whitney, som satt i P-36 Hawk.
P-40´n användes flitigt under första hälften av andra världskriget och även till Kinas fördel under Kinas konflikt med Japan. Med reservation för att mitt minne sviker mig, så har jag för mig att till och med Ryssarna fick ett antal flygplan av modell Curtiss P-40...
Den sista P-40´n tillverkades 1944.

Att flyga ett flygplan av den här digniteten borde ju vara en av dom tuffaste saker man kan ägna sig åt. - Även idag alltså.
Så fruktansvärt stenhårt, att till och med jag har grava problem att ens vara i närheten av att förstå vidden av nåt dylikt.

Då var den saken ur världen, i morgon är det dom charmoliserade hjältarnas dag och jag hoppas att den eventuelle läsaren verkligen tar tillvara på denna dag och gör det absolut bästa av den.

Så jävla schuckert!!!

Jag höll på att glömma!
Om man tror eller vet med sig att man skulle få halvseg av att, antingen se en DC3:a lågsniffa över en landningsbana/hästhage/bondgård, eller av att se gamla flygplan i största allmänhet. Kolla då in Gunnars lilla film från Håtuna.
Återigen, stort tack för att du "bjöd" med mig Gunnar. Jag hoppas att du hör av dig nästa gång du ska ut och stila i flygmaskin?

I bring you the double feature:"Alkoholiserade charmörers favoritdag." Och "Teknik! Hahahah... Vilket skit!"

Gårdagen bjöd inga direkt spektakulära händelser.
Eftersom min fetma drev mig till vansinne, orkade jag inte mer än att lacka cylindern till Tonton, inventera garaget och småsupa lite. Allt detta utfördes på ett halvhjärtat och helt engagemangsfritt sätt.
Jag hittade en bortglömd liten kille i garaget, han var lika vackert späd som jag mindes honom från min ungdoms dagar...  - Min gamla Skoglund och Olson strykjärnsspis. Jag tog en Grovsnus och konstaterade att den är jävligt fin, och att det är synd att den inte används... Man kanske skulle börja stryka?
Lackeringen av cylindern blev mer komplicerat än jag trott, jag visste iofs att färgen inte härdar förrän vid 250 grader men jag trodde iaf att den skulle torka utan värme. Det gjorde den inte så det var bara att bära in den nylackade, väldoftande pjäsen i köket och stoppa in den i ugnen ett tag.
150 grader och 10 minuter senare var den svart och torr.
Medaljens baksida var att hela köket och vissa andra delar av huset, luktade lite som en industrilackeringsfirma efteråt... Min position som ledande stjärnkock är nog nedsvärtad en smula nu.
Tur att min sambo gillar att köket, halva huset och ugnen luktar starkt av lösningsmedel.

Just det!
Jag rökte också... 

Här skulle jag ha stilat med att visa en film på hur läckert det är att brygga kaffe, men eftersom det inte fungerar att få filmerna på rätt ledd så skiter jag i det.
OM någon, mot alla odds, skulle vilja se ett skolboksexempel på kaffebryggning (Visserligen på fel ledd) så finns det här och här

För övrigt så var jag i Håtuna idag, en bekant tipsade om att det skulle bedrivas flygmaskinsgymnastik där, självklart passade jag på att gratistitta!
På plats fanns det en hel del gamla trotjänare, däribland en DC3:a. - Den gjorde en jävligt mustig lågsniff över den aktuella gräsbanan! Jävligt Ballt! Just då var det tur att textilen i kalsingarna hade tillräcklig stuns för att hålla tillbaks ett rabarbersvajj...
Under flygplansspaningen så röktes det AVO Intermezzo och en gåva från Flugfiskarelli som jag inte hann med att uppfatta vad det var. Frågeställningar kring veteranflyg stöttes och blöttes, ungar jagades och skälldes på, lappsjuka och människobyn diskuterades också.

Genom nämnde bekant fick jag dessutom äran att träffa Kenneth. - Pilot och livsnjutare(tror jag iaf.) - En mycket trevlig herre som verkade extremt avslappnad. Kenneth var dessutom min bekants chaufför/pilot.
En del människor är tydligen alldeles för märkvärdiga för att använda sig av markbundna transportmedel... min cigarrkompis var idag en av dom människorna.

En trevlig dag blev det iaf!  - Jag hade gärna stannat längre, men eftersom jag har lite ansvar och inte tillhör den, numer väldigt lilla gruppen av kringresande människor som slipar knivar och saxar, samt förtennar kastruller och säljer s.k. "luffarkonst" så var jag tvungen att avlägsna mig för att hinna med den supé som avnjuts i det Boréeska palatset varje dag.

Efter att mat och barnlogistik avslutats var det dax för mahognygroggar och kaffe!
Framledes kommer också en cigarr att få brinna som en symbol för min vilja att offra tobak och butan, i min jakt på njutning och vällust.

Eftersom jag ser mig själv som något av en public service inrättning så bifogar jag en bild på Gunnars transportmedel för dagen. - Jävla stekare!

Jag skulle också kunna offra mig på att bli förd runt  riket
i den här maskinen.