torsdag 17 april 2014

Onsdagsfredag?

Dymmelonsdag.
Påskens kärna närmar sig med stormsteg och den brokiga skaran av tystade proletärer har sannolikt fått vittring på den annalkande ledighet de snart kommer att kunna njuta, detta tack vare den kristna tradition vi än så länge vidmakthåller inom det geografiska området sveriges gränser.
Med "påskens kärna" menas naturligtvis inte att Kreti och Pleti ska fara land och rike runt i avsikt att äta prinskorv med åldrande svärmödrar och fula kusiner från landet, utan vad som åsyftas är självfallet den egentliga anledningen till den kommande kyrkliga högtiden och den numer därtill hörande ledigheten.
Jag talar naturligtvis om Jesu lidande, död och uppståndelse.

Den folkskoleutbildade eventuelle läsaren besitter med största sannolikhet redan mycket goda kunskaper i kristendomslära och känner således till påskens skeenden. För den som av någon anledning hamnat utanför den kunskapssfär, till vilken inträdet erbjöds under den lagstadgade skolutbildningen, erbjuder jag nu en chans till bättring och återinträde i de allmänbildades gemenskap.

Med avseende på förklaringen nedan bör nämnas att den judiska kalendern och dygnslogiken under Jesu tid inte är fullt kompatibel med den kalender vi använder oss av och därför stämmer naturligtvis inte veckodagsangivelserna i den moderna tolkningen av påskskeendet.

Iallafall!
Under Skärtorsdagen samlade Jesus sina lärjungar till bords för vad som i folkmun kallas "Den sista måltiden" och vad som är ursprunget till den kristna nattvarden.
Senare samma kväll grips Jesus efter att ha förråtts av Judas Iskariot genom den beryktade "Judaskyssen"
Efter gripandet förhörs Jesus av Judéens romerska prefekt, Pontius Pilatus, som också dömmer honom till gissling och korsfästelse för "upprorsstiftande". Pilatus erbjuder dock den närvarade pöbeln att avgöra Jesus öde, pöbelns val faller inte på Jesus utan istället avser den att frige en mördare vid namn Barabbas och därmed står domen mot Jesus fast.
Det är i samband med detta som Pilatus "tvår sina händer" för att visa att han inte är delaktig i beslutet.

På Långfredagens morgon påbörjar Jesus, efter att ha piskats svårt och klätts i en krona av törne, sin golgatavandring där han på väg till avrättningsplatsen tvingas bära tvärslån till det kors han ska korsfästas på.
klockan nio korsfästs han och enligt den enda källan lever han ända fram till cirka klockan tre på eftermiddagen. På korset sitter också den numer smått legendariska skylten som anger vem som hängts upp.  - "Detta är Jesus från Nasaret, Judarnas konung."
För att slutligen försäkra sig om att Jesus verkligen är död, sticker en av de romerska soldaterna sin lans i sidan på Jesus. (Detta har kommit att bli en viktig detalj i sägnen om den heliga graalen, och det görs där gällande att Jesu blod droppat från lansen och ned i den heliga graalen.)
Innan solnedgången tas kroppen ned från korset och läggs i en grav som huggits ut ur berget, ingången förseglas av en stor sten och graven vaktas på order från Pilatus.

Innan Påskdagen grytt kommer tre kvinnor, däribland Maria från Magdala, till graven och finner den tom, Herrens ängel visar sig då för dem och berättar att Jesus uppstått från det döda.

Nedan följer en hastig förklaring från alltombibeln gällande uttrycket "...på den tredje dagen uppstånden från det döda..." och att tidslinjen inte riktigt tycks stämma.

"Tre dagar och nätter före lördagen innebär att Jesus avrättades på onsdagseftermiddagen och begravdes vid solnedgången på onsdagskvällen (det år då Jesus dog, inföll följaktligen tillredelsedagen, 14 Nisan, då påskalammet slaktades och åts, på en onsdag). Dagen därpå, torsdagen, var "stor sabbat" - den dag som inledde det osyrade brödets helgvecka. Dagen "efter sabbaten" (dvs på fredagen) köpte kvinnorna smörjelsen och den påföljande dagen - den vanliga veckosabbaten, lördagen - höll de sig i stillhet. Natten till söndagen begav de sig till graven och kom dit innan det ens hade börjat ljusna, för att finna att graven var tom och deras Herre uppstånden och försvunnen."

Nog om det, och glöm inte att han dog för Dig.

För egen del har jag, efter att ha repat upp pastoratets klockkläppar, spenderat dymmelonsdagen med att plocka bildliga motorcykelrelaterade russin ur den enorma livskakan. Aftonens russin utgjordes av något så alldagligt som påbörjad tillverkning av en fästplåt för tändningslåset. Annat som iordningställts på senaste tiden är avgasrörsfästen och kopplingsmontering.
som sagt, inga extravaganser eller tvesovlade choppersmörgåsar men detta till trots är jag som vanligt nöjd med det lilla...





fredag 11 april 2014

Boxarfredag.

Diciplinen gällande rapporterna ur min egen gallimattiasversion av verkligheten har på senaste tiden varit under all kritik. Jag är naturligtvis medveten om att vad som skulle kunna kallas ett svek snart är ett faktum och jag kommer att göra mitt yttersta för att bromsa denna skenande utveckling.

Iallafall!
Aftonen spenderas i sällskap av Jan Sparring och en bildlig amerikakoffert full av andliga sånger och vad som i den oborstade folkmunnen brukar kallas för läsarsånger.
Tillställningen som Jan ackompanjerar är inget mindre än en växellådsmontering och allt därtill hörande. - Mysigt är bara förnamnet.

Eftersom epistlarna på kabinettets anslagsyta blir färre och färre antar jag att intresset för kvasinazistiska raggaraspiranters liv och leverne svalnat en del sedan den tidigare "nazistskandalen" - Min förståelse för detta är fullständig, men som den vakne vet så ligger de lagda korten kvar och nästa giv får vänta till efterlivet. Detta är heller inget som besvärar kabinettets presidium mer än måttligt, vad som däremot växt till något som närmast kan liknas vid en fullt utblommad ändtarmspolyp under en cykelsemester, är saknaden av den svältande allmogens redovisningar av hur den sociala misären upplevs i den skrattspegel som Bacchus placerat ut i LO-kollektivets vägglusangripna manskapsbaracker.

Uppriktigt men med en ton av frikyrkligt lismande. - Varsågoda.



söndag 6 april 2014

Toppmassage.

Fredagen avslutades med Renat och Grappo efter uppfylld arbetskvot.


fredag 4 april 2014

En Fredag i glada vänners lag.

Det är med en liten nypa bitterhet i tonen jag konstaterar att det verkar vara slut på livet som uppsluppen dandy. 
Att, som tidigare, kunna njuta kvällarna med att få såväl ögon som själ smekt av de ord som befruktats i Albert Engströms sinne, och sedan givits livet genom hans penna, förefaller vara ett minne blott. Istället kantas min färd av motorcyklismens dunkla bakgator och de utmärglade skuggfigurer som befolkar dessa ondskans estrader.

Ett talande exempel på vad en riddare i raggningens tjänst kan tvingas utstå i sin mission att inneha ett eller flera schuckra åkdon, är att denne, till skillnad från andra mer okomplicerade människor, spenderar veckans vackraste afton med att pansarfila och slipa lagade vipphus. Om traditionsenlig svensk likgiltighet istället hade fått råda, så hade serveringsvagnarna, med största sannolikhet, gått skytteltrafik mellan salongen och köket. - Överdådigt dignande med groggar och tilltugg.

Nu är läget ett annat och jag hålls med min fil och med mitt mentala armod.

Den illvillige hade säkert, mycket triumferande, skanderat om att "Det minsann verkar vara slutsupet i den Boréska boningen!"
Som tur är vet jag bättre...

Att jag skulle låta denna reella skildring av verkligheten sätta käppar i hjulen för min ambition att, på ett mycket seriöst och uppriktigt sätt, ämna tillgodogöra mig den småborgerliga skattesänkningsivrarens berättelser om livets orätter och den därtill hörande fredagsdekadensen ser jag som ett fullständigt absurt alternativ. Visserligen ett fullt möjligt sådant, om än absurt...
Så!
Så slit er nu från vardagens introverta bojor och öppna era hjärtan för kabinettets villkorslösa kärlek.

Just det!
Jag kom över ett juste hjul häromdagen. Tjugoen tum med dubbelnockad magnesiumtrumma.